Snöoväder på årets första dag. Sol på årets fjärde och femte dag. Dagarna däremellan ett genomfruset landskap med stålgrå himmel och hårda isvindar från öster.

Det är alltså vinter i Torslandaviken. Och de härdiga berglärkorna letar mat på den stelfrusna och betonghårda golfbanan. Ur en hobbyskådares ovetenskapliga funderingar är det en smula komplicerat att dra några säkra slutsatser hur mycket mat en berglärka kräver varje dag för att överleva i 10 minusgrader och kraftiga vindbyar uppemot 15 m/s. Vad beträffar berglärkan, har den någon speciell favoriträtt under vinterhalvåret eller tar den för sig vad som erbjuds bland fröerna och provsmakar sig fram?

Häromdagen när jag stod och tittade på en flock gråsiskor (och en snösiska) som hade funnit skydd mot den hårda vinden, mellan några träddungar vid Vaskär, så kunde jag tydligt se vad de åt från de olika vinterståndarna. Att med blotta ögat eller med förstärkande optiska hjälpmedel som kikare och kamera se vad en berglärka äter på en genomfrusen golfbana är inte lätt.

Igår vid Södskärsdammen stod en rördrom och solbadade. Hela tiden följde den uppmärksamt med sin stela bärnstensfärgade blick varje rörelse runt dammen. Plötsligt vred den på huvudet och halsfjädrarna höjde sig uppåt likt ett vinterblekt paraply som hastigt vecklat upp sig. Den oväntade och uttrycksfulla kroppsreaktionen hos rördrommen var riktad mot en annan rördrom som utan spår av välvilja klev ut från vasshavet med öppen näbb och raggrest hjässa.

Också häromdagen hördes vemodets trumpeter ljuda över Torslandaviken. Det var tre sångsvanar, två fjolårsungar som följde en äldre tätt i hasorna. De kämpade mot de elaka och obarmhärtiga vindbyarna som färdats från fjärran köldskogar långt bort i öster.

Också förresten. Det blev två nya fågelarter för Torslandaviken under 2023. En härfågel som upptäcktes av Ulf Sjögren i slutet av april vid gamla flygfältet. Och en sandsnäppa som undertecknad hittade vid mudderdammen i början av juli månad. Båda fynden är godkända för publicering. Därmed har det historiskt enligt Artportalen setts sammanlagt 288 fågelarter i Torslandaviken. Det innebär i sin tur en 29e plats i fågellokalligan i Sverige.

Avslutningsvis. Sen några år pågår ringmärkning av fåglar vid Flatholmen.

”Svarthätta – den art vi märker överlägset flest av årligen, således något av verksamhetens signum!”.

Så står det skrivet på startsidan i Facebookgruppen – Ringmärkning i Torslandaviken. I fjol märkte de dessutom några rariteter, bland annat två höksångare, en dvärgsparv och en tajgasångare. Och mycket annat trevligt förstås.

Tack till alla ringmärkare för ert fina arbete!

Gott nytt 2024!

Ps! Som vanligt varje år står strömstare högst upp på min personliga önskelista för Torslandaviken. Det finns endast ett tidigare fynd i viken och det ägde rum den 21 december 2008 vid Södskärsdammen.

Berglärkor, Torslanda golfbana, Torslandaviken, den 5 januari 2024.

Snösiska, Vaskär, Torslandaviken, den 3 januari 2024.

Snösiska, Vaskär, Torslandaviken, den 3 januari 2024.

Rördrommar, Södskärsdammen, Torslandaviken, den 4 januari 2024.

Sångsvanar, Karholmsdammen, Torslandaviken, den 3 januari 2024.

Härfågel, Torslanda golfbana, Torslandaviken, den 25 april 2023.

Sandsnäppa, mudderdammen, Torslandaviken, den 2 juli 2023. En nordamerikansk vadare. Sällsynt gäst i Europa. Det här fyndet vid Torslandaviken är historiskt blott det andra i Sverige. Det första ägde rum på Öland, vid Norrvik den 22 augusti 2003.

Ringmärkt höksångare 1K (årsunge), Flatholmen, Torslandaviken, den 23 september 2023.