Rådasjön som ligger ungefär 2 km väster om Mölnlycke centrum är en vacker sjö som är omgärdad av bland annat ek- och bokskogar. Eftersom min arbetsplats ligger alldeles i närheten tar jag ofta en promenad till området.

Sångsvanarnas ankomst under våren är en av fågelårets höjdpunkter och just idag strömmade de in över västkusten och Göteborgsområdet. Därför begav jag mig iväg till Rådasjön under lunchen och så snart jag nådde fram hördes ljuv musik från sjöns gråblåa istäcke.

Ja, nu är det vår på riktigt, sångsvanarna är äntligen här!

Sångsvanar på Rådasjön.

Spejar förgäves efter sångsvanesträcken men himlavalvet är nästintill tomt. Små grupper passerar visserligen men det där ”stora lyftet” där flock efter flock vindlar fram över Hisingen har ännu inte ägt rum. Men igår hörde jag lärkspel, ett starkt pinglande och klingande som ramlade ned från skyn och ett ögonblick drog jag efter andan.

Talgoxarna hamrade ivrigt på sina silverstäd och två gulsparvar, den senare är en sällsynt häckfågel härute vid havet, försökte såhär i början av säsongen räkna till åtminstone fyra, enstaka gånger efter några trevade försök nådde de fram till sju.

Satt en stund under eftermiddagen på sydsidan av huset och lät solen ösa sin glöd över mig. Tidigare, under morgonen, promenerade jag till Torslandaviken. Dimman var kompakt men man känner att landskapet inte längre är förlamad av tjälen. Sångsvanarna från lördagen var kvar på Karholmsdammens grånande istäcke. Tankfullt och långsamt vaknade de ur nattens sömn. Kontemplation rådde knappast mellan knölsvanarna i viken. Från enkla tjuvnyp till rejäla slagsmål med lömska rallarsvingar och kvicka uppercuts.

I skymningen besökte en kärrsnäppa i vinterdräkt mudderdammen som ligger i västra delen av Torslandaviken.

Marsmorgon i Torslandaviken.

Så kom våren, buren av en frisk sydvästlig vind. Dessutom har sånglärkan blivit översnöad tre gånger.

Visserligen är meteorologerna på radio och TV emellanåt bekymrade över den vintriga väderleken som förväntas dröja sig kvar ett tag till, ja åtminstone fram till stundande påskhelg. Men det spelar ingen roll eftersom våren, framburen av en frisk sydvästlig vind, anlände igår till Hisingen, närmare bestämt kvart över åtta på morgonen.

Under gårdagens eftermiddag blev det återigen en promenad till Torslandaviken. Fem gravänder hade kommit till viken och på Karholmsdammens is rastade ett 20-tal sångsvanar, då och då sträckte någon av dem på sin hals och tutade vemodigt i sin lur.

Alldeles intill gamla fågeltornet, som ligger vid norra delen av viken, dök plötsligt en hornuggla upp och jagade en stund mellan träden och vassruggarna intill Renovadeponin. Till på köpet flög en rördrom förbi och landade i norra kilen vid Vadskärsudden.

Gravänder i Karholmsdammen, Torslandaviken.

Hornuggla, Torslandaviken.

Rördrom, Karholmsdammen i Torslandaviken. I bakgrunden kan man i diset skymta Karholmen och Rågskär.

Dimma i gryningen sedan halvklart till mulet och uppehåll, åtminstone fram till skrivande eftermiddagsstund. Barmark, men kommande natt väntas snö, enligt prognosen blandat med regn. Några plusgrader och svag sydlig vind.

Tillbringade morgonen och förmiddagen i Torslandaviken och strax norr om vadarstranden, satt en dubbeltrast och sjöng vemodigt vackert i gryningen. Och vid Renovadeponin seglade plötsligt en välbekant skepnad fram ur grådiset – en röd glada! I Torslandaviken är röd glada nätt och jämnt en årlig gäst.

Vid sidan av backsvalekolonin flög en morkulla hastigt in i en liten samling träd och när jag närmade mig dungen flög oväntat en hornuggla upp endast några meter framför mig! Ugglor av alla de sorter är förtjusande varelser och vartenda möte, om det är tillåtet att uttrycka sig en smula högtidligt, är en välsignelse.

Antecknade dessutom årets första större strandpipare, strandskata, vitkindad gås och skäggdopping.

Sångsvanarna låter vänta på sig.

Vadarstranden, Torslandaviken.

Röd glada i morgondis vid Renovadeponin.

Hästholmskanalen, Torslandaviken, sedd från Arendalsuddens norra del.

Hornuggla, Torslandaviken.

Vårdagjämning. Ordet är förmodligen det mest förtröstansfulla och den mest efterlängtade tidpunkten på året för människor som valt att bo och leva i kyla och mörker på den skandinaviska halvön.

Våren dröjer och lärkan skall som bekant snöa över tre gånger innan det blir vår och nu har det skett i två omgångar. Dessutom behöver våren bäras av en stark sydvästlig vind.

Igår såg jag en röd glada vid min arbetsplats. Det askgråa och rävröda i fjäderdräkten hos den mytomspunna rovfågeln glimrade mot den sidengråa himlen. Medan idag, under lunchen i starkt solsken och knappt en vindpust, gick jag och tittade på strömstaren, då och då är de några stycken, som vanligtvis håller till i ån som rinner förbi min arbetsplats.

Strömstare.

En makalöst ljuvlig söndag – tack Hisingen!

Morgonpigg smådopping i Småbåtshamnen, Torslandaviken.

Marssol och berglärkor vid mudderdammen i Torslandaviken.

Karholmsdammen, Torslandaviken, i behagligt eftermiddagsljus.

Nyss var Hisingen som ett julkort med gnistrande snödrivor och porslinsblå himmel. I denna stund antecknar vi barmark och alltjämt minusgrader som inte riktigt vill släppa greppet om tillvaron. Dessutom sveper en frisk och tidvis byig nordostlig vind genom ön.

Landskapet är närmast frystorkad och marken hård som flinta. Våren har verkligen stannat tvärt och kört fast. Ena stunden ger förvisso plats åt bultande optimism för att i nästa ögonblick förbytas till hopplös melankoli och bråddjupt vintermörker. Nja, så illa är det inte, ljuset återvänder så sakteligen. För övrigt har snödroppar, krokus och vintergäck börjat lysa intill husväggarna.

Tillbringade större delen av morgonen och förmiddagen i Torslandaviken. Det blev några fina timmar med rördrom, varfågel, kungsfiskare, berglärkor, starar och dubbeltrastar. Och trots den bistra nordostliga vinden så förde den faktiskt med sig kacklande gäss och några upprymda tofsvipor och sånglärkor.

Varfågel.

Karholmsdammen.

Kungsfiskare.

Rördrom.

Kompakt dimma över Hisingen. Ungefär 6 plusgrader och närmast vindstilla. Därute i gråtjockan vinglade några skrattmåsar på förrädiska isflak.

Vårvintern, ja detta mirakel som upprepas år efter år.

Skrattmåsar.

Hisingen var insvept i dis idag. Under morgonen snöblandat regn som gradvis under eftermiddagen och kvällen övergick till ihållande regn.

Ser nu fram emot att årets första sångsvanar skall dyka upp över västerhavet. Dock måste vinden först kantra över på sydväst, först då sveper sångsvanarna fram som duniga moln på himlen.

Skeppstadsholmens västra udde.

Himlen över Hisingen var mestadels gråblå idag. Svag nordlig vind, nollgradigt och några centimeter snö. Dock framemot senare delen av eftermiddagen uppklarnande i väster och litet sol.

Cyklade till Öxnäs under morgonen trots glansiga och halkiga vägbanor. Hyste hopp om både fjällvråk och blå kärrhök. Det senare blev det ingenting av, däremot den förra samt en havsörn som svepte storvingat förbi.

Årets första råkor sträckte mot norr och sammanlagt ungefär 200 grågäss rastade på de öppna fälten.

Fjällvråk.

Havsörn.

Alldeles intill vårt hus ligger ett gråberg och vid dess fot har några snödroppar sin växtplats. Under eftermiddagen idag letade en morkulla mat på platsen. Den vackra brunvattrade dräkten ger morkullan ett utmärkt kamouflage och det stora ögat som sitter högt placerat på huvudet hjälper kullan att ha koll på omgivningen när den letar mask.

Gunnar Brusewitz skriver i Vårdagbok (1964) att morkulla är ett bra namn.

”Mor, som syftar på mörka granskogskärr och kulla som tar fasta på den rundbröstade och mildögda. Just så enkelt och beskrivande skall ett fågelnamn vara. Det doftar om det och det är samtidigt visuellt.”

Under den gångna natten föll ungefär en decimeter snö på Hisingen. Blidväder under dagen och tidvis kraftig dimma.

Morkulla.

Den mildögda och snödroppar.

Kungsörnen som jag upptäckte igår i Torslandaviken var kvar idag och sågs av många tillresta fågelskådare. Den ståtliga örnen förflyttade sig på flera platser i viken. Bland annat tillbringade den en längre period på en klippa på södra delen av Hjärtholmen.

Framemot eftermiddagen såg jag den bland annat på Hjärtholmen, vid Skeppstadsholmens SO-del och på berget vid krutlagret där jag upptäckte den igår. Framförallt kommer jag lägga på minnet när den satt på backsvalekolonins högsta punkt och blev utskälld av en jorduggla! Till på köpet flög en adult havsörn rakt över kungsörnen.
Två arter örnar på samma gång, eller örnfåglar, som min yngste son kallar dem, är man sannerligen inte bortskämd med i Torslandaviken.

För övrigt har jag räknat ihop åtminstone sex stycken olika morkullor under den gångna dagen, ja faktiskt besökte en kulla vår trädgård framemot skymningen. Den långvariga kylan är ansträngande och prövande för fågelarter som behöver öppna vattendrag och blöta skogsområden som inte fryser till.

Vädret på Hisingen idag var annars mestadels molnigt, svag ostlig vind och några minusgrader. Då och då tittade emellertid solen fram och gav ett litet löfte om att våren trots allt är på väg.

Kungen!

Sitter här på berget, strax norr om krutlagret, alldeles nära den plats där jag upptäckte den igår.

Mobbad av en jorduggla!

Arg jorduggla!

Adult havsörn.

Kungsörnen med kråkor i släptåg.

På backsvalekolonins högsta punkt – häftigt!