Dvärgsparv

Fullmåne. Som bekant är himlakroppen däruppe så sakteligen på väg bort från oss. Månen uppstod en gång i tiden efter att jorden kolliderat med en annan himlakropp som vi har givit namnet Theia. En bit av jorden slets loss och den hamnade i omloppsbana. Så småningom fick den sitt utseende, klotformad för ögat men i verkligheten snarare formad som ett ägg. Månen är alltså en del av jorden vi står på. Också bekant är att månen alltid visar samma sida, dess baksida har genom historien öppnat upp fantasins mörka fjärrvidder.

I dag är det hård byig vind och ösregn på Hisingen. Bra väder på alla sätt för att leta efter en dvärgsparv som upptäcktes i lördags och återupptäcktes i går.

Efter traskat fram och åter i lervälling på mudderdammen i Torslandaviken tar jag lä vid ett båthus vid dammen. Plötsligt sitter den där skyddad mot vinden i en nyponbuske. Vattendropparna skvätter när den ruskar fjäderdräkten samtidigt som det rödbruna huvudet lyser varmt mot busvädrets kalla gråhet.

Personligen har dvärgsparv under lång tid varit en fågelart att drömma om i viken. En annan slags fantasins fjärrvidd nådde äntligen fram och blev sann en gråkulen marsdag som aldrig kommer åter.

Vid båthusets läsida, strax till vänster om den blå stegen på marken, höll dvärgsparven till. Mudderdammen och småbåtshamnen, Torslandaviken, den 10 mars 2020.