Hemmalokal. Mer behöver egentligen inte sägas. Kanske vi kan lägga till att det är något speciellt att besöka en plats som man själv valt att kalla hemmalokal.

En hemmalokal, i fågelsammanhang vill säga, erbjuder alltid ljusglimtar, ja även när vädret är mörkt och bedrövligt. Som igår när en sandlöpare plötsligt befann sig på mudderdammen i Torslandaviken. Mötet blev kort, ungefär 15 minuter sen drog den vidare i ett huj. Sandlöparen, långdistanslöparen som även är snabb på korta sträckor. På sand vill säga. Inte på makadam.

Igår fick jag alltså återigen se en sandlöpare på min hemmalokal, Torslandaviken. Det var 16 år sen sist och förhoppningsvis skall det inte dröja till år 2039 tills vi ses igen i viken.

Inom Göteborgs rapportområde är sandlöparen en ytterskärgårdsart. Sällan sedd under våren medan höstårsmedianen under 2000-talet är cirka 50 individer. Vissa år lägre, andra år litet högre, något år det dubbla antalet.

Det historiskt högsta antalet sandlöpare, inom aktuellt rapportområde, ägde rum i fjol den 13 september, vid Kråkudden på Hönö, när några skådare räknade ihop dagssumman till 72 sandlöpare. Sådant är också ljusglimtar för dem som valt att kalla Kråkudden för sin hemmalokal.

Sandlöpare (1K) tillsammans med fem kärrsnäppor, mudderdammen, Torslandaviken den 19 september 2023.