Våren är kylslagen och en smula vresig. Trots det upptäcktes årets första lövsångare för några dagar sen vid Torslandaviken och Hårssjön.

Ladusvala och svartvit flugsnappare har också anlänt och det är efterlängtade och bekanta vårtecken, eller som Claes Källander beskriver det i boken Fjärilsmannen: ”Ju fler arter man känner igen, i desto större upplösning ser man världen.”

Världen i större upplösning. Vackert uttryckt men på samma gång filosofiskt krävande – vems värld ser vi och vad gör den värld vi ser med oss?

Den 12 april såg i alla fall Ellen Hansson världen i superupplösning när hon upptäckte en svartvingad glada i Hjälmviks by på Orust. Gladan försvann, men återupptäcktes några dagar senare, närmare bestämt igår i Hörte hamn i Skåne. Med andra ord hade den tagit sig från Bohuslän ned till vårt allra sydligaste landskap utan att bli upptäckt längs vägen. Fyndet vid Hjälmviks by var det första i Bohuslän och det 4e i Sverige – någonsin!

För egen del hittade jag och min äldste son en stjärtmes av underarten europaeus vid Hönö kyrkogård den 14 april. Europaeus är sällsynt förekommande i Sverige och vårt fynd var blott det 2a i Göteborgsområdet.