Från och med nu och någon månad framåt, kan man av flera goda skäl, titta lite närmare på den vackra och karismatiska stenskvättan.

Ett gott skäl kan vara att man har turen att upptäcka en ”grönländsk stenskvätta” (underarten leucorhoa), som nu påbörjar flyttningen söderut från sina häckningsområden på Grönland, Island och Kanada.

Hur ser man då att det är en grönländsk stenskvätta? Tja, det gör man inte eftersom i Sverige godkänner man bara fynd med hjälp av mått (biometri). Annorlunda uttryckt; man har störst chans om man ringmärker fåglar och dessutom, av en lycklig händelse, har Nidingen som sin arbetsplats. På den lilla ön i norra Halland finns det historiskt ett 10-tal fynd (om jag tolkat siffrorna rätt, finns det ett 20-tal individer hopräknat i dessa fynd).

Finns det då hopp för oss som inte har Nidingen som arbetsplats? Jo, det finns hopp eftersom i England bestämmer man regelmässigt grönländsk stenskvätta utan stöd av biometri. Alldeles säkert kommer det så småningom bra och förhoppningsvis tydliga kriterier som vi kan använda i fält.

Så ta lådvis med bilder om ni råkar få korn på en mustigt färgad stenskvätta den närmaste tiden. Vem vet, kanske just din fågel, blir bestämd till en grönlänning i framtiden.