Gryningen regnig och blåsig. Morgonen grå och blåsig. Förmiddagen solig och blåsig. Eftermiddagen solig och blåsig. Kvällen mörk och blåsig.

Blåsig dag. Cyklade som vanligt en runda i Torslandaviken och hoppades på alkekung. Och strömstare. Båda är sällsynta besökare i viken. Den förra ungefär ett 10-tal gånger, den senare blott en gång, närmare bestämt den 21 december 2008. Cyklade och hoppades på alkekung och strömstare. Det blev snösparv och smålom.

I morgon skall det bli soligt och vindstilla. Hela dan.

Tog med mig kaffetermos. Ingen stor. En som rymmer två koppar. Gryningen var vacker och cykeln var vacker som tog mig omtänksamt och mjukt till Arendalsudden.

Omtänksam och mjuk, ja till och med en smula vacker är Arendalsudden. Dessutom lätt att cykla dit. Lätt att promenera runt, ja det är lätt att förstå varför man en vacker oktobergryning bestämmer sig för att bege sig dit. Dessutom hade en ringtrast och en svart rödstjärt också bestämt sig för att ta sig dit.

Till sommaren är nog vadehavet färdigställt, tänkte jag när cykeln tog mig till mudderdammen. Hörde i mitt inre strandpiparen och vipans glädjetjut över varje grävskopa som fylls med lera och jord.

Glädjetjut, ja det är lätt att förstå.

Vi åt inte frysta köttbullar. Ja, det är inget fel på fryst mat men det är liksom inte samma sak. Vi diskuterade om man kunde lära sig något om identitetspolitik när man kikade ned i varandras matlådor. Men det tog på krafterna. Som kulturell appropriering. Sånt tar också på krafterna.

Däremot tittade vi på en grupp berglärkor på Torslanda golfbana. Två kungsfiskare, en i Karholmsdammen och en i Södskärsdammen. Vi glodde ned i vår egen och varandras matlådor samtidigt som en svarthakedopping mestadels glodde under vattenytan i Risholmsviken.

Skönt med en dopping som vet sin identitet och inte lånar fjädrar från två svarthakade buskskvättor på muddret.

Tack alla kursdeltagare för en fin dag i Torslandaviken!

Duvblå och apelsinfärgad morgonhimmel. Vi står på modellflygets start och landningsbana i Torslandaviken. Vi pratar om tornugglan på Nidingen. Vi pratar om lagen om anställningsskydd. Vi pratar om Covid-19 och vi pratar om den vackra morgonen och jag hälsar de 20 kursdeltagarna välkomna.

Taltrastar, bergfinkar och järnsparvar zickar, bräker och elektroströmmar våra öron. Dags att röra på oss. Sex timmar senare har vi druckit kaffe och blivit socialdemokrater allesammans. Nån fick tinnitus av allt bräckande om löntagarfonder och ATP och gick hem.

En och annan duva och dvärgbeckasin korsade våra spår. Annorlunda uttryckt vart det 3500 ringduvor och en skogsduva och två dvärgbeckasiner. Till råga på allt några forsärlor, en dubbeltrast, en mindre hackspett och ett gäng vinterhämplingar. Dessutom fylldes våra vidöppna fågelskådarhjärtan till bredden med kungsfåglar. Och några gransångare och en svarthätta förstås.

På mudderdammen hittade Ola Wennberg en svarthakad buskskvätta. Efter kaffet vid Skeppstadsholmen och efter vi enats om att vi saknade Tage Erlander och Ingvar Carlsson promenerade vi till mudderdammen. Efter en stund lyckades vi hitta skvättan och någon mumlade något om Jonas Sjöstedt och en röd flagga som svarade mot den lilla fågelns bröstfärger.

Vi stämplade ut. Kursdagen var slut och vi skiljdes åt.

När jag ensam färdades hem på min cykel svängde jag förbi de stora och höga maskingrävda jordhögarna som ligger utspridda på norra delen av Torslanda golfbana. Nästan genast såg jag på litet avstånd en honfärgad stenskvätta sitta på marken. Sen gick den upp i rök. Kunde inte släppa tanken på att det inte var en vanlig stenskvätta så jag slog en ring runt platsen där den försvann.

Likt en hamiltonstövare som just förlorat vittringen på en hare blev ringen större och större och ännu större, ja jättestor och efter cirka 45 minuter hade jag promenadringat hela norra delen av golfbanan och ingen skvätta syntes till. Då började jag om med ringen och då fick jag plötsligt syn på en lärka som rörde sig lugnt och rofyllt på marken. Ojdå tänkte jag högt. Det ser ju ut som en tofslärka. Men det är ju en tofslärka. Kors i taket.

Tofslärka har aldrig tidigare setts i Torslandaviken. Senast en tofslärka besökte Göteborgsområdet var den 17 juni 2010 vid Redbergsplatsen som ligger vid Olskroken i östra delen av Göteborg. Före det fyndet får vi leta oss långt tillbaka i historierullarna då en tofslärka sågs den 16 juni 1991 vid Lilla Varholmen på västra Hisingen.

Därefter är det något fynd under 1980-talet och något fynd i stort sett under varje årtionde fram till det första rapporterade fyndet som ägde rum vid Klippan i Göteborgs hamn den 3 februari 1902.

Idag är en speciell dag. Bloggen Omvägen fyller 10 år – Ha den äran!

Vädret på Hisingen denna högtidsdag var omväxlande. Den gångna natten och de första morgontimmarna var regnig och småblåsig. Sen mojnade vinden och det klarnande så småningom upp framemot eftermiddagen för att återigen mulna mot kvällen samtidigt som lätta regnskurar drog förbi.

Återigen hittade jag en tajgasångare på Skeppstadsholmen, den 2a den här hösten på holmen, den första upptäckte jag den 25 september och det var närapå i samma område som idag.

När det gäller fåglar så antecknade jag idag bland annat på Skeppstadsholmen och Torslandaviken, förutom tajgasångaren även 15 berglärkor, 30 bläsgäss, en kungsfiskare, en svarthakedopping, en ärtsångare, tre varfåglar och ett 30-tal gransångare.