Sen en tid är delar av Torslanda golfbana under ombyggnation. Det har inneburit att landskapet har förändrats till en utmark med enorma jordhögar, djupa grävhål och förrädiska diken.

Några delar av ombyggnationen har blivit iordningsställda. Man har sått gräs. På andra delar råder alltjämt utmark. Där växer fröbärande örter. Vilt och obehindrat. Man kan beskriva det som okontrollerat. Sånt lockar fåglar. Förslagsvis lärkor, piplärkor och ärlor. Finkar och fältsparvar. Dessutom finns det gott om daggmask i området. Sånt lockar måsar och trutar.

Igår klafsade jag runt i området. Regnet öste ned. Gudskelov halkade jag inte ned i något mörkt grävhål, eller stod på näsan i ett lömskt dike. På sätt och vis var det storartad underhållning i gränslandet mellan vanvett och lär känna din egna homosapiens från svunnen tid. Som det ofta är när kultur möter natur.  

Kanhända att jag där i gränslandet fick syn på en mås på långt avstånd. Kanhända att jag tänkte att det nog var en svarthuvad mås. Vädret var ju inte nådigt, knappast friskt och fagert om man säger så. Sånt möjliggör misstag.

Det var inget misstag. Det var en svarthuvad mås som gillade läget i hällregnet. Kanhända att jag då utropade ett glatt tjohej. Kanhända var det alltför vågat och friskt uttryckt. Men okej. Fager var i alla fall måsen.

Svarthuvad mås, 1K (årsunge), Torslanda golfbana, Torslandaviken, den 3 oktober 2023.