Sol och kallt på morgonen, nära frost. Fram på förmiddagen och resten av dagen värmde solen behagligt och skönt, ja Birgittadagen är sannerligen pålitlig när det gäller vackert väder.

Planterade rosor och lyssnade på samma gång på diverse lockläten av olika slag som letade sig ut från buskar och snår i trädgården. En gransångare där, en svarthätta där, en kungsfågel där, en bofink där, en rödhake där, en skata och en pilfink där. Jomenvisst en bergfink också, kanske två, tja fem eller så i syrenhäckens grennystan.

Framemot eftermiddagen blev det en grillstund hos några goda vänner här i byn. Under tiden som grillelden sprakade och flammade intensivt samtalade vi om vilken fantastiskt ljuvlig Brittsommardag vi fått oss till skänks. Då, alldeles nära från där vi stod, hörde jag plötsligt en tajgasångare locka från ett buskage intill en högrest tall. Varje höst går man och ivrigt längtar efter tajgasångaren – den ryska gästen – skall korsa ens väg. Den ryska gästen, som vore det en boktitel av Dostojevskij eller Tolstoj. Naturligtvis i skimrande gröngult omslag.

Tajgasångare, Sandvik den 7 oktober 2018.

Fyndplatsen, närmare bestämt vid tallen i höger bildkant. I bakgrunden kan man bland annat se Sandvik, Skeppstadsholmen, Torslandaviken och delar av Göteborgs stad.