Vad fasen ska man skriva i en årskrönika för Eko-Gbgjakten 2016? Att ekoskådning är som en utspilld flaska rött lantvin på en vit linneduk och middagsgästerna drar förskräckt efter andan? Att ekoskådning är som att bo med en skock tonåringar som just insett att jorden är rund? Att ekoskådning handlar om den djupa kunskapen om att sudoku inte är ett bilmärke?
Ja, vad fasen ska man skriva? Att ekoskådning egentligen är förklätt klimatgnäll? Att ekoskådarna är en hoper tröstlösa figurer som kråmar sig av obotlig självgodhet och beger sig ut i världen på varsin skröplig och utsliten Rosinante? Ja, vad fasen ska man skriva? Vänta lite. Vi börjar med vädret. Alltid nåt.
Januari var mestadels grå och snorkall. Trots det rivstartade jakten på årets första dag då en vittrut dunsade ned i Torslandaviken som en skopa Lejonet & Björnen. Genast var några rättvisemärkta ekoskådare framme och drog kikaren ur hölstret. Och som vanligt saknade de stackars berglärkorna på Torslanda golfbana bredbandsuppkoppling. Någon HD-skärm på ögonlinserna behövde man inte för att se en ägretthäger flaxa över golfbanan. Kungsfiskarna stod som spön i backen och i mitten av månaden vart det fimbulvinter med temperaturer nedåt -20 grader. Då vart det kärva tider för rördrommarna i tävlingsområdet. Vad lärde vi oss då av årets första 31 dagar? Tja, inte mycket men åtminstone hade vi fått ihop 113 arter! OMG!
Februari var mestadels blött och färglöst. I Trädgårdsföreningen satt i alla fall två kattugglor och uvade i ett träd. Deras stillasittande tillvaro publicerades i dagspress så det vart sömnlösa dagar resten av året för de tu. Och vid Fridhems gammelskog hamrade en tretåig hackspett febrilt som om den drabbats av smartphone-missbruk. Nåja. Den 26 februari nådde en tävlande först fram till 100 arter, en större strandpipare på Galterö hade extra glans på plymerna! En vitnäbbad islom siktades på Hönö, bändelkorsnäbb i Göteborgs botaniska trädgård och bläsgås på Vrångö. Vad lärde vi oss då av årets andra månad? Tja, inte mycket men ekoskådarna var först i världen med att permanent avsluta sina Myspace-konton. OMG!
Mars var mestadels som en sprattlande ål i en fylletunna. Hur skumt låter inte det? Som en ål i en fylletunna? Vad menas? Dricker ekoskådarna sprit också? Mindre sångsvan, svarthakad buskskvätta och röd glada tog i alla fall 100 gigabyte som gisslan. Vad lärde vi oss då av årets tredje månad? Tja, inte mycket men Donald Trump upplyste oss att Twitter var namnet på en lömsk och elak småstad i Mexiko. OMG!
April var mestadels på strålande humör. Vi kopplade av och vi kopplade ned och bjöd våra skattefifflande grannar på kaffe (och inkomstbefriad påtår och tretår) och gladde oss åt bland annat ringtrast, lappsparv, brandkronad kungsfågel, svarthalsad dopping, svarthakedopping, stäpphök och jorduggla. Vad lärde vi oss då av årets fjärde månad? Tja, inte mycket men årets första lövsångare anlände den 11 april. OMG!
Maj var mestadels vacker som Ingrid Bergman. Ack du sköna Maj med alla dina excesser och utsvävningar såsom skedstork, silkeshäger, fjällpipare, dubbelbeckasin, göktyta, lärkfalk, mindre flugsnappare, blåhake, turturduva, trastsångare och skräntärna. Och vaktel förstås. Ack och pust! Vad lärde vi oss då av årets femte månad? Tja, inte mycket men vi hade sen 1 januari fått ihop 211 arter!
Juni var mestadels glad och trevlig som en bohuslänsk affärskonsult som just fått en låda med nya hårprodukter. Vad hade vi då lärt oss av den första riktiga sommarmånaden? Tja, inte mycket mer än att en KASPISK BUSKSKVÄTTA påträffades vid Torslandaviken den 2 juni. OMG! OMG! Oh my God!
Juli var mestadels smådunkel och flyktig som en svarttärna. En mindre lira ute till havs undrade likt Bruce Chatwin – Vad gör jag här. Vad hade vi då lärt oss av semestern? Tja, inte mycket. LOL?
Augusti var mestadels ball (=tuff) och småblåsigt lynnig som en lunnefågel och balearisk lira. Och myrsnäppa på Galterö. Tjohej! Vad hade vi då lärt oss av att semestern var slut? Tja inte mycket men det var dags att beställa en besiktning av varmvattenberedaren inför kommande höst och vinterstormar. Ständigt dessa detaljer mumlade Donald Trump. OMG!
September var ljuv som ett nypressat nummer av Fåglar på Västkusten. Tajgasångare pep i varje nysådd buske och en svarthuvad mås och en tärnmås och en grålira halkade på vågorna utanför Kråkudden på Hönö. En rosenstare hade lust att ringa hem till mamma och pappa vid Svarta havet medan en vitgumpad buskskvätta inte kunde förstå vad G-a-n-l-e-t i Ö-n-n-e-r-e-d innebar. Vad hade vi då lärt oss av den fagra höstmånaden? Tja, mycket. LOL! Lots Of Love!
Oktober var lika ljuv som september. En sibirisk järnsparv flämtade salivfullt i Torslandaviken och ytterligare en ”sibjärn” fräste som en norsk skogkatt i ett ringmärkarnät på Hönö. Vad hade vi då lärt oss av de färggranna höstlöven? Tja, inte mycket men vicepresidentkandidaterna Tim Kaine och Mike Pence debatterade i Farmville, Virginia. OMG!
November var lik november. Kungsörn och kungsörn och kungsörn på Brudarebacken. OMG! Och så några snösiskor vid pumphusmatningen i Torslandaviken. LOL! Vad hade vi då lärt oss när dagarna blev allt kortare? Tja, inte mycket men Donald Trump vann presidentvalet i USA. Eh?
December blev klappat och klart med 234 arter och 5500 kr till Fågelcentralen och Cancerfonden!
Tack!
Gott nytt år på er alla ekoskådare!
December i Skeppstadsviken, Sandvik.
Omvägen 