Idag på lunchen fotograferade jag grönskönsjungandegrönsångare!
Grönsångaren är lite av en favorit.

I skrivande stund smattrar regnet ihärdigt mot rutan. Blåser också en smula. Men himlen skall klarna och sol och sydliga vindar är att vänta imorgon eftermiddag. Då kan vi förvänta oss biätare, nja, åtminstone innerligt önska.
De flesta av er har säkert noterat att det har varit ovanligt många blåhakar i Göteborgsområdet den senaste tiden. Sammanlagt elva olika individer enligt AP (artportalen), vilket är ett mycket högt antal för vårt område under våren, ja, även under hösten. En utomordentligt sällskapssjuk hake upptäcktes av Fredrik Larsson på Vadskärsudden i Torslandaviken häromdagen. Vi är många som önskar repris på sällskapssjuka blåhakar…

Som bekant brister även blåhakehonan emellanåt ut i sång. Om ni inte kände till det så ta inte för givet att en sjungande blåhake alltid är en hane, honorna kan, som sagt, alltså vara nog så malliga i kupletten!
Visste ni förresten att färggranna honor generellt är litet större till växten än honor som inte har lika framträdande kulörer på bröstet. Forskning har dessutom visat att hanarna helst väljer storvuxna och färggranna honor. Med andra ord kan det även vara så att det är hanen som dumpar, eller så att säga spolar en hona, för att hon inte lever upp till mått och stil. Och kanske flärd.

Igår hittade Martin Hammar en ortolansparv i Torslandaviken. Den överjordisk vackra sparven är numera en mycket sällsynt gäst hos oss.

Under gårdagen upptäcktes dessutom en riktigt raritet, nämligen en rostgumpsvala på Tistlarna som ligger i Göteborgs södra skärgård. Och den 12 maj flög en adult aftonfalkshanne förbi Vargö som också ligger i södra skärgården. Båda fåglarna kan beskrivas som superrariteter inom Göteborgsområdet, i synnerhet den förstnämnda.