Duvblå och apelsinfärgad morgonhimmel. Vi står på modellflygets start och landningsbana i Torslandaviken. Vi pratar om tornugglan på Nidingen. Vi pratar om lagen om anställningsskydd. Vi pratar om Covid-19 och vi pratar om den vackra morgonen och jag hälsar de 20 kursdeltagarna välkomna.

Taltrastar, bergfinkar och järnsparvar zickar, bräker och elektroströmmar våra öron. Dags att röra på oss. Sex timmar senare har vi druckit kaffe och blivit socialdemokrater allesammans. Nån fick tinnitus av allt bräckande om löntagarfonder och ATP och gick hem.

En och annan duva och dvärgbeckasin korsade våra spår. Annorlunda uttryckt vart det 3500 ringduvor och en skogsduva och två dvärgbeckasiner. Till råga på allt några forsärlor, en dubbeltrast, en mindre hackspett och ett gäng vinterhämplingar. Dessutom fylldes våra vidöppna fågelskådarhjärtan till bredden med kungsfåglar. Och några gransångare och en svarthätta förstås.

På mudderdammen hittade Ola Wennberg en svarthakad buskskvätta. Efter kaffet vid Skeppstadsholmen och efter vi enats om att vi saknade Tage Erlander och Ingvar Carlsson promenerade vi till mudderdammen. Efter en stund lyckades vi hitta skvättan och någon mumlade något om Jonas Sjöstedt och en röd flagga som svarade mot den lilla fågelns bröstfärger.

Vi stämplade ut. Kursdagen var slut och vi skiljdes åt.

När jag ensam färdades hem på min cykel svängde jag förbi de stora och höga maskingrävda jordhögarna som ligger utspridda på norra delen av Torslanda golfbana. Nästan genast såg jag på litet avstånd en honfärgad stenskvätta sitta på marken. Sen gick den upp i rök. Kunde inte släppa tanken på att det inte var en vanlig stenskvätta så jag slog en ring runt platsen där den försvann.

Likt en hamiltonstövare som just förlorat vittringen på en hare blev ringen större och större och ännu större, ja jättestor och efter cirka 45 minuter hade jag promenadringat hela norra delen av golfbanan och ingen skvätta syntes till. Då började jag om med ringen och då fick jag plötsligt syn på en lärka som rörde sig lugnt och rofyllt på marken. Ojdå tänkte jag högt. Det ser ju ut som en tofslärka. Men det är ju en tofslärka. Kors i taket.

Tofslärka har aldrig tidigare setts i Torslandaviken. Senast en tofslärka besökte Göteborgsområdet var den 17 juni 2010 vid Redbergsplatsen som ligger vid Olskroken i östra delen av Göteborg. Före det fyndet får vi leta oss långt tillbaka i historierullarna då en tofslärka sågs den 16 juni 1991 vid Lilla Varholmen på västra Hisingen.

Därefter är det något fynd under 1980-talet och något fynd i stort sett under varje årtionde fram till det första rapporterade fyndet som ägde rum vid Klippan i Göteborgs hamn den 3 februari 1902.