Fridfull aprilmorgon i Torslandaviken. Sol och inte en vindpust och ganska sparsamt med fåglar. Men årets första ärtsångare skramlade livfullt i buske strax nordost om Karholmen. Mindre storspov eller småspov som den heter hastade förbi med större storspovar eller storspovar som de heter medan lövsångarna gnolade ända från tårna och stod nästan på öronen.

Idylliskt sammanfattar morgonen. Och från ingenstans tornade plötsligt ovädersmolnen upp i väster och ett ymnigt snöfall drog in över viken. Sen vart det sol igen. Och lite snö på det. Så småningom klarnade himlen och snön var på ett annat ställe som om den aldrig existerat.

Efter lunch letade jag efter sorgmantel. Inte en mantel stod att finna, inte ens på bästa stället hemmavid. Släntrade åt hemmet till i Sandvik och såg en liten fågel landa på min gräsmatta. Grönsiska hann jag tänka och blev upprymd eftersom de har lyst med sin frånvaro i år.

Den lilla fågeln på gräsmattan lyfte och flög någon meter eller så och tog mark på en odlingslåda som står intill huset. Då såg jag den ordentligt i handkikaren och stod nästan på öronen av förvåning, det är ju en gulhämpling!

Hämplingen, den citrongulvitgröna, är av sällsynt sort i Göteborgsområdet. En raritet kan man säga. Det är 14 år sen jag personligen sist såg en gulhämpling i Göteborgsområdet.

Och lövsångarna fortsatte gnola på andra ställen och världen fortsatte existera som om ingenting märkvärdigt alls hade hänt en solig eftermiddag på Hisingen.

Gulhämpling, en hane, Klämman 7b, Sandvik, Hisingen, den 20 april 2024. Sitter här och lockar det ljusa, porlande tofsmeslika locklätet.

Gulhämpling, en hane, i min trädgård, Klämman 7b, Sandvik, Hisingen, den 20 april 2024. Min utegrill i förgrunden.

Min utegrill igen.

Gulhämpling, en hane i ett av mina fruktträd. Lockade lite då och då med sitt ljusa, porlande tofsmeslika läte.

Blommande sälg och stormbyar känns avigt på något sätt. Som en domherre på en liten gren i ljusgrön sommargranskog. Förvisso kompletterar rött med grönt. Men ändå. Känns avigt på något sätt.

Sälg och sommargranskog. Vackert men det var inte det jag ville diskutera, det var om det aviga, i adjektivets betydelse om det besvärliga och krångliga med trutar.

Denna soliga och blåsiga aprilmorgon hittade jag en silltrut som var svart som natten. Den låg och vilade på Torslanda golfbana tillsammans med ett 25-tal silltrutar och några hundra fisk- och skrattmåsar. Och en större mängd gråtrutar och en och annan havstrut förstås.

Den svarta silltruten var lätt att hitta i vitfågelhavet. Den var iögonfallande svart och såg på det hela taget ut som en östersjötrut. De andra silltrutarna såg ut som en typisk nordsjösilltrut, det vill säga rygg och vingar i lika, olika och snarlika mörkgråa nyanser.

Vid hemkomst, vid datorn, rapporterade jag den svarta silltruten som en adult östersjötrut, osäker bestämning. Säkrast så eftersom det finns inga godkända fynd av östersjötrut inom Göteborgsområdet. Inte i Bohuslän eller Halland. Däremot i Västergötland finns det historiskt 5 godkända fynd, bland annat i Trollhättan och en annan i närheten av Hjo.

Besvärligt och krångligt med trutar. I synnerhet östersjötrut och nordsjösilltrut. För att inte tala om atlantsilltrut och tundratrut. Och alla de andra, stäpptrut och allt vad det heter mellan blommande sälg och ljusgrön sommargranskog.

Torslanda golfbana, Torslandaviken den 14 april 2024. Beskuren bild. Starkt medljus. Den spännande silltruten är den som står upp. Silltruten som ligger ned ser ut som en typisk nordsjösilltrut med tanke på gråheten gällande vingar och rygg. Även den silltrut som är på väg att lyfta på bilden.

Torslanda golfbana, Torslandaviken, den 14 april 2024. Beskuren bild. Starkt medljus.

Torslanda golfbana, Torslandaviken, den 14 april 2024. Beskuren bild. Starkt medljus. Nordsjösilltrut till vänster. Den spännande silltruten till höger.