I söndags ledde jag en naturvandring i Torslandaviken. Det var föreningen Torslanda havsbadskoloni som ville att jag skulle guida runt och berätta om djur- och naturlivet i viken. Väderprognosen hade tidigare under veckan förutspått både regn och hårda vindar men lyckligtvis hade SMHI förutspått prognosen alldeles fel eftersom det blev en solig och vindstilla söndag.

Förutom trevligt sällskap fick jag och alla andra som deltog under vandringen också ta del av härliga berättelser och minnen från de som haft sin kolonistuga sen 1950-talet. Ja, till och med berättelser och levande minnen från de som ärvt en lott efter sina föräldrar eller någon släkting som byggde de allra första lotterna år 1924, året efter invigningen av Torslanda flygplats som då låg ett stenkast från koloniområdet.

Idag är flygplatsen borta sen mitten av 1970-talet och har blivit ersatt av en vidsträckt golfbana och ett nytt bostads- och köpcentrum i Amhult.

Under vandringen i viken hittade vi bland annat en larv av en poppelsvärmare, som är en nattfjäril, samt ett 15-tal amiraler på blommande strandaster vid mudderdammen. När vi fikade vid Runes fågeltorn kunde vi bland annat njuta av två fiskgjusar som fångade fisk i Karholmsdammen.

http://torslandahavsbadskoloni.se/nyhet/naturvandring-torslandaviken/

Tack till Gunnel Adler som hade ordnat vandringen. Och tack till alla som deltog och delade med sig av sina minnesbilder och händelser från förr.

Här en alldeles underbar film om kolonin som ligger på Skeppstadsholmen, som bekant är holmen ett delområde i superlokalen Torslandaviken.

Torslanda havsbadskoloni är en unik plats som ligger mig oerhört varmt om hjärtat.

Mycket nöje!

En lott för livet

Deltagarna, Torslandaviken den 30 augusti 2020.

Amiral, den 30 augusti 2020.

En larv av nattfjärilen poppelsvärmare, Torslandaviken den 30 augusti 2020.

Några regnstänk. Inte mer. Kanske det åskade. Vad jag minns. Åtta månader har snart gått i detta seklets 20e år. Det är augusti och grannen klipper gräset. Ett jäkla oväsen. Själv låter jag bli, gräset får växa som det behagar och önskar. Snart är det höst och pandemin spelar alltjämt ett sorligt orgelpreludium.

Augusti är mörkgrön. Några stackars björkar har vattenbrist och har gulnat. Annars grönt. Mörkgrönt. Bålgeting och eldsnabbvinge i trädgården. Ja, man kan inte begära mera.

Nog åskade det alltid. Regnet föll nog också. Ett välkommet och glatt orgelpreludium över Hisingen.

Eldsnabbvinge, en hona, Sandvik den 22 augusti 2020.

Bålgeting på twistplåtlåda, Sandvik den 22 augusti 2020.

I höst leder jag en fågelkurs i Torslandaviken. Kursen heter Höstens fåglar i Torslandaviken och startar söndagen den 13 september. Vill du delta? För mer information samt anmälan klicka på länken.

Höstens fåglar Torslandaviken

Kungsfiskare, Skeppstadsholmen, Torslandaviken den 27 september 2017.

Står och glor vid en av våra buddlejor som just nu blommar praktfullt. Det har varit sparsamt och fåtaligt med dagfjärilar i trädgården i sommar. Trots det står jag och glor och önskar att litet oskyldigt experiment skall ha en smula framgång. Experimentet är busenkelt, jag har helt enkelt låtit några droppar av vår egen ekologiska Sandvikshonung falla på en av mina fingrar.

Sålunda står jag vid en blommande buddleja och glor med fingret höjt mot skyn och nästan genast landar en silversmygare.

Ja, tro´t om ni vill som Åke Arenhill skulle ha sagt.

Silversmygare, Sandvik, Hisingen, den 4 augusti 2020.