Nyss var Hisingen som ett julkort med gnistrande snödrivor och porslinsblå himmel. I denna stund antecknar vi barmark och alltjämt minusgrader som inte riktigt vill släppa greppet om tillvaron. Dessutom sveper en frisk och tidvis byig nordostlig vind genom ön.

Landskapet är närmast frystorkad och marken hård som flinta. Våren har verkligen stannat tvärt och kört fast. Ena stunden ger förvisso plats åt bultande optimism för att i nästa ögonblick förbytas till hopplös melankoli och bråddjupt vintermörker. Nja, så illa är det inte, ljuset återvänder så sakteligen. För övrigt har snödroppar, krokus och vintergäck börjat lysa intill husväggarna.

Tillbringade större delen av morgonen och förmiddagen i Torslandaviken. Det blev några fina timmar med rördrom, varfågel, kungsfiskare, berglärkor, starar och dubbeltrastar. Och trots den bistra nordostliga vinden så förde den faktiskt med sig kacklande gäss och några upprymda tofsvipor och sånglärkor.

Varfågel.

Karholmsdammen.

Kungsfiskare.

Rördrom.