Cyklade till Arendalsudden som ligger i sydöstra delen av Torslandaviken. Gryningshimlen var som hämtad ur filmen Tjuren Ferdinand. När jag kom fram till udden fick min cykel – en korkek stod ju inte att finna som den kunde luta sig behagligt emot- inta en cool pose på en grå klippa.

En cool, nja snarare litet yrvaken pose, hade en spetsbergsgås som höll till vid udden. Till på köpet höll en lycksalig, om nu en fågel kan vara det, sillgrissla till i området, närmare bestämt i småbåtshamnen.

Trastar och annat småfågelknytt såsom forsärla, järnsparv, ängspiplärka, bo- och bergfink for morgonpiggt över himlavalvet. Och två honfärgade blå kärrhökar hastade raskt förbi och en och annan sparvhök och tornfalk.

En cool pose.

Spetsbergsgås (1k, årsunge).

Sillgrissla, vinterdräkt.

Mulet och tidvis regn. Framemot eftermiddagen och kvällen uppklarnande. Stark byig västlig vind från 10 m/s till nära nog 20 m/s under hela dagen.

Under gårdagen hittade Ola Wennberg en vitgumpad buskskvätta på Gamla flygfältet i Torslandaviken. Historiskt var det Göteborgsområdets 5e fynd av den sällsynta gästen som är framförallt hemmahörande i Asien.

Igår fick jag endast se den korta stunder i skymningen. Av den orsaken, samt att det var första gången jag såg en vitgumpad buskskvätta, cyklade jag dit även idag framåt senare delen av eftermiddagen. Trots den hårda vinden blev det en väldigt fin upplevelse med den vackra fågeln.

Tack Ola!

Vitgumpad buskskvätta, Gamla flygfältet, Torslandaviken, den 26 september 2018.

Skvättan höll företrädesvis till längs kanten på modellflygets start- och landningsbana. Samt på elstängslet, strax NNO om de två bilarna som står parkerade i vänster bildkant.

Under gårdagskvällen drog stormen Knud in över Hisingen. Periodvis har vindbyarna under den gångna natten och idag nått en styrka på ungefär 25 m/s.

Vid Kråkudden på Hönö har det idag setts bland annat stormsvala, klykstjärtad stormsvala och bredstjärtad labb. När det gäller stormsvala så är det enligt Artportalen 14e fyndet inom Göteborgs rapportområde. Sist det sågs en stormsvala inom det aktuella området var den 26 juli 2014 på Hönö både. Misstankar om häckning finns från Bohuslän, men ännu så länge har inte man inte lyckats hitta några ägg eller boungar av den mytomspunna fågeln. Även på Vinga sågs det en stormsvala, eventuellt var det samma som sågs på Kråkudden. Oavsett så var det 1a fyndet på Vinga och blott historiskt 3e fyndet i Göteborgs kommun.

För egen del gick jag som vanligt en runda i Torslandaviken. Hoppades på någon vinddriven alka eller tretåig mås. Det vart inget av dessa, däremot en tjusig blå kärrhökshane, en ung lärkfalk, en adult pilgrimsfalk och så några honfärgade stenfalkar. Och så en grupp obestämda fisk-/silvertärnor som yrde vackert omkring i viken.

Under eftermiddagen gick jag ned till hamnen här hemma i Sandvik och där intill båtbryggorna låg en knubbsäl och plaskade förnöjsamt i busvädret.

Knubbsäl, Sandviks småbåtshamn den 22 september 2018.

Det har blåst kuling med kraftiga regnskyar. Becksvarta och gråsnabba molnformationer driver dessutom på fantasin om världens upphörande och den mänskliga tidens slut. Nåja, vad bryr sig, förslagsvis, en ladusvala om den mänskliga tidens slut. Den har ju fullt upp med att snappa insekter i septemberskymningen vid en liten pöl på västra Hisingen. Och där stod jag – människobarnet med puerila och storvulna Hollywoodfilmstankar om tidens slut – och tittade, alltid lika förundrad och häpen, över ladusvalans vidunderliga skicklighet att fånga småkryp i luften.

Om några månvarv, när snön ligger djup häruppe i Norden, är ladusvalan hemma i sitt älskade tropiska Afrika. Själv släntrade jag så småningom hemåt i skymningen och funderade på varför inte Bill Pullman fick en Oscar i sin lysande rolltolkning som presidenten Thomas J. Whitmore i filmen Independence Day från 1996.

Genomskinlig morgon på Hisingen. Ovädersmolnen tornade emellertid upp sig från sydväst framemot förmiddagen. Därefter avlöste störtskurarna varandra så att träd, buskar, gräs och vass bugade tungt under vätan och den tilltagande sydvästvinden.

Tre brushanar födosökte på Torslanda golfbana. Ensam lärkfalk, en årsunge, jagade sländor och småfåglar vid gamla flygfältet i Torslandaviken.

Gråhägern kraxade och gjorde sig till.

Förhöststämning.

Ovädersmoln över Torslandaviken.

Brushane, Torslanda golfbana.

Lärkfalk vid gamla flygfältet, Torslandaviken.

Lärkfalk och skata, Amhult i bakgrunden.

Lärkfalk, 1k, årsunge (samma individ på alla tre bilderna).

Gråhäger.

Milda makter vilken fin inledning på september. Helios den medlidsamma, är sannerligen på ömsint humör.

En god päronsort, Göteborgs diamant, växer i min trädgård och allra bäst smakar diamanten omogen. Nu är de flesta mogna och åtskilliga har också börjat jäsa och svullna, en och annan har dessutom inlett förruttnelse, till stor glädje för amiral och vinbärsfuks, och getingar av allehanda slag som gillar härsken och skämd frukt.

Igår eftermiddag besökte en makaonfjäril mina buddlejor. Vid den här tidpunkten på året är det mycket sällsynt att råka på en imago (fullvuxen fjäril) av makaonfjäril. Större dagsvärmaren har varit en trogen besökare, såg den hastigt senast i tisdags och därmed har den varit till och från i trädgården i 2 veckor.