I natt under vargtimmen väntas mer snö. Själv har jag dragit på mig en kraftig förkylning. Då tröstar en kort promenad och en mindre hackspett som letar feta larver inne i vasstrån vid Skeppstadsholmen.
Och så kungsfiskaren på holmen förstås.

Vattenpiplärkan som Ola Wennberg upptäckte igår på Rörö är kvar och sågs idag av Lennart Bogren.

Fem minuter i stan. Låter som en boktitel. Men det är så han säger. Min granne som alltid är klädd i jeans och skjorta i svårfångad färg.

Har du varit i stan, sa jag.
Fem minuter i stan, sa han. Hisingen vill man inte lämna för länge.
Nä, sa jag.

En dag på Rörö. Låter ju också som en boktitel. Eller ett svårfångat företag som tillverkar skjortor i obestämd färg. Obestämd är modernt. Man får vara som man vill. Det är modernt. Och obestämt.

Ola Wennberg är en omodern men på samma gång bestämd pensionär. Han sitter flera timmar i buss för att vara en dag på Rörö. Det är omodernt. Landslaget i curling reser ju i skytteltrafik över hela världen med flyg.
Hur omodern får man vara? Så länge det finns tro, hopp och kärlek och en annan vattenpiplärka och svart rödstjärt går det säkert bra.

Ola hittade en vattenpiplärka och en svart rödstjärt igår på Rörö. Det är sju år sen det sågs en vattenpiplärka på ön, närmare bestämt den 4 januari 2010.

Fem minuter i stan och en dag på Rörö. Hur omodernt och bestämt är inte det. Hur bestämd får man egentligen vara?