Västkustväder i dag. Det vill säga regn och blåst från vänster, från höger, bakifrån, framifrån, ovanifrån och underifrån.

Berglärkorna, på muddret i Torslandaviken, fyllde då och då sina hjärtan med ödslig sång som genast dunstade bort i ovädret. Det är en stark upplevelse att i novemberkuling och ösregn stå och lyssna på sjungande berglärkor.
Ni får ursäkta, men jag är synnerligen förtjust i berglärkan, varför jag bjussar på några bilder till som förhoppningsvis lyser upp det grå.