Tunn rök steg ur byns skorstenar eftersom nattens temperatur hade krupit ned till 7 minusgrader. Så småningom tinade solen upp den djupfrysta tillvaron under förmiddagen. Framemot senare delen av eftermiddagen mulnade det på och vinden vred över till västlig och ökade till en frisk och periodvis byig vind.

Promenerade till Långholmen, som ligger vid Hisingens södra farvatten, under eftermiddagen. Skälet till besöket är som alltid Långholmens bistra och grafiska vinterskärgårdsestetik. Ett annat skäl är att man har en vidunderlig utsikt över västerhavet. Långholmen når man via en mindre träbro som finns på öns nordöstra del.

För fågelskådaren är inte Långholmen överraskningarnas ö om vintern. Nej, det är under senare delen av våren och högsommaren som ön visar en speciell magi som får hjärtat, närmare bestämt fjärilshjärtat att genomströmmas av eufori och lycka. Få platser, om ens någon, på Hisingen kan ge ett alldeles tvärsäkert löfte om ett möte med den praktfulla makaonfjärilen. Det löftet kan Långholmen alltid ge.

Långholmen.

Korp, Stora Porsholmen i bakgrunden.

Solnedgång vid Långholmens sydspets.