Månad: maj 2018
Skräntärna och årta på mors dag
Mors dag. Svårt att begripa att försommaren äntligen kom, den vackraste tiden på året, med tanke på den långa och kalla vintern och till på köpet solfattiga vårvintern.
Ganska punktligt såhär i slutet av maj, anlände bivråken till Hisingen. Om bivråken kan jag prata om länge. Detsamma gäller skräntärnan, den största och ståtligaste tärnan på vår planet. Under gårdagen upptäcktes två skräntärnor i Torslandaviken. Så idag, vid lunchtid, när jag var ute på en cykeltur chansade jag på att de eventuellt var kvar i viken, vilket de också var, ja åtminstone en av dem.
Under kvällen cyklade jag återigen till Torslandaviken och då befann sig 4 stycken årtor, två hannar och två honor, i området.
Skräntärna.
Årta, hane och hona, i nedre vänster bildhörn.
Den högtidliga yran
Syrenerna blommar och gungar lätt i majvinden. Hastigt övergående är deras blomningstid och lysande prakt. Den ståtliga makaonfjärilen glänser i motljuset och besöker med förkärlek den väldoftande växten.
Försommaren mognar nu mer än vad vi hinner med. Den högtidliga yran, ja så skulle man kunna beskriva den vackra och svindlande korta tiden mellan hägg och syren.
Makaonfjärilen besöker en av mina syrener i trädgården, Sandvik, Hisingen.
Sommarens sal
Hisingen övergår så sakteligen till sommarens sal. Löven hos träden är dock fortfarande ljusa och genomskinliga. Om en månad, kring midsommar har de mörknat och då faller också ljuset obevekligt ned mot höstmörkret igen.
Näktergalens virtuosa sångbroderier från strandsnåren i Torslandaviken är blott ett ögonblick i årshjulet.
Näktergal, Torslandaviken.
Mandelblom, aurorafjäril och jorduggla
Högtrycket fortsätter med medelhavsblå himmel och ungefär 20-25 grader varmt. Mandelblom blommar och när det gäller dagfjärilar har jag nog aldrig sett så många aurorafjärilar under maj månad på Hisingen.
Idag såg jag årets första tornseglare och trädgårdssångare. Dessutom en jorduggla vid Karholmsudden i Torslandaviken.
Mandelblom, Torslandaviken.
Aurorafjäril, en hane, Torslandaviken.
Jorduggla, Karholmsudden, Torslandaviken.
Högsommarväder
Björkarna står som guldgröna facklor i landskapet och fruktträden blommar och slår upp som vita havsbränningar.
Maj har den senaste tiden varit fridfull och varm som vore det högsommar. Den fagraste av årets månader är allaredan halvvägs. Grönsångarna, en favorit bland sångarna, svirrar sina silvermynt i lövskogarnas dunkel.
Grönsångare.
Ortolansparv
Sol och närmast vindstilla. Promenerade som vanligt till Torslandaviken. Grå flugsnappare och törnskata hade anlänt. Men dagens stora överraskning väntade på mig vid Fågeltornskullen (det gamla fågeltornet). Nja, väntade är väl ett överdrivet påstående, men en förtjusande grann hanne ortolansparv lyfte bara några meter framför mig på kullen, landade hastigt i en buske på ungefär 10 meters avstånd, innan den skyndade vidare och förlorades ur sikte ovanför Västra renovadeponin. Ortolansparv är en sällsynt gäst i Torslandaviken.
En stund senare vid krutlagret trampade jag närapå, nja trampade är väl ett överdrivet påstående, men en förtjusande grann jorduggla lyfte från gräs- och jordvallen strax intill lagret.
Jorduggla, Karholmsdammen i bakgrunden.
Törnskata, en hanne.
Grå flugsnappare.
Maj äntligen här
Vädret den 1 maj på Hisingen blev lite av varje, dock mestadels regn och grå himmel. Lövsprickningen pågår så smått och årets första näktergal sjöng litet trevande i Torslandaviken. Två småspovar vilade en stund i viken medan en jäktad svartsnäppa nätt och jämnt hann sätta fötterna på marken innan den lyfte och försvann mot fjärran häckplatser. Dessutom hittade jag årets första svartvita flugsnappare vid Skeppstadsholmen.
Framemot eftermiddagen och tidiga kvällen besökte jag Nötö och Långholmen. Och där i Långholmssundet låg dagens överraskning – en gråhakedopping i allra finaste elegans och klädsel!
Vad ska vi då speja och lyssna efter den närmaste veckan? Jo, nu är det blåhaken vi skall leta efter och förhoppningsvis stannar någon till en stund i våra trakter under sin resa mot den skandinaviska fjällvärlden.
Förresten, enligt Naturhistoriska riksmuseet är den högsta kända åldern hos en blåhake 8 år och 10 månader. Inte illa av en medborgare som har både indiskt och pakistanskt pass!
Gråhakedopping vid Långholmen och Nötö.















