Tallbiten har inte bråttom. På bärtyngda kvistar manövrerar de gula och röda tajgafåglarna lugnt och makligt fram till de eftertraktade rönnbärsklasarna. För det mesta äter tallbiten under tystnad men stundvis under måltiden språkar den med andra tallbitar, vanligtvis ljuder då mjuka och melodiska flöjttoner.

Under de två decennier som jag bott här i Göteborg har jag bara sett tallbit en gång tidigare. Händelsen, blott en ensam fågel, ägde rum den 3 november 2004 i Änggårdsbergen.

Så nu sitter jag här på en sten, 15 år senare mitt i en pågående tallbitsinvasion, för ögonblicket tätt omringad av matglada och sångupprymda tallbitar. Ja, bättre sällskap kan man inte önska sig en grå och regnig novembereftermiddag på Hisingen.

Tallbit, Amhults damm, Amhult, den 26 november 2019.

Tallbit, 16 ex på bilden, därtill sitter 5 ex i en annan rönn vid fotoögonblicket. Amhults damm, Amhult, den 26 november 2019.

Fukten och grånaden har tagit ett dystert grepp om Hisingen. Blött och färglöst där endast gråsparvar och gråhägrar orkar ta sig fram i det enformiga vädret.

Så studsar plötsligt några vackra rödhaketoner fram mellan regndropparna och allt är förlåtet, ja, till och med en grå soptunna av nätgaller vid Skeppstadsholmens sydostudde blir tilldragande mot musikalisk bakgrund.

Det finns mycket att upptäcka på Hisingen. Bortglömda vägskäl och stenrösen som minns böndernas omilda kraftuttryck när fingrar och ryggar krossades och knäcktes under stenbumlingarnas massiva tyngd. Rösena är eviga råmärken i Guds jordliga regemente. Icke att förglömma alla kärleksmöten som har ägt rum vid ett vägskäl.

Sentimental kan man alltså bli i november. Det får man. Man får också spana efter kungsörn den närmaste tiden. Kungsörnen bryr sig inte nämnvärt om musik, beniga sparvar och spattiga hägrar. Däremot minns den alla vägskäl och rösen. Så är det ställt med all världens örnar. I alla fall på Hisingen.

Skeppstadsholmen. sydostudden, den 21 november 2019.

Besökte Torslandaviken både under morgonen och eftermiddagen idag. Inledningsvis en snabb promenad. Därefter en hurtig cykeltur. Grå och ödslig var horisontlinjen och regnet sådär käckirriterande.

Tystnaden var inte alls novemberkompakt. Bortåt 500 björktrastar, ett 10-tal rödvingetrastar och en ensam taltrast vid Ardalsberget hördes ljudligt över viken.

Under eftermiddagen, vid Björlanda kyrka, såg en skådare fem tallbitar enligt Artportalen. Men hör och häpna. På fastlandet såg en skådare minst 60 tallbitar flyga förbi sin balkong vid Skår. Var sjutton ligger Skår? Ungefär 500 meter öster om Liseberg.

Jul på Liseberg hade premiär igår. Allt är sig likt i november. Åtminstone på fastlandet.

Sibhålan med Småbåtshamnen i bakgrunden och Torslanda golfbana i förgrunden, den 16 november 2019.

Risholmsudden, den 16 november 2019.

Risholmsudden med Arendalsudden i bakgrunden, den 16 november 2019.

Igår cyklade jag förbi Nordlyckeskolan vid Torslandavallen. Jodå, tallbitarna som jag och min äldste son upptäckte i söndags var kvar, ja åtminstone fem individer. Man får ta tillfället i akt och titta sig ordentligt mätt på bitarna den här hösten, vem vet kanske dröjer det 20-25 år till nästa invasion på Hisingen och i Göteborgsområdet.

I samma område som tallbitarna höll till drog åtminstone ett 10-tal större korsnäbbar omkring och en mindre hackspett var litet sällskapssjuk med tallbitarna.

Tallbit, Nordlyckeskolan, Torslandavallen, den 13 november 2019.

För egen del har jag ännu inte sett någon tallbit i Torslandaviken som är min hemmalokal. Idag var det i alla fall geografiskt nära då jag och min äldste son hittade 6 tallbitar vid Nordlyckeskolan som ligger ungefär 2.5 km nordväst om Torslandaviken.

Tallbit, honfärgad, Nordlyckeskolan, Torslandavallen den 10 november 2019.

Läste förresten på den välkände fågelskådaren Reino Anderssons Facebooksida att Göteborg fullkomligt översvämmades av tallbitar under vintern 1976–77. Bland annat summerades 757 ex i december 1976 och 480 ex i januari 1977. Svindlande antal! Enligt Reino blev det ingen invasion i Halland den där speciella vintern i slutet av 1970-talet.

Hur många tallbitar har då setts inom Göteborgsområdet den här hösten? Med Artportalen som källa har det ännu så länge, uppskattningsvis, setts 250–300 tallbitar inom vårt område. Så oerhört häftigt och kul!

Förresten, idag sågs 19 ex på Hisingen, närmare bestämt i Backa på Sägengatan. Det är högsta antalet sen årets invasion inleddes med 5 ex i Grönhult i Hindås den 26 oktober.

Cyklade till Torslandaviken i gryningen. Landskapet flög förbi. Luften var mättad av november. Havet stilla med spänd grå blick. En adult smålom fiskade vid Risholmsudden och på en vägskylts runda topp satt en varfågel och spejade.

Berglärkorna på udden var knappast saktmodiga hästar som betade på frodig klöveräng. Nej, Risholmsudden ter sig som ett mardrömsland som blott erbjuder grus och gnejs som gnisslar obarmhärtigt mot cykeldäck. Och ardennerhovar förstås.

En liten cykelfärd och sen var dagen över. Flög liksom förbi. Mättad av november.

Adult smålom i vinterdräkt.

Varfågel.

Berglärka.