Ett rejält oväder drog förbi under den gångna natten. Och mitt närapå 100 år gamla hus rörde sig likt en hund som skakar vatten ur sin päls. Gudskelov höll det stången eftersom skickliga bygghantverkare en gång i tiden visste vad de gjorde.

När regnet vräker ned och det blåser gammaltestamentligt, då drabbas de flesta i byn där jag bor av vattenfyllda källare och översvämmade trädgårdar, som vid ett trollslag blir en havsbotten som hyser både gädda och mört. Och makrill förstås 🙂

Mjau!
Eh?

Noterar att återigen tas frågan (som väcker starka känslor) om katter som rör sig fritt i naturen upp på Facebook. Det pågår, hävdas det, ett ”massmord” utan motstycke i historien på fåglar och mindre (och kanske större) däggdjur. Katten är skyldig, säger man. Inget tvivel om saken. Man skulle kunna säga att katten återigen befinner sig under galgen och vad domen blir vette katten. Frågan om kattens frihet är allvarlig men den är också komplicerad, tycker jag. Ungefär som klimatfrågan. Har förresten den senaste tiden sett den ena apokalyptiska löpsedeln avlösa den andra. Undergången är nära om ni inte visste det.

”Dör haven, dör vi!”

Hur ska man hantera det uppskruvade tonläget?

Och hur ska man agera som kattägare? Frågan är särskilt angelägen för mig eftersom jag håller katt. Han heter Castor och är inomhus. Ännu så länge bör tilläggas.

Ha en bra vecka alla ekoskådare!

Och kattägare om ni tillåter 🙂