Angående mitt inlägg den 24 september om bruket av mobiltelefon samt ”Emellertid undrar jag då och då varför svenska fågelskådare älskar att ta ställning när det inte kostar dem någonting alls.”

Första gången jag stötte på fenomenet med användningen av fågelläten via mobiltelefonen var när en lundsångare upptäcktes vid Chalmers i början av juni 2011. Vid ett tillfälle, närmare bestämt den 12 juni, var jag på plats med 4-5 andra skådare och lyssnade. Dessutom fick vi då och då en hastig skymt av den lilla sångaren som uppehöll sig högt uppe i trädkronorna. Efter en stund tystnade fågeln och trots att vi letade i ungefär en timme kunde vi inte återfinna den. Då inträffade något som fick mig att bokstavligen tappa hakan.

Sen många år tillbaka besöker jag närapå aldrig Ottenby, Falsterbo, Getterön eller andra kända fågelplatser, när det är så att säga intensivt med fågelskådare. Det som inträffade vid Chalmers, har jag förstått, äger rum frekvent på nyss nämnda platser, särskilt när ett mycket stort antal fågelskådare tittar, men framförallt letar efter rariteter.

Tillbaka till Chalmers den 12 juni 2011. Följande inträffade; en för mig mycket trevlig och välbekant skådare och därtill skicklig fotograf anlände och frågade genast om vi sett eller hört fågeln, jo svarade vi, ungefär för en timme sen. Okej, svarade hen och frågade om det var okej med oss om hen spelade upp lundsångarsång med hjälp av sin mobiltelefon. Ja, det är väl okej svarade vi. Nu tappade jag som sagt hakan. Bokstavligen. Den mycket välbekante, trevlige och skicklige fotografen hann nätt och jämnt spela upp några strofer förrän lundsångaren satt på ett trappräcke cirka 2 meter från oss! Shit, utbrast fotografen som spelat upp sången, den sitter ju för nära för min kamera!

Efter händelsen vid Chalmers stöter jag numera på fenomenet där mobiltelefoner används i samband med att locka fram fåglar. Då och då vill jag understryka, inte så ofta.

Vad tycker jag då om användningen av mobiltelefon för att locka fram fåglar? Så länge man följer något slags sunt regelverk har jag inga alls problem med användandet. Ett alldeles självklart och sunt nyttjande är att aldrig spela under häckningstid eller vid andra känsliga tillfällen då risken för störning kan få olyckliga konsekvenser för fåglarna.

När använde jag själv mobiltelefonen första gången för att locka fram en fågel, samt hur ofta och på vilket sätt använder jag den? Jo, första gången var (se bifogad bild: https://www.artportalen.se/Image/1689845 ) när jag stötte på en grupp stjärtmesar i Torslandaviken under senhösten 2016. Det som hände var att gruppen var på väg bort från mig, men tvärvände genast då jag spelade upp locklätet. Raskt och livligt omringade gruppen mig på bara några meters håll, då tog jag den bifogade bilden. Några timmar senare drabbades jag av dåligt samvete och en kort tid efteråt bestämde jag mig för att formulera mina egna premisser och dessa försöker jag följa.

Mina premisser lyder följande:

-Bruket av mobiltelefon kan ske och endast ske under hösten. Bruket får inte användas för att locka fram fåglar utan endast för att bekräfta en misstanke om en aktuell art under den aktuella årstiden. Bruket bör på det hela taget vara restriktiv, undantagsvis skall vara mottot.-

När det gäller ”Emellertid undrar jag då och då varför svenska fågelskådare älskar att ta ställning när det inte kostar dem någonting alls.” Det vill säga med tanke på diskussionen om bruket av mobiltelefoner som pågår just nu i gruppen Vår Skådarvärld, så önskar jag att fler skådare inte var så tysta när andra och kanske mer angelägna miljöfrågor kommer upp på agendan, det vill säga att ge en bättre miljöetisk livsstil största möjliga chans genom att i grunden förändra en tidigare dålig och resursslösande livsstil.

För mig är till exempel resebyrån AviFauna, som ägs av SOF-BirdLife, tillika också en miljöorganisation, ett mycket graverande exempel som går i helt motsatt riktning mot vad FNs klimatpanel samt vad Sveriges och Naturvårdsverkets förpliktigande miljömål arbetar mot. Att öppet kritisera AviFauna får tyvärr negativa konsekvenser, framförallt individuellt.

Varför är då fågelskådare i Sverige så oerhört tysta när det verkligen gäller, när verkliga och allvarliga miljöfrågor tas upp för diskussion?

Den stora tystnaden har och kommer få ett allvarligt pris, det finns det många olyckliga händelser som vi kan vittna om i historien.