Strax före soluppgången idag och några efterföljande morgon och förmiddagstimmar räknade jag ihop ett 30-tal skäggmesar i Torslandaviken. Ingen uppseendeväckande händelse på något vis eftersom skäggmes gillar att umgås med varandra i både större och mindre sällskap. Men det höga antalet, samt att flera flockar drog iväg i så kallad ”högflykt”, långt bortom synhåll, utan att återvända, är för mig litet uppseendeväckande.

Varför då? Först en liten omväg.

Som bekant vandrade skäggmesen in i Sverige i mitten av 1960-talet och första häckningen ägde rum 1966 i Skåne, närmare bestämt i Hammarsjön. Också bekant är att antalet skäggmesar har varierat sen dess i vårt land, men visste ni att under 1940-talet var några vintrar i Nordvästeuropa så stränga och obarmhärtiga att skäggmesen höll på att utrotas i förutnämnda område, man har uppskattat att det fanns blott 200 individer kvar efter den ”vita döden” skördat sina offer.

Tillbaka till Varför då? Jo, häckningstiden för skäggmesen äger ju rum redan i mars och april månad så varför drar då så många skäggmesar runt i ”högflykt” i Torslandaviken vid den här tiden på året? Är det möjligt att det är årsungar som redan är på vingarna tillsammans med föräldrarna? Eller är det adulter som är på genomresa i viken och som inte har påbörjat sin häckningssäsong? Enligt Artportalen är 30 ex under april månad en mycket hög siffra för Torslandaviken.

Skäggmes, en hane, Torslandaviken, den 22 april 2020.