Vissa fåglar gillar stora utrymmen. Andra gillar det motsatta. En som gillar det motsatta är den svarthakade buskskvättan som håller till på Hisingen vid Torslanda golfbana sen den 15 november 2019.

Tusentals personbilar, lastbilar och bussar färdas varje dag, blott några meter, från det lilla oansenliga området som skvättan befinner sig på. Bredvid det oansenliga området finns också en annan väg, en kort vägförbindelse, som används av golfspelare, fågelskådare, cyklister, mopedister och motionärer av olika slag. Tidvis fungerar förbindelsen också som en trafikövningsplats samt passage för lösspringande hundar.

Detta lilla oansenliga område, som mestadels består av gräs samt några ditforslade högar av klena trädstammar, yviga grenar och trassligt sly, skänker en omåttlig glädje och praktisk nytta, ja till och med litet trygghet och kanske litet tröst. Det är tvivelsutan en brokig och virrvarrig plats med närgånget buller och ståhej.

Nu för tiden tar vi för givet att teknik och storstadsmässiga vanor också formar och sätter prägel på naturen och landskapet. Vi spränger enkelt bort berg, vi hugger okomplicerat ner skogar och skövlar, utan några som helst svårigheter, ängsmarker för att dra fram vägar, vi dränerar sjöar och träsk och bygger där i rasande takt nya fabriks- och bostadsområden.

Så har vi, förvisso under vissa historiska vedermödor, så att säga i förbifarten, format och deklarerat hur ett modernt och ändamålsenligt stycke natur kan se ut. Förmodligen är det också så, i takt med tiden, att våra estetiska och själsliga erfarenheter med och i naturen och vår syn på naturen har förändrats i grunden.

Kanske är ett oansenligt litet område på Hisingen, som ligger vid en hårt trafikerad väg, en viktig påminnelse om vad vi skall ha naturen till och på vilket sätt den har och alltid kommer förändras.

Utsikt över bland annat Torslanda golfbana, Amhult och Torslandaviken, den 4 januari 2020.