Vinden är kall och frisk. Vassruggarna och fjolårsgräset bleka. Himlen igenmurad av moln. När jag antecknar årets första nordsjösilltrut i Torslandaviken träffas jag samtidigt av en ensam regndroppe.

Just nu vill jag inte vara någon annanstans.

Gamla fågeltornet, Fågeltornskullen, Torslandaviken den 26 mars 2021.

Utsikt från gamla fågeltornet, Fågeltornskullen, Torslandaviken den 26 mars 2021.

Tittade upp mot himlen förvånad och förvirrad. Vad gör en tennisboll på en golfbana, tänkte jag.

Stod alltså på en golfbana och glodde på en hastigt fallande prick som befann sig högt mot himlen. Pricken tycktes, både till form och storlek, likna en tennisboll och den föll med stor hastighet rakt mot mig.

Om man av en händelse råkar befinna sig på en golfbana av något slag och hör någon ropa – Fore! Ja, då bör man lyssna noga eftersom kraftuttrycket talar om att en golfboll är på villovägar i luften. Fore har skotska språkrötter och har som främsta mål att rädda liv. Det vill säga om man av en händelse råkar befinna sig på en golfbana.

Vad ropar man då om en tennisboll är på villovägar i luften över en golfbana?

Tittade upp mot himlen förvånad och förvirrad. Vad gör en tennisboll på en golfbana, tänkte jag. Kanske tände jag en cigarett. Tiderna är ju svåra, kalvsyltan och rödbetorna slut, och inte en endaste vänlig och samvetsöm själ ropar Fore när en dvärgbeckasin faller fritt mot marken, alldeles på pricken till utseendet som en tennisboll på villovägar över en golfbana.

Dvärgbeckasin, ”tennisboll”, Torslanda golfbana, Torslandaviken, den 24 mars 2021 (fotomontage, övre bilden, samma individ på alla tre bilderna).

Gryning. Husen i byn sover och gatlamporna har slocknat. Står ensam på berget och tittar på havet som är spegellöst under en mulen himmel.

Luften är kylig. Det blåser en frisk sydvästlig vind som skapar rörelse i landskapet.

Tyst är mina tankar, lyssnar koncentrerat efter ropen, de där egendomliga och ödsligt vackra ropen från en fågel som är på väg mot Hisingen och byn där jag bor.

Rörelse och spegellöst vatten. Gryning och koncentrerade tankar. Så plötsligt, där ute vid horisonten, på långt avstånd, når ropen mig som talar om att sångsvanarna är här.

”Klämmanberget”, Sandvik, Hisingen, den 13 mars 2021. Vid bergets fot ser man delar av Sandviks by och vid horisonten ligger ett fartyg ankrat vid Hjärtholmen i Torslandaviken.

Frystorkat landskap, minusgrader och sol, svaga nordvästliga vindar. Står och glor på mudderdammen i Torslandaviken. Kirurgiskt självsäkert och på samma gång riskabelt och otryggt likt en krigsskådeplats. Så kan man beskriva händelseförloppet och utseendet på mudderdammen de senaste åren. Grävmaskiner och lastbilar, av olika slag, har gått hårt fram i området.

Nån gång under sommaren skall det vara färdigt och iordningställt, vatten skall släppas in, nivån höjas och sänkas med hjälp av pumpar. Om några månader skall alltså grävmaskinerna och lastbilarna tystna och ge sig av. Då skall vi stå där lättklädda i shorts och linne och förundras över Torslandavikens Vadehav, förundras över alla de fågelarter som kommer att besöka platsen.

Mudderdammen den 5 mars 2021, till sommaren byter platsen namn till Torslandavikens Vadehav.

Mudderdammen den 5 mars 2021, till sommaren byter platsen namn till Torslandavikens Vadehav.