Hur skulle våren egentligen se ut om inte sångsvanarna och deras vemodiga tutande fanns? Att gå miste om sångsvanarnas vackra formationer över ett blekt landskap på våren kastar, i alla fall för mig, en smärtsam skugga över resten av året.

Det gäller emellertid och vara beredd och hänga med noga i väderprognosen under mars månad. Annars kan det gå illa, sångsvanesträcket är inte en utdragen process, den är hastig och intensiv och inte sällan över på en vecka, ja vissa år är sträcket över på ett par dagar.

Hur ska man då veta när det är dags? Jo, kantrar vinden den närmaste tiden över på måttlig till frisk sydväst och temperaturen stiger till några plusgrader och duniga moln dansar fram över himlen, ja då släpper man allt och beger sig upp på en kulle och spanar västerut. Får gåshud vid blotta tanken…

Som sagt hur skulle våren egentligen se ut om inte sångsvanarna och deras vemodiga tutande fanns? För cirka 100 år sen var sångsvanen mer eller mindre utrotad i Sverige. Gudskelov blev den fridlyst 1926.

Trevlig vecka alla Ekoskådare!

Vindstilla och sol, någon minusgrad och året första sjungande bofink! Cyklade till Hönö och fick på vägen dit ledljus av morgonpigga snödroppar.

Långt ute i väster i det karga landskapet sjöng en gärdsmyg så kraftfullt att andedräkten yrde som om den puffade på en äkta handrullad Montecristo.

Ett 80-tal sädgäss flög mot nordost och två råkor följde efter. Några småflockar med sångsvan hastade mot den flaggblå himlen medan grå- och pilfinkarna satt bekvämt i sina kvitterbuskar och hade feberdrömmar om den stundande våren.

Som förresten är här. Och vi som deltar i Gbg-Skärgårdsjakten 2017 har nu tillsammans fått ihop 91 arter!

Igår upptäcktes en rödhuvad dykand i Hjorthagsdammen i Slottsskogen! Fyndet är det första i Göteborgs kommun och blott det 2a någonsin inom Göteborgs rapportområde. Första gången denna vackra and sågs var den 12 april 2002 vid Kråkudden på Hönö.

Var och tittade på den idag och när jag såg den befann den sig i Lilla dammen, så onekligen kan den flyga. Dessutom förefaller den vara omärkt (inga synliga ringar på benen) eller några andra detaljer på näbb, mjukdelar och fjäderdräkt som antyder, eller så att säga ger en vink om att den kanske rymt från någon park eller anläggning.
Att den förefaller en smula orädd är inte förvånande, det är inte alls ovanligt att vilda änder som besöker parker och dammar där människor uppehåller sig kan vara både närgångna och sällskapskära.

Oavsett, en tjusig fågel är det!

En dimmig och slokörad söndag förändrades gradvis efter lunch till en solig vårvinterdag av bästa skandinaviska märke.

Nyss hemkommen från en veckas vistelse i vår stuga i Garpsätra i Dalarna. Rykande snöyra och polarkyla var det inte tal om, trots att temperaturen sjönk ned till minus 10 grader under nätterna. Nej, det vart mestadels sol, någon minusgrad, vindstilla och cirka 40 cm snödjup i terrängen.

Ugglorna i skogen kring vår stuga var inga tystlåtna och hemlighetsfulla filosofer. En sparvuggla snodde runt husknuten så fort jag klev ut och bet ihop läpparna och härmade skogsmöss som kivas med varandra. Och pärlugglorna började ropa så fort den stora gula planeten hade slocknat i väster. Sammanlagt under veckan hörde jag 4 spelande pärlugglor och såg åtminstone 3 sparvugglor, 2 järpar, 2 tjäderhönor och ett 10-tal orrar.

Annars har det nog varit blandade känslor hos många skådare när nyheten slog ned att snösiska inte längre existerar som art i Sverige. Personligen, eftersom jag gillar att hålla stövlarna leriga och artbestämma fåglar direkt i fält, så är det vemodigt att snösiskan försvinner. Men å andra sidan, i alla fall för mig, kommer ju inte den speciella fältupplevelsen av en ”snösiska” gå förlorad trots att den inte längre är en art.

Apropå järpe. I Göteborgsområdet är den kolossalt ovanlig. Det finns sammanlagt 6 godkända fynd enligt Artportalen. Senaste fyndet ägde rum den 6 april 2015 vid Nödsjön i Vättlefjäll.

Trevlig vecka alla Ekoskådare!

Sol och tidvis friska vindar från sydost. Trots lite snö och kallt så kan man ana en vår som är på väg eftersom det bli lite ljusare varje dag. Talgoxarna i trädgården är på spelhumör och då och då stämmer blåmesarna in i kören.

Promenerar till Torslandaviken och tittar på berglärkorna som är viken och golfbanan trogna. Vid småbåtshamnen dyker en smådopping under bryggorna och den tunna isen. Och en kungsfiskare gnistrar förbi i all hast.

Karholmsdammen

Trädkramare, å ena sidan, klimatskeptiker och klimatförnekare, å den andra sidan. Människans negativa inverkan på miljön är blott alarmistiskt och kraftigt överdrivet, säger skeptikern. Det är en akademisk konspiration för att vinna ekonomiska anslag till den egna forskningen och bli publicerad i prestigefyllda sammanhang såsom tidskrifterna Nature och Science, säger förnekarna.

Vetenskap och pseudovetenskap om klimatet blandas huller om buller i det populärvetenskapliga och mediala bruset. Det är lätt och gå vilse, svårt att greppa om situationen och nedslås av svarta rubriker såsom ”Mänskligheten står inför sin största utmaning! Rädda vår planet eller dö!” Och så vidare. Och så vidare.

Trots den komplicerade situationen så väcks en rad filosofiska och moraliska frågeställningar. Hur stora uppoffringar är vi egentligen beredda att göra? Och vad är en uppoffring? Att inte använda privatbilen i samband med fågelskådning är det en uppoffring? Att flyga, låt oss säga, endast 2-3 gånger per år, är det en uppoffring? Att källsortera är det en uppoffring? Att skänka pengar till välgörande ändamål, är det en uppoffring?

”När ett isberg smälter så andas vi in dess uråldriga atmosfär”, säger fotografen Camille Seaman. Kommer människan om några hundra år undra och förundras över Camille Seamans fantastiska foto av isberg som vore de sedan länge försvunna och utdöda Brachiosaurus eller Stegosaurus?

Vad finns då kvar att uppoffra?

http://camilleseaman.com/Artist.asp?ArtistID=3258&Akey=WX679BJN&ajx=1#!P118975_I10_1543942

ArtDatabankens naturvårdspris är enligt många, och enligt ArtDatabanken själva, ett av de finaste naturvårdspriserna i Sverige.

”Priset går till ”person, organisation eller företag som genom forskning, miljöanalys, information, utbildning eller praktiska åtgärder gjort en enastående insats för att bevara den biologiska mångfalden”.

Naturvårdspriset delades ut första gången 1997 och tilldelades Nils Dahlbäck. Därefter har priset delats ut årligen. Hur många kvinnor har då tilldelats Sveriges kanske finaste naturvårdspris?

År 2015 – Josefin Edling delade priset med Ulf Swenson.
År 2013 – Kerstin Johannesson delade priset med Björn Helander.
År 2010 – Margareta Ihse.
År 2006 – Eva Engblom delade priset med Pär-Erik Lingdell.

Sen 1997 har alltså blott en kvinna, Margareta Ihse, fått priset och så att säga lyfts fram som ensam pristagare, eller om man så vill, som enskild individ. Medan Josefin Edling, Kerstin Johannesson och Ewa Engblom har delat priset med män.

Är det rimligt, att endast en kvinna, så att säga ”självständigt” under 20 år fått ett av Sveriges finaste naturvårdspris? Var är alla betydelsefulla kvinnor som arbetar och genomför värdefulla naturvårdsinsatser i vårt land?

http://artdatabanken.se/verksamhet-och-uppdrag/naturvaardspris/

Vi nådde inte riktig fram till 100 arter under första månaden i Gbg-Skärgårdsjakten 2017. För övrigt var det skralt med rariteter i skärgården, men kustsnäppan som upptäcktes av Bengt Karlsson den 30 januari vid Lammholmsviken på Öckerö, var verkligen en finfin månadsraritet eftersom det var blott 5e januarifyndet inom Göteborgsområdet och det var 23 år sen sist.

Häromdagen ställde jag en fråga i Facebookgruppen GBG300 hur man skiljer kustsnäppa gällande underarten canutus från underarten islandica i vinterdräkt, ja, även i sommardräkt. Svaret jag fick var att dagens kunskapsläge är magert, att det i stort sett är omöjligt att skilja dem åt.

Såvitt jag vet finns det 6 underarter av kustsnäppa i världen och underarten canutus är den vi stöter på i Sverige. Men rimligen borde också islandica besöka våra breddgrader.

Förresten vem är det som nu i februari hittar en övervintrande praktejder eller alförrädare i skärgården?

http://www.artportalen.se/Image/1715177

Tänk att handeln med utsläppsrättigheter också kan missbrukas. Ofattbara summor som framförallt skall gå till vård, skola och omsorg i Sverige och i andra länder i Europa förskingras, och ingen vet var de stulna pengarna tar vägen, de går upp i rök.

Inte ofta man ser Janne Josefsson blir alldeles tyst och tom i blicken och närapå uppgiven över detta oerhörda svindleri.

http://www.svt.se/ug/se-program/uppdrag-granskning-sasong-16-avsnitt-4-2

Varför har jag närapå aldrig – trots 49 år gammal och arbetat som gymnasielärare på en kvinnodominerande arbetsplats i herrans massa år, och dessutom befunnit mig aktivt inom varierande kulturella och sociala situationer genom åren – träffat på en kvinna som är en benhård klimatförnekare?

Varför är det nästan bara män som är benhårda klimatförnekare? Den frågan har jag ställt mig många gånger, dessutom tvivlat oräkneliga gånger om svaret och mina slutsatser gällande genus och klimatet. Har jag bara haft otur och inte råkat personligen träffa, läsa, se eller höra alla dessa benhårda kvinnor som förnekar klimathotet?

Var är de? Gärna tips.

http://www.uu.se/forskning/forskningsnytt/artikel/?id=7270&area=2%2C6%2C10%2C16%2C25&typ=artikel&lang=sv