Mors dag 2020 i Torslandaviken. Sol och flaggblå himmel. Tänk att en sådan vacker söndag skulle skänka oss två fantastiska fågelupplevelser.

Tack Ola Wennberg för den svartpannade törnskatan. Och tack Mikael Molin och Mikael Nilsson för orientpiparen, en fågelart som inte setts tidigare i Sverige och endast några få gånger i Europa.

Tusen tack!

Svartpannad törnskata, adult, Torslanda golfbana, 31 maj 2020.

Orientpipare, honfärgad, Mudderdammen, Torslandaviken, den 31 maj 2020.

Besökte Bronsålderssundet idag i hopp om att återfinna den svävflugedagsvärmaren som Mathias Theander upptäckte i början av den här månaden.

Växlande molnighet och dämpat solsken samt en tidvis frisk vind var inte bästa möjliga förhållanden för att leta efter dagfjärilar. Men det spelar ingen roll eftersom ett besök till Bronsålderssundet är alltid resan värd. Landskapet är vackert så det förslår med öppna och torra hällmarker, fuktiga och betade strandängar samt skuggiga och fridfulla små eklundar.

Teveronika, styvmorsviol, jungfrulin, humleblomster, svinrot och mandelblom växer lite varstans i sundet. Däremot var det skralt med tjärblomster vilket svävflugedagsvärmaren uppskattar.
Under några timmar lyckades jag i alla fall summera ihop 12 dagfjärilsarter, antal per art inom parantes.

Smultronvisslare (8 ex) såg bland annat 4 ex samtidigt.
Makaonfjäril (1 ex).
Rapsfjäril (5 ex).
Rovfjäril (2 ex).
Citronfjäril (7 ex).
Aurorafjäril (2 ex).
Mindre guldvinge (åtminstone 10 ex).
Puktörneblåvinge (6 ex).
Storfläckig pärlemorfjäril (1 ex).
Påfågelöga (1 ex).
Svingelgräsfjäril (3 ex).
Kamgräsfjäril (4 ex).

Vad överraskade mest? Tror aldrig jag sett 8 stycken smultronsvisslare i Göteborgområdet på en och samma dag. Eller för den delen beskådat åtminstone 77 stycken korpar som tumlade och rumlade högljutt kring tillsammans i området. Ja, ni läste rätt s-j-u-t-t-i-o-s-j-u korpar, omsorgsfullt räknade i fält och i efterhand på fotografier.

Som ni förstår blev det ingen svävflugedagsvärmare, men det spelar ingen roll när allt kommer kring, ja som det ofta är när man befinner sig ute i naturen, det finns så mycket som pockar på uppmärksamhet och som ger fina upplevelser och kunskaper.

Korpar, Bronsålderssundet, den 27 maj 2020.

Eklundar, Bronsålderssundet, den 27 maj 2020.

Svingelgräsfjäril, Bronsålderssundet den 27 maj 2020.

Humleblomster, Bronsålderssundet, den 27 maj 2020.

Smultronvisslare och styvmorsviol, Bronsålderssundet den 27 maj 2020.

Teveronika, Bronsålderssundet, den 27 maj 2020.

Hällmarker och strandängar, Bronsålderssundet den 27 maj 2020.

Denna gråkulna och regniga söndag besökte en svarthuvad mås Torslandaviken och det visade sig efter litet efterforskning av Hans Börjesson att den är märkt som bounge i Sölvesborg den 11 juni 2019 av Patrik Olofsson.

Ringmärkning av fåglar är särskilt berikande och personligt när man kan ana konturerna, se en liten skymt av en levnadsberättelse och just den här fågelns berättelse talar om att den sågs den 25 januari 2020 i Chew Valley Lake, Somerset i England.

Rapportering av fåglar i Artportalen är också särskilt berikande och personligt när vi dessutom kan konstatera att vi aldrig tidigare fått så många besök av svarthuvad mås inom Göteborgs rapportområde.
Naturligtvis är det vanskligt att utröna exakt hur många svarthuvade måsar som har besökt oss den här våren eftersom fåglar förflyttar sig snabbt och dessutom kan återvända till upptäcksplatsen efter en tids frånvaro. Men det vi kan konstatera, tack vare rapportering och bilder på Artportalen, är att samtliga individer, troligen 4–6 stycken, är 2k-fåglar, det vill säga födda i fjol.

Det allra första fyndet av svarthuvad mås, återigen tack vare Artportalen, inom Göteborgs rapportområde ägde rum den 27 augusti 2004 vid Göteborgs fiskhamn.

Svarthuvad mås, 2k, Karholmsdammen, Torslandaviken den 24 maj 2020. Sannolikt samma individ som upptäcktes av Ola Wennberg under gårdagen.

När jag passerade Blå hangarens plats, som ligger inklämd emellan Skeppstadsholmen och Torslanda golfbana, i morse hörde jag plötsligt en lövsångarliknande strof som omedelbart slogs sönder av ett svart rödstjärtliknande knasterkrasch. Strofen och kraschen kom från ett omfångsrikt videbuskage och jag tänkte att nu fasen sitter det en blåhake i det där jäkla buskaget.

År efter år under maj månad har jag gått förbi det där jäkla buskaget och hoppats på att en solig majdag kommer det att sitta en blåhake där och sjunga för allt vad tyget håller.

Tänk vad fågelskådning är fantastiskt – tack herr Svecica!

Blå hangarens plats och det där jäkla videbuskaget alldeles vid vägskylten, Skeppstadsholmen, Torslandaviken den 21 maj 2020.

Blåhake, en hane, Blå hangarens plats, Skeppstadsholmen, Torslandaviken, den 21 maj 2020.

Blåhake, en hane, Blå hangarens plats, Skeppstadsholmen, Torslandaviken, den 21 maj 2020.

Under morgonen idag hittade jag fem olika huggormar och samtliga var troligtvis honor på grund av den bruna färgen. En individ var synnerligen elegant och bildskön med närmast rödaktigt grundfärg på sidorna.
Tyvärr fann jag inte någon hasselsnok, letade särskilt aktivt i det område som en individ sågs häromdagen.

Huggorm, individ 5, sydost om Runes fågeltorn, den 20 maj 2020.

Huggorm, individ 4, Södskärsdammens västra del, den 20 maj 2020.

Huggorm, individ 3, Södskärsdammens västra del, den 20 maj 2020.

Huggorm, individ 2, Södskärsdammens västra del, den 20 maj 2020.

Huggorm, individ 2, Södskärsdammens västra del, den 20 maj 2020.

Huggorm, den bildsköne, Södskärsdammens västra del, den 20 maj 2020.

Huggorm, den bildsköne, Södskärsdammens västra del, den 20 maj 2020.

Idag upptäckte Ola Wennberg återigen en svarthuvad mås och likt den förra som han hittade den 5 maj var även dagens individ en 2k-fågel, det vill säga född i fjol. Enligt Artportalen är dagens fynd historiskt det 7e i viken.

Vadarstranden, Karholmsdammen. Den svarthuvade måsen står på en sten med näbben riktad åt höger. Står strax framför en 2k skrattmås i 1a sommardräkt samt till höger står en annan 2k skrattmås alltjämnt i 1a vinterdräkt. De båda skrattmåsarna har lagt sitt huvud vilande mot sin rygg.

Svarthuvad mås, 2k, Karholmsdammen, Torslandaviken den 19 maj 2020. I bakgrunden ser man bland annat Sälebådarna samt Runes fågeltorn.

Svarthuvad mås, 2k, Karholmsdammen, Torslandaviken den 19 maj 2020. I bakgrunden ser man bland annat Vadskärsudden samt det nybyggda backsvaleboet på Rörskäret.

Svarthuvad mås, 2k, Karholmsdammen, Torslandaviken den 19 maj 2020. I bakgrunden ser man en del av Vadskärsberget.

Äntligen en blåsfri morgon i Torslandaviken. Och äntligen fick jag och Ola Wennberg se en nattskärra, en hane, i viken. Oväntat och plötsligt lyfte den från marken endast några meter framför oss när vi letade huggormar på morgonsolsidan av Södskärsdammens sydvästra hörn. Enligt Artportalen är det blott 5e nattskärrefyndet i Torslandaviken.

Vart det nån huggorm då? Jomen visst, en tjusig och välväxt hona.

Nattskärra, en hane, Rörskäret, Torslandaviken den 18 maj 2020.

Det är sant att det händer exakt en och en halv meter ovanför marken att en makaonfjäril och en lövgetingbock kommer samman och träffas på ett syrenblad. Det händer och det är sant.

Den här våren har varit omtumlande med pandemin. Bloggen har fallit i sömn, litet varsamt inlindad i ett syrenblad, skulle man kunna säga. Nu befinner jag mig här vid läsidan av en syren och fotograferar två insekter som möts, exakt en och en halv meter ovanför marken, ja, det är sant, det händer skulle man kunna säga.

Lövgetingbock och makaonfjäril, Sandvik den 15 maj 2020.

Makaonfjäril och syren, Sandvik den 15 maj 2020.

Huggorm, Rörskäret, Torslandaviken den 9 maj 2020.

Vid lunchtid, denna blåsiga och soliga majfredag, stod jag och tittade på ett 50-tal ekantennmalar som flög omkring vid norra delen av Karholmsudden. Medan jag stod där förtrollad av malarnas coola antenner drog ett 30-tal gulärlor förbi. En halvtimme senare hade ungefär 250 sträckande och rastande nordliga gulärlor passerat eller hastigt besökt udden.

När jag nu vid hemkomst tittar i Artportalen så är det faktiskt antalsrekord för den nordliga underarten i Göteborgsområdet. Med råge, mer än en dubblering.
Såvitt jag känner till, trots iögonfallande skillnad på utseendet, finns inga genetiska skillnader mellan sydlig och nordlig gulärla. Hybridisering förefaller ändå begränsat, ja till och med ovanligt, bland annat på grund av skilda häckområden. Enligt den välkände ornitologen och professorn Pär Alström är citat – ”Sista ordet är inte sagt beträffande deras taxonomiska status.”

Nordlig gulärla, en hane, Karholmsudden den 8 maj 2020.

Ekantennmal, hannar, Karholmsudden den 8 maj 2020.

Under kvällen igår stod jag och Hans Börjesson vid Gamla flygfältet och hoppades på spelande dubbelbeckasin. Det var en småblåsig och kylslagen afton.

Intensiv jakt samt på lång sikt förödande biotopförändringar har medfört att dubbelbeckasin numera är rödlistad i kategorin NT, nära hotad. Ja, det är svårt att föreställa sig att fram till 1920-talet häckade dubbelbeckasin allmänt i hela Nordvästeuropa. Numera häckar den i Sverige framförallt i fjällnära områden.

Det blev ingen dubbelbeckasin igår. I skymningen under första och andra majveckan är en bra tidpunkt och tid på året att lyssna efter dubbelbeckasinens speciella och egenartade lätesrepertoar i Torslandaviken, ja inom hela Göteborgs rapportområde.

Gamla flygfältet, Torslandaviken den 7 maj 2020.