Lite nostalgi…
De allra flesta fågelskådare i Göteborg håller nog med om att Göteborgsjakten 2002, som Pär Lydmark och Magnus Unger drog igång, lyfte intresset ordentligt för fågelskådning på hemmaplan.
Under 2002 startade också microbirding i Malmö och snart hakade fler på och i dag sysslar ett 40-tal kommuner med fågelskådning på hemmaplan.
Men har fågelskådning på hemmaplan blivit miljövänligare? Hur många skådare, i alla dessa kommuner i vårt land som sysslar med microbirding, använder kollektivtrafik, cykel eller tar sig runt på ett ”grönt” sätt när de skådar?
Kan det vara 5 procent som ekoskådar? Eller 10, 20, 40 eller vågar man gissa på 75-80 procent?
Omvägen 