Vindstilla och ungefär 10 plusgrader. Den lilla gärdsmygen, ”jordsmulan”, satt väl synlig i toppen av päronträdet och sjöng högstämt i det dämpade kallgråblå gryningsljuset när jag cyklade iväg till Torslandaviken.

Vid Skeppstadholmens sydöstra udde höll fem svartmesar till. Efter en stund gick cykelfärden vidare och jag träffade på en ringtrast, en och annan forsärla, två mindre hackspettar, en ladusvala, ett 15-tal gransångare och ett 10-tal skäggmesar i viken. Och mycket annat förstås. Stannade också och tittade en stund på en årsunge tretåig mås som hade uppehållit sig vid Södskärsdammen under några dagar. Tretåig mås är nätt och jämnt en årlig gäst i Torslandaviken. Historiskt har det vid några tillfällen, framförallt vid västliga stormar, setts ett större antal i viken. Annars är det företrädesvis enstaka individer som ses.

Enligt Artdatabanken ägde den första häckningen av tretåig mås i Sverige rum 1967 på ön Nidingen i norra Halland. Generellt har tretåig mås gått tillbaka kraftigt i Atlanten. I Storbritannien har mer än en tredjedel försvunnit och i vårt grannland Norge har populationen halverats, ja på vissa lokaler med uppemot 90%. En orsak till den låga häckningsframgången under 2000-talet är det omfattande industrifisket av tobis, skriver Artdatabanken.

Tretåig mås befinner sig inom rödlistekategorin EN, stark hotad.

En årsunge (1k) tretåig mås omgiven av storskarvar.

Tretåig mås i förgrunden och gråhäger i bakgrunden.