Så står alltså vintermörkret kring oss. Inte alldeles kring oss eftersom fullmånen strålar som en hoppingivande lykta. Formulerar man för övrigt om den inledande meningen, så ger sig adventspsalmen ”När vintermörkret kring oss står” sig tillkänna. Författaren heter Edvard Evers och han skrev psalmen 1914, samma år som första världskriget bröt ut.

Första advent och fullmåne var det igår. Vädret var fridfullt som en altartavla av Bror Hjort. Nu är det måndag kväll, några grader kallt, och närapå vindstilla.
Tidigare idag gick jag en längre lunchpromenad i Wendelsbergsparken i Mölnlycke. Parken hyser gott om stenknäck och en flock på åtminstone 20 individer for omkring i trädtopparna. Då och då hördes deras elektriska ”stri”-läte och andra metalliska ljud.

Fram till 1970-talet var stenknäck en ganska ovanlig fågel i Sverige. Beståndet har ökat sen dess med 25-75 % och bedöms numera vara mycket stabilt enligt Artdatabanken. Stenknäcken gillar allt som liknar kärnor eller frön från bland annat plommon, idegran, bok, alm och hagtorn. Och körsbär och nypon förstås.

I parken finns det också gott om ekorrar som gillar att göra sig till när ljuset är som vackrast.

Trevlig vecka alla Ekoskådare!