Förväntanshjärta

En adult dvärgmås dök upp i Torslandaviken under gårdagskvällen. Ett kärt och efterlängtat besök eftersom senast en dvärgmås hälsade på i viken ägde rum den 27 september 2018.

Under i stort sett hela 1990-talet var jag bosatt i Västerbotten. Minns ett bultande förväntanshjärta när jag cyklade runt i Umeå deltaområde för att titta på häckande dvärgmåsar. Minns också en flock på närapå 100 exemplar som böljade fram och åter i deltaområdet en solig majdag i början av förutnämnda decennium. Minns också att har man en gång hört den näpna måsens speciella stämma glömmer man det aldrig.

Den 8 maj 2006 sågs 24 (25) exemplar, vilket är det högsta antalet dvärgmåsar i Torslandaviken, historiskt är det en mycket ovanlig händelse, vanligtvis ses endast enstaka fåglar eller enstaka smågrupper med färre än tio individer.

Dvärgmås, adult, Vadarstranden, Karholmsdammen, den 28 april 2020.

Döda fiskar

Idag vid lunchtid upptäckte jag ett större antal döda och döende småfiskar i norra kilen i Karholmsdammen. Särskilt mycket död fisk var det närmast mynningen till röret som ligger nedgrävd mellan västra- och östra renovadeponin.

Sannolikt är det så att bävern nyttjar det omfångsrika röret när den förflyttar sig mellan mindre och större vattensamlingar i området.

Vad kan ha hänt med fiskarna?

Norra kilen, Karholmsdammen, den 27 april 2020.

Den vita döden

Strax före soluppgången idag och några efterföljande morgon och förmiddagstimmar räknade jag ihop ett 30-tal skäggmesar i Torslandaviken. Ingen uppseendeväckande händelse på något vis eftersom skäggmes gillar att umgås med varandra i både större och mindre sällskap. Men det höga antalet, samt att flera flockar drog iväg i så kallad ”högflykt”, långt bortom synhåll, utan att återvända, är för mig litet uppseendeväckande.

Varför då? Först en liten omväg.

Som bekant vandrade skäggmesen in i Sverige i mitten av 1960-talet och första häckningen ägde rum 1966 i Skåne, närmare bestämt i Hammarsjön. Också bekant är att antalet skäggmesar har varierat sen dess i vårt land, men visste ni att under 1940-talet var några vintrar i Nordvästeuropa så stränga och obarmhärtiga att skäggmesen höll på att utrotas i förutnämnda område, man har uppskattat att det fanns blott 200 individer kvar efter den ”vita döden” skördat sina offer.

Tillbaka till Varför då? Jo, häckningstiden för skäggmesen äger ju rum redan i mars och april månad så varför drar då så många skäggmesar runt i ”högflykt” i Torslandaviken vid den här tiden på året? Är det möjligt att det är årsungar som redan är på vingarna tillsammans med föräldrarna? Eller är det adulter som är på genomresa i viken och som inte har påbörjat sin häckningssäsong? Enligt Artportalen är 30 ex under april månad en mycket hög siffra för Torslandaviken.



Skäggmes, en hane, Torslandaviken, den 22 april 2020.

Tidig aurorafjäril

Idag när jag cyklade hem från arbetet flög en aurorafjäril längs vägkanten. Tror inte att jag förut har sett aurorafjäril såhär tidigt i april.

Aurorafjäril, en hane vid Oljevägen, ett stenkast från Arken Hotell & Art Garden Spa, Hisingen den 17 april 2020.

Bäver i Torslandaviken

Har aldrig lyckats se en bäver i Torslandaviken. Jodå, tjuvnyp och kärvänliga stickord har jag fått av dem som haft framgång och sett den sällsamma gnagaren i viken.

Väntan är nu äntligen över. Castor valde dessutom en utomordentligt vacker aprilmorgon för vår rendez-vous.

Bäver, Karholmsdammen, den 10 april 2020.

Bäver, Karholmsdammen, den 10 april 2020.

Kärlek i Ersdalen

Cyklade till Hönö i dag. Vid Ersdalens naturreservat spirade kärleken mitt i kaprifolens skira vårgrönska.

Blåsippa, Ersdalens naturreservat, Hönö, den 5 april 2020.

Ersdalens naturreservat, Hönö, den 5 april 2020.

Ersdalens naturreservat, Hönö, den 5 april 2020.

”Kärlek i Ersdalen”, citronfjäril, hane och hona, Ersdalens naturreservat, Hönö, den 5 april 2020.

Schatterade moln

Små rundade moln som ser ut som om de lagts i staplar och virats ovanpå varandra. Moln som spretar som hårtofsar och moln som liknar rökpelare som stiger upp ur en skorsten. Och så finns det schatterade moln där ena sidan är mörkare än den andra.

Just nu är ena sidan av människotillvaron mörkare än den andra. Den mörka sidan har vi lärt oss heter COVID-19 och som är en infektionssjukdom som inte har upptäckts hos människan tidigare.

Att röra på sig är bra för hälsan. En rundtur i Torslandaviken skingrar orosmolnen, åtminstone en liten stund.

Utsikt från Karholmsberget, Torslandaviken, den 3 april 2020.

Vill inte sluta till

Kallt solljus. Frostiga vindar letar sig in varhelst kläderna inte sluter till. Våren står på glänt. Sträcket av svanar och gäss har stannat av. En nyss uppstigen nässelfjäril irrar hit och dit.

Hör skratt på avstånd och ser barn och vuxna som hoppar hage och balanserar akrobatiskt på vita kritstrecksrutor.

Står vid havet här hemma i Sandvik. Solljuset är kallt. Vindarna frostiga och kläderna vill inte sluta till.

Nässelfjäril, Sandvik, den 1 april 2020.

Sandviks hamn, den 1 april 2020.