I närheten där jag bor ligger det en strand. Det är en ganska liten strand, så det är inte alldeles säkert att man kan kalla det för en strand. När jag går förbi, och jag går ofta förbi, så tänker jag ”där är den, stranden, den lilla stranden, som nätt och jämnt kan kallas för en strand”.

På stranden händer nästan ingenting alls. Om hösten, med lite tur, kan man emellertid träffa på en kanadagås. Då och då får den sällskap av en knölsvan. Om vintern däremot ser man alldeles säkert kråkor gå på stranden. Det är strandkråkor och de bör inte förväxlas med hamnkråkor, skärgårdskråkor och parkeringsplatskråkor. Strandkråka är strandkråka. Och ingenting annat.

Om sommaren flyger trollsländor över stranden.

Om våren, just det ja, om våren, och just den här våren, faktiskt igår, inträffade något ovanligt. Närmast en sensation eftersom på den lilla stranden stod en livs levande mindre strandpipare!

I närheten där jag bor ligger det en strand. Det är en ganska liten strand, så det är inte alldeles säkert att man kan kalla det för en strand. På stranden händer nästan ingenting alls, och jag tycker så oerhört mycket om min strand.