Öronen larmas av ljud. Fågelkroppar nära. Milda ögon och plötsligt god dag och plötsligt adjö. Så vill jag beskriva samvaron med stjärtmesen.

Plötsligt god dag och plötsligt adjö.

I dag under en kort promenad till Torslandaviken fick jag närkontakt med en flock stjärtmesar och särskilt en individ som inte ville ta adjö.

Visste ni förresten om stjärtmesen misslyckas med häckningen söker den upp ett annat par i grannskapet och ber om anställning (om det mänskliga uttrycket tillåts) som hjälpreda till barnkullen. Forskning har visat att ”hjälpredor” har större chans att överleva än de stjärtmesar som tar långsemester efter misslyckad häckning. En trolig förklaring är att hjälpredorna kommer ingå i en större flock under vinterhalvåret medan de som valde långsemester genomlever tillvaron ensamma eller i en mindre flock. Stor flock innebär större chans att överleva.

Om det sagda och annat om stjärtmesen kan man läsa i Fågelliv av Staffan Ulfstrand.