Hur skulle våren egentligen se ut om inte sångsvanarna och deras vemodiga tutande fanns? Att gå miste om sångsvanarnas vackra formationer över ett blekt landskap på våren kastar, i alla fall för mig, en smärtsam skugga över resten av året.

Det gäller emellertid och vara beredd och hänga med noga i väderprognosen under mars månad. Annars kan det gå illa, sångsvanesträcket är inte en utdragen process, den är hastig och intensiv och inte sällan över på en vecka, ja vissa år är sträcket över på ett par dagar.

Hur ska man då veta när det är dags? Jo, kantrar vinden den närmaste tiden över på måttlig till frisk sydväst och temperaturen stiger till några plusgrader och duniga moln dansar fram över himlen, ja då släpper man allt och beger sig upp på en kulle och spanar västerut. Får gåshud vid blotta tanken…

Som sagt hur skulle våren egentligen se ut om inte sångsvanarna och deras vemodiga tutande fanns? För cirka 100 år sen var sångsvanen mer eller mindre utrotad i Sverige. Gudskelov blev den fridlyst 1926.

Trevlig vecka alla Ekoskådare!