Det blir mörkare för var dag. Löven på träden och på marken ger visserligen ifrån sig ljus, men tittar man noga efter har de börjat mista sin färg och sin skimrande höstglans. Himlavalvet över Hisingen är däremot hopplöst grått, ja tillvaron här på ön har den senaste tiden varit ett liv i ett oföränderligt skymningslandskap.

Likväl finns det ljusglimtar i mörkret. Som häromdagen när jag upptäckte fyra stycken större korsnäbbar som klängde omkring som papegojor i grannens trädgårdstallar. Då och då knipsade de av varsin tallkotte och tömde dem på frön. Därefter släppte de kottarna lite nonchalant, men innan de dunsat i marken, hade nya kottar mött ett omilt öde i en sylvass saxnäbb. Sådär pågick det, en timme ungefär, innan korsnäbbarna flög ivrigt lockande iväg och försvann. De sällsynta gästerna och deras fridsamma besök lyste sannerligen upp den gråa novemberdagen.

Satt en kort stund i en tall på berget innan de återvände ned till tallarna i grannens trädgård. I bakgrunden ser man Skeppstadsholmen.