Frosten har än så länge inte passerat genom Hisingen och försilvrat landskapet. Pråliga rimfrostdagar i oktober, eller november för den delen, blir det nog ingenting av så länge solen glöder som vore det högsommar. Ändå prasslar löven gula på marken.

Det har varit en solig och behaglig helg med en viljestark och lite väl efterhängsen sydlig vind. Nåja, både solen och vinden hade jag i ryggen när jag satte mig på cykeln under eftermiddagen. Åtminstone en liten stund sen hade jag dem i nyllet. Fräknarna på mitt ansikte fick jobba hårt för att inte blåsa bort.

Blåsa bort gör knappast vindkraftverket Big Glenn på Risholmsudden i Torslandaviken. Som en strandad urtidsval låg Glenn på marken, nedmonterad och inom kort bortforslad för alltid. Glenns obarmhärtiga öde angår ju knappast berglärkorna, 15 stycken till antalet, som jag hittade igår på udden. Enligt Artportalen är det en historisk tangering av det högsta antalet berglärkor, sedda vid samma tillfälle, som skådats inom Göteborgsområdet. Idag, när jag besökte udden under eftermiddagen, var det dock endast 6 individer kvar i området. Tidigare, under morgontimmarna, hade andra skådare sett 14 stycken. Förhoppningsvis blir några berglärkor kvar och övervintrar i viken som de har gjort under ett antal år tillbaka.

Big Glenn i bakgrunden, den 13 oktober 2018.

Åtminstone 14 av de 15 berglärkorna ville förevigas tillsammans på bild den 13 oktober 2018.

En av de 6 berglärkorna som var kvar idag, under eftermiddagen, den 14 oktober 2018.