I lördags arbetade jag i trädgården. Nåja, då och då låg jag på rygg hos gräsmattans tusenskönor och tänkte att våren inte längre är långt borta utan är här. Sålunda låg jag på rygg i blomstersäng och klappade min katt på magen och stirrade samtidigt på en glödhet rumpa, till råga på allt en osannolikt lurvig rumpa.
Glödsandbiet har en osannolikt glödhet och lurvig rumpa.

Det var alltså lördag och körsbärsträden stod i full blom. En hane och två honor aurorafjäril hastade förbi mellan cykelskjulet och gäststugan.

Vad mer kan man begära av livet?

Igår var det söndag och fortsatt vackert väder. Promenerade en sväng till Torslandaviken under morgonen. Vid pumphuset, intill ett nedfallet träd, hörde jag några korta lockläten som förde tanken till både svarthättans och stenskvättans orosläte. Lätet tystnade och ingen fågel syntes till, men efter en stund återkom det och övergick till några sekundsnabba sångstrofer, därmed hade fågeln avslöjat sig – det var en gräshoppsångare!

Gräshoppsångare är en sällsynt men närapå årlig gäst i Torslandaviken under 2000-talet. Även årets första tornseglare gled över viken. Hemma i byn hörde jag en grönsångare sjunga i lövskogen som ligger strax intill Sandviks busshållplats.