Vid lunchtid, denna blåsiga och soliga majfredag, stod jag och tittade på ett 50-tal ekantennmalar som flög omkring vid norra delen av Karholmsudden. Medan jag stod där förtrollad av malarnas coola antenner drog ett 30-tal gulärlor förbi. En halvtimme senare hade ungefär 250 sträckande och rastande nordliga gulärlor passerat eller hastigt besökt udden.

När jag nu vid hemkomst tittar i Artportalen så är det faktiskt antalsrekord för den nordliga underarten i Göteborgsområdet. Med råge, mer än en dubblering.
Såvitt jag känner till, trots iögonfallande skillnad på utseendet, finns inga genetiska skillnader mellan sydlig och nordlig gulärla. Hybridisering förefaller ändå begränsat, ja till och med ovanligt, bland annat på grund av skilda häckområden. Enligt den välkände ornitologen och professorn Pär Alström är citat – ”Sista ordet är inte sagt beträffande deras taxonomiska status.”

Nordlig gulärla, en hane, Karholmsudden den 8 maj 2020.

Ekantennmal, hannar, Karholmsudden den 8 maj 2020.