Öppnade verandadörren mot trädgården. Ungefär tjugo minuter över elva på förmiddagen fick jag besök. En myskbock landade på en gren. Besöket återspeglar på sätt och vis en fantastisk händelse som hade ägt rum tidigare samma dag i Torslandaviken.

Myskbock, min trädgård i Sandvik den 24 juli 2019.

Myskbocken är en vacker och ståtlig långhorning. Som larv gillar den sälg, några år eller så innan den förvandlas till en puppa. Efter några veckor som puppa kryper en fullbildad skalbagge ut och skimrar tjusigt i violett och grönt.

Som skalbagge kan man träffa på myskbocken lite varstans under sommaren. Ofta på strätta och lika ofta är den ensam. Har man litet tur kan man hitta några stycken bockar under en dag. Men även om man vet var man skall leta är det inte sannolikt att man skall lyckas se 22 myskbockar under några soliga och varma morgontimmar i slutet av juli.

Fantastiska saker äger rum på en strätta. Som 22 myskbockar. Nja, en bock landade på en gren i trädgården. I Torslandaviken såg jag alltså 21 myskbockar. Vid ett tillfälle uppehöll sig sju bockar på samma strätta, dessutom var ett par omfamnade i en öm kärleksakt. Ytterligare två kärlekspar lyckades jag finna på andra ställen i viken.
Också på strätta.

På bilden kan man se 5 av 7 individer, bland annat ett par i en öm kärleksakt. Torslandaviken den 24 juli 2019.

Paradis för myskbockar, Torslandaviken den 24 juli 2019.

Öm kärleksakt, inte samma par som någon av de andra två paren på bilderna. Torslandaviken den 24 juli 2019.

Myskbock och mjölkört (rallarros), Torslandaviken den 24 juli 2019.

Öm kärleksakt, inte samma par som någon av de andra två paren på bilderna. Torslandaviken den 24 juli 2019.

Regn väntas framemot förmiddagen. Fotograferar smådopping som häckar sporadiskt sen några år tillbaka på Torslanda golfbana. Åtminstone två årsungar letar mat i en av dammarna.

En svartsnäppa och fyra myrspovar brådskar mot söder.

Vid Vadskärsudden i Torslandaviken träffar jag överraskande på den sällsynta skräntärnan. Plötsligt var den där, alldeles nära, tyst och ljudlös som en uggla av något slag. Sen kom skränet. Eftersom småfågelsången har klingat av vid den här tidpunkten på året så närmast dånade det gälla skriket genom det tysta landskapet.

Skräntärnan är en sällsynt gäst i Göteborgsområdet. I själva verket är skräntärnan ganska ovanlig varhelst man befinner sig i världen. Man bedömer att det finns ungefär 50 000 par skräntärnor i världen. De största kolonierna finns på den nordamerikanska västkusten. I Sverige häckar ungefär 500-600 par. Enligt ArtDatabanken häckade år 2005 nästan halva svenska populationen på ett enda litet skär i norra Uppland.

Smådopping, 1k (årsunge), Torslanda golfbana den 21 juli 2019.

Skräntärna, Torslandaviken den 21 juli 2019.

Skräntärna, Amhult och Gamla flygledartornet i bakgrunden, den 21 juli 2019.

Cyklade till Skogen. Vadå skogen? Skogen heter Skogen och man finner Skogen cirka 1.5 kilometer norr om Torslandaviken.

Finns det en väg till Skogen? Jo, det finns det. Man kör in på en väg som heter Bua-skogen som ligger strax NO om busshållplats Bur.

På Bua-skogen tar man sig till Skogen. När Bua-skogen tar slut har man nått vägs ände. Då är man framme i Skogen. Naturen i Skogen är omväxlande. Ta med fika.

Idag summerade jag ihop 24 arter dagfjärilar i Skogen. Roligast var tre stycken skogspärlemorfjärilar. En sällsynt dagfjärilsart i Göteborgs kommun. Åtminstone enligt Artportalen. Men inte enligt Skogen.

Glöm inte fika. Dra åt Skogen.

Skogen. Och min cykel. Den 16 juli 2019.

Påfågelöga, Skogen den 16 juli 2019.

Ängspärlemorfjäril, Skogen den 16 juli 2019.

Skogspärlemorfjäril, Skogen den 16 juli 2019.

Skogspärlemorfjäril, Skogen den 16 juli 2019.

Europa hade en bror som heter Kadmos. Han hade en dotter som heter Semele. Hon brann olyckligtvis upp och från hennes aska räddades hennes ofödda son Dionysius.

Semele heter sandgräsfjärilen.

Kongenialt.

Zeus är naturligtvis skyldig till allt.

Sandgräsfjäril, Sandvik den 14 juli 2019.

Vi är många som har förundrats över våren och sommarens invasion av tistelfjärilar. Men den senaste tiden har det varit litet glesare förekomst av fullbildade fjärilar. Så var är de? Ett 20-tal larver har i varje fall fattat särskilt tycke för våra pampiga blå bolltistlar.

Larven är en skicklig byggmästare. Med spinntrådar bygger den ett regnskyddat hem med hopförda blad. Emellanåt gör den utflykter för att äta. Just det ja, till våra (och vår grannes) stackars blå bolltistlar.

I dag fick jag ekologisk hjälp mot larverna. För egen del har jag inte hjärta att ta bort dem. Hjälpen var en äggspindel och en geting av något slag. Trots att det finns mat i överflöd tjuvade getingen från spindeln.

Ja, litet semesterdrama på Hisingen. Om någon vecka eller två torde det gå att finna någon puppa i trädgården. Ekologisk hjälp till trots, förhoppningsvis är den inte alltför effektiv.

Tistelfjärilens utveckling från ägg, larv, puppa och slutligen till färdigbildad fjäril (imago) tar cirka 6-8 veckor.

Juli. Sommarhalvårets tystlåtnaste månad. Tyst är till och med näktergalen eftersom det finns inga särskilda skäl för extatiska sångnummer när hungriga ungar står på rad.

Tänk att i förflutenhetens landskap infångades näktergalar och såldes i en sådan omfattning att man kan tala om en storindustri under 1700- och 1800-talet i Europa. Inte lätt att förstå ett sådant mörker i näktergalens historia när blåklockorna ljuder så vackert över ljushavets äng.

Näktergal, Torslandaviken den 3 juli 2019.

Blåklocka, Torslandaviken den 2 juli 2019.