Trädkramare, å ena sidan, klimatskeptiker och klimatförnekare, å den andra sidan. Människans negativa inverkan på miljön är blott alarmistiskt och kraftigt överdrivet, säger skeptikern. Det är en akademisk konspiration för att vinna ekonomiska anslag till den egna forskningen och bli publicerad i prestigefyllda sammanhang såsom tidskrifterna Nature och Science, säger förnekarna.

Vetenskap och pseudovetenskap om klimatet blandas huller om buller i det populärvetenskapliga och mediala bruset. Det är lätt och gå vilse, svårt att greppa om situationen och nedslås av svarta rubriker såsom ”Mänskligheten står inför sin största utmaning! Rädda vår planet eller dö!” Och så vidare. Och så vidare.

Trots den komplicerade situationen så väcks en rad filosofiska och moraliska frågeställningar. Hur stora uppoffringar är vi egentligen beredda att göra? Och vad är en uppoffring? Att inte använda privatbilen i samband med fågelskådning är det en uppoffring? Att flyga, låt oss säga, endast 2-3 gånger per år, är det en uppoffring? Att källsortera är det en uppoffring? Att skänka pengar till välgörande ändamål, är det en uppoffring?

”När ett isberg smälter så andas vi in dess uråldriga atmosfär”, säger fotografen Camille Seaman. Kommer människan om några hundra år undra och förundras över Camille Seamans fantastiska foto av isberg som vore de sedan länge försvunna och utdöda Brachiosaurus eller Stegosaurus?

Vad finns då kvar att uppoffra?

http://camilleseaman.com/Artist.asp?ArtistID=3258&Akey=WX679BJN&ajx=1#!P118975_I10_1543942