Sol och tidvis frisk sydvästlig vind. Besökte Krossholmen, som ligger på sydvästra delen av Hisingen, under eftermiddagen. Sju sångsvanar drog söderut längs horisontlinjen. Temperaturen hade stigit från nollgradigt under morgonen till fyra plusgrader. En gröngöling klykade gällt och trummade en stund på en telefonstolpe som stod mitt på holmen.

Regn som övergår till blötsnö väntas i natt.

Måne över Hisingen.

Krossholmen, södra delen.

Krossholmen, södra delen. Fartyg vid Hjärtholmen, Torslandaviken.

Krossholmen, norra delen.

Krossholmen, västra delen. Landremsan vid horisonten är Brännö och Galterö.

Till Krossholmen.

Måne över Hisingen, Sandviks badplats.

Flammande solsken, frost på marken och vindstilla. En förtjusande bild av köld och vinterfrid på Hisingen. Promenerade till Torslandaviken. Berglärkorna var morgonpigga på mudderdammen medan en ensam tofsvipa gnydde missnöjt. På ett gott jakthumör var däremot en varfågel som jäktade livet ur en stackars blåmes innan den lyckades rädda sig undan i vassen vid Karholmsdammen.

Mot kvällen mulet. Kommande natt väntas sydlig eller sydvästlig vind med tidvis hårda vindbyar här vid havet.

Skeppstadsholmen i förgrunden. Den isbelagda vattenspegeln framför de höga skorstenarna i bakgrunden är Karholmsdammens sydvästra del.

Berglärkor, mudderdammen, Torslandaviken.

Varfågel, mudderdammen, Torslandaviken.

Vi närmar oss slutet av januari och dagarna är märkbart längre. Cyklade till Öxnäs i gryningen och en mild sydvästlig vind svepte genom landskapet. Framemot förmiddagen blev himlen så småningom vackert gråblå och ute på åkrarna, strax nordost om Öxnäs by, sprang två rävar sida vid sida och de lyste som eldslågor mot den brunsvarta jorden.

I Öxnäs har det bott människor i tusentals år och i denna tid lever Öxnäs by kvar som en så kallat oskiftad by, vilket är ovanligt eftersom de allra flesta byarna på den svenska landsbygden splittrades under skiftesreformerna som genomfördes under 1800-talet. Öxnäs betyder oxarnas näs och det mesta av naturen i området är gammal sjöbotten.

Ett stenkast norr om byn rinner en bäck som heter Kvillen och på sina ställen är den närmast likt en å som slutligen mynnar ut i Nordre älv.

Eftersom Öxnäs, tillsammans med bland annat intilliggande Lagmansholmen, Nordre-älv-stranden, Trädet, Askesby, har en sådan omväxlande natur med hällmarksberg, våtmarker, betesmarker, ljunghedar, strandängar, hagmarker, ek- och bokskogar, är djur- och fågellivet i trakten oerhört rikt och spännande under hela året.

Idag såg jag en pilgrimsfalk jaga kråkfåglar väster om Öxnäs by, närmare bestämt vid Nordre-älv-stranden. Dessutom en duvhök, en fjolårsunge, som slog en kråka som slank undan i blotta förskräckelsen. Lite varstans ser och hör man övervintrande gulsparvar, men framförallt erbjuder det gamla bondelandskapet mat och rastplatser för både gäss och rovfåglar.

Öxnäs by.

Öxnäs.

Kvillen.

Nordre älv och Nordre-älv-stranden.

Tillbringade den här helgen på Vinga. Bodde i Biskopsgården som är den gamla överlotsbostaden med 12 rum och kök. Vädret var behagligt med endast några köldgrader, svag sydostlig vind och halvklar himmel med tidvis lätta snöfall.

Farvattnen kring Vinga skänker såhär års fina observationer av toppskarv, småskrake, sjöorre, knipa, skärsnäppa och talrika flockar av ejder. Några överraskningar bjöd ön på, bland annat en övervintrande järnsparv som höll till i buskmarkerna strax norr om Biskopsgården samt en kritvit skogshare som stöttes ur sin daglega i en klippskreva.

Helgens häftigaste naturupplevelse var när vi tittade på cirka 150-200 knubbsälar. Den stora gruppen gav ifrån sig en oerhört stark och närmast påträngande odör av härsken fisk. Platsen sälarna uppehöll sig vid heter Ekeskärs skäret och ligger ungefär 1 km nordost om Vinga och kan endast nås med båt.

Biskopsgården, den gamla överlotsbostaden, fotograferad mot öster.

Vinga fyr och båk.

Knubbsäl.

Solig vinterdag på Hisingen. Några minusgrader och vindstilla. Cyklade till Prästgårdskilen som ligger strax söder om Björlanda småbåtshamn. Färden till kilen tog ungefär en timme.

Prästgårdskilen är omgärdad av åkrar och kuperad hällmarksskog. Längst in i kilen finns en våtmark med inslag av vass. Precis norr om kilen ligger udden Store Udd och därifrån är utsikten enastående. Och alldeles nära i väster ligger öarna Stora- och Lilla Hästholmen samt Långholmen.

Dagens överraskning var årets första tofsvipa som födosökte på en av åkrarna i närheten. På åkrarna letade också hundratals björktrastar, ett 10-tal rödvingetrastar samt några ängspiplärkor mat. Och vid Osbäcken stötte jag sju enkelbeckasiner.

Prästgårdskilen samt ön Lilla Hästholmen i väster.

Ön Stora Hästholmen sedd från Store Udd.

Årets första tofsvipa.

Vaknade av att nattvinden hade letat sig ned genom skorstenen och fått kakelugnsluckorna att skallra. Man brukar säga att våren föds i stark vind medan vintern uppstår ur stillheten. Ungefär så kan man beskriva vädret på Hisingen idag.

Promenerade till mudderdammen i Torslandaviken. Sen några år tillbaka arbetar man med att skapa ett artificiellt vadehav där pumpar skall reglera vattenståndet likt tidvatten som drar sig undan. På så sätt skapar man goda förutsättningar för allehanda havsdjur och organismer som i sin tur blir mat åt både häckande och rastande fåglar.

Arbetet med mudderdammen och de schaktmassor man forslar dit gör att området periodvis ser ut som en krigsskådeplats. Trots det sargade utseendet trivs de övervintrande berglärkorna i området och på något förunderligt vis finner de tillräckligt med mat för att ta sig igenom de mörka och bistra vinternätterna.

Mudderdammen sedd på litet avstånd. Landremsan längst ut till vänster på horisontlinjen är Galterö och pricken strax intill är den lilla ön Böttö.

Mudderdammen på litet närmare avstånd.

Övervintrande berglärkor trivs på mudderdammen.

En råkall och frisk sydostlig vind svepte genom Hisingen idag. Någon minusgrad och snö i luften som aldrig föll.

I grannens tall satt några hungriga mindre korsnäbbar och vred och vände på kottarna. Då och då föll en kotte mot marken, ja den mindre korsnäbben är nogräknad, faktiskt litet kinkig i maten.

Guldockra och tobaksbruna och duvgråa färger omsluter kaveldun och vassdungar. Medan det marsipangröna och kanelbruna väcker min längtan till ejdern.

Ett litet hörn av Karholmsdammen.

Kaveldun.

Ejderpar.

Mindre korsnäbb.

Grå himmel över Hisingen och ungefär nollgradigt och en lagom sydostlig vind. Enstaka snöflingor virvlade men upplösta innan de ens nått marken.

En av byns koltrasthannar satt i vårt päronträd och småsjöng i gryningen. På samma gång två rödhakar som munhöggs om vem som hade territoriell rättighet till vår syrenhäck. Blev aldrig riktigt klok på vem av dem som slutligen förvärvade häcken, att kombattanterna inte stod ut med varandra rådde därom inga tvivel.

I Torslandaviken låg en tunn och blek nattis på Karholmsdammen. Skäggmesarna knaprade vasstrå och en grupp tistlar förmådde inte sticka hål på den där gråheten.

Sångsvanar i fjärran.

Ett litet hörn av Karholmsdammen.

Tistlar.

Skäggmes, en hona.

Skäggmes, en hane.

Tunn rök steg ur byns skorstenar eftersom nattens temperatur hade krupit ned till 7 minusgrader. Så småningom tinade solen upp den djupfrysta tillvaron under förmiddagen. Framemot senare delen av eftermiddagen mulnade det på och vinden vred över till västlig och ökade till en frisk och periodvis byig vind.

Promenerade till Långholmen, som ligger vid Hisingens södra farvatten, under eftermiddagen. Skälet till besöket är som alltid Långholmens bistra och grafiska vinterskärgårdsestetik. Ett annat skäl är att man har en vidunderlig utsikt över västerhavet. Långholmen når man via en mindre träbro som finns på öns nordöstra del.

För fågelskådaren är inte Långholmen överraskningarnas ö om vintern. Nej, det är under senare delen av våren och högsommaren som ön visar en speciell magi som får hjärtat, närmare bestämt fjärilshjärtat att genomströmmas av eufori och lycka. Få platser, om ens någon, på Hisingen kan ge ett alldeles tvärsäkert löfte om ett möte med den praktfulla makaonfjärilen. Det löftet kan Långholmen alltid ge.

Långholmen.

Korp, Stora Porsholmen i bakgrunden.

Solnedgång vid Långholmens sydspets.

Cyklade till Hästeviks badplats som ligger närapå så långt västerut man kan komma på Hisingen. Lite grand längre västerut ligger emellertid Hjuvik och allra längst ut finns ön Lilla Varholmen, varifrån bil- och personfärjorna avgår till Göteborgs norra skärgård. En bro (vägbank) binder samman Lilla Varholmen med Hisingen.

Vädret var litet uppklarnande med svag nordlig vind och någon minusgrad. När kylan kommer såhär hastigt brukar det bli rörelse på svanar och gäss och mycket riktigt sträckte ett 50-tal sångsvanar mot sydväst förbi badplatsen. Även en flock sidensvansar hade bråttom medan en smådopping och några storskrakar fiskade stillsamt.

Idag passerade jag 50 årsarter på Eko-Hisingen 2018, art nummer 50 blev gröngöling och sammanlagt har jag nu fått ihop 54 arter. Som alltid rapporterar jag på Artportalen. Portalen är ett värdefullt folkbildningsprojekt, eller som de själva uttrycker det på hemsidan – ”Citizen Science när den är som bäst!”

Hästeviks badplats är vintertid ett populärt utflyktsmål, det finns en iordningställd grillplats och några bord och bänkar på platsen. Under sommaren finns även en liten kiosk i området.

Utsikt västerut mot bland annat närliggande Björkö, färja går från Lilla Varholmen.

En mulen och en smula disig dag på Hisingen. Svag nordostlig vind och i natt förväntas termometern krypa ned till några minusgrader.

Promenerade till Hästholmskanalen som ligger strax sydost om Karholmsdammen i Torslandaviken. Just idag befann sig nio stycken tjusiga salskrakar, sex hannar och tre honor, i kanalen. De var litet rastlösa eftersom de då och då tog till vingarna.

Sen några år tillbaka är salskraken en ganska sparsamt förekommande vintergäst i Torslandaviken. Bläddrar man tillbaka lite mer än ett årtionde i Artportalen, så får man veta att den 17 mars 2004 sågs sammanlagt 113 individer, vilket är den historiskt högsta noteringen i viken.

Salskrake, de två främsta fåglarna är knipor, en hona och en hane

Hästholmskanalen, Torslandaviken

Fågeln längst ned i bild är en knipa, en hane

Starten på Eko-Hisingen 2018 har varit alldeles förträfflig! Till råga på allt fick jag idag se årets första raritet. Nja, i ordets rätta bemärkelse är inte hornuggla någon raritet, men i Torslandaviken är den vackra ugglan oerhört sällsynt, ja faktiskt så ovanlig att medräknat dagens individ har det blott historiskt bokförts 7 fynd enligt Artportalen.

Tusen tack till Staffan Larsson som upptäckte hornugglan idag!

Vädret på Hisingen har denna dag varit mestadels molnigt med stundom litet sol och blå himmel. Och vinden måttlig och nordostlig.

Hornuggla, Gamla flygfältet i bakgrunden

Karholmsdammen i bakgrunden

Gamla flygfältet i bakgrunden