Havet öppet och grått, skridskoåkarna får vänta. Marken vit, snöåkarna brådskar sorglöst i landskapet. Upp och ned för knallar och höjder med skidor och pulkor av olika slag.

Brådskar gör också två kungsfiskare i Torslandaviken. Upp och ned från utsiktsplatser. Då och då fiskelycka av olika slag, sprattlar dödsskönt i kistan.

En pilgrimsfalk jagar en stund över Torslanda golfbana.

Kungsfiskare, Torslandaviken den 8 januari 2021. Mobilkamerabild genom tubkikare.

Skeppstadsviken och Skeppstadsholmen, Torslandaviken, den 8 januari 2021.

Blek himmel. Vinterkyla sänker sig över Bronsålderssundet som ligger mellan Björlanda kile och Lilleby på Hisingen. Friska isvindar från nordost. Vi har tagit lä bakom några stenblock och enbuskar. Kryper ihop mot kölden och blåsten, sitter tätt samman på filt och dricker kaffe, varm chokladmjölk och äter mackor. Och kakor förstås.

En ensam varfågel flyger förbi.

Snö i luften framemot eftermiddagen, i skymningen vitt på marken.

Bronsålderssundet, Hisingen, den 6 januari 2021.

Trettondagsafton. En och annan snöflinga virvlade i den frostiga nordostvinden. Vid Gamla flygfältet i Torslandaviken satt en hane svarthakad buskskvätta i en nyponbuske och glodde stumt. Någon hona syntes inte till idag, eller någon ytterligare hane.

I vassarna runt viken ett 30-tal skäggmesar. Antecknade också en duvhök, några vattenrallar, en domherrehona och två enkelbeckasiner.

Fler snöflingor är att vänta.

Svarthakad buskskvätta, en hane, Gamla flygfältet, Torslandaviken den 5 januari 2021.

Skäggmes, en hane, Torslandaviken den 5 januari 2021.

Skäggmes, en hona, Torslandaviken den 5 januari 2021.

Solen går upp över Arendals industriområde. Ljud och oljud inuti kantiga och fönsterlösa byggnader. Lastbilar och gnisslande godståg i skytteltrafik.

Mina händer instoppade i vantar men domnar ändå järnkallt. Snö ligger i luften. Ställer cykeln vid vägkanten. Letar efter en hane svart rödstjärt som observerades dagen före. Hittar hanen men även en honfärgad individ, båda rastlösa och skygga så kameran hinner inte med i svängarna.

På vägen hem genom Torslandaviken hastar en kungsfiskare förbi i Syrhålakanalen och ytterligare en vid småbåtshamnen. Dessutom ett 25-tal berglärkor på mudderdammen och två smålommar i Hjärtholmsviken, alldeles vid Brureskären.

Sångsvanar mot sydväst.

Mot kvällen ligger snö fortfarande i luften.

Arendal industriområde, Torslandaviken den 4 januari 2021.

Gnisslande godståg, Arendals industriområde, Torslandaviken den 4 januari 2021.

Svart rödstjärt, en hane, Arendals industriområde, Torslandaviken den 4 januari 2021.

Levande stod linden vid de döda gravstenarna. Det nya årets tredje dag hävde sig i frisk och kall nordostlig sjögång. Allt var omhändertaget. Så uppfattar jag sällskap med gamla träd. Allt är omhändertaget.

Cyklade till Björlanda idag. Fick se nio enkelbeckasiner som flög hastigt upp från ett blötområde intill Björlanda kiles småbåtshamn. Träffade också på en ensam varfågel som svajade likt en fartygsvimpel i toppen av en björk vid Skra Bro.

Och så fann jag den vackra och ålderstigna linden vid Björlanda kyrka, närmare bestämt i södra delen av kyrkogården.

Uppklarnande och sol framemot eftermiddagen. Minusgrader under kvällen, denna första söndag år 2021.

Lind, Björlanda kyrka, Hisingen, den 3 januari 2021.

Vi går mot ljuset. Stormiga och snölösa decemberdagar har vi lämnat bakom oss. Stormiga och snölösa januaridagar har vi framför oss.

Det är årets första dag. Sidensvansar i nyponbuskar. Toner av mjuka silverbjällror hinner med nöd och näppe smita ut innan nyponet stänger till näbböppningen och försvinner ned i sidensvanssvalget.

Promenerar till Skeppstadsholmen. Funderar på mitt Eko-Hisingen 2021 som ligger framför mig. Under året skall jag alltså försöka se eller höra åtminstone 225 fågelarter på ön som jag bor på. Det är målet. Till min hjälp har jag min cykel och mina ben. Och kikare och kamera förstås.

Skata blev det nya årets första fågel.

Nu går vi mot ljuset.

Skeppstadsholmen, Torslandaviken den 1 januari 2021.

Skeppstadsholmen, Torslandaviken den 1 januari 2021.

Förmiddagen är grå och regnig. Cyklar i motvind med fånigt leende. Tänker på kärlek vid första ögonkastet. Man kan tro på kärlek vid första ögonkastet om man har åtskilliga solvarv i sig. Ju fler solvarv man har i sig desto barnsligare blir tron på kärlek vid första ögonkastet.

Cyklar i motvind. Vinden är hård och himlen grå. Om några veckor har jag 53 solvarv i mig. Kanske har jag lärt mig nåt. Kanske vad kärlek är. Sånt tar tid. Som att bli förälskad i en kattunge på några ögonblick. Som i ett landskap under en hel livstid.

Tid är kärlek. Ögonblick är kärlek. Då cyklar man med förkärlek i motvind en grå och regnig förmiddag på Hisingen.

Gott nytt år.

Vi ses.

Arendal, Torslandaviken, Hisingen den 28 december 2020.

Cykeln och jag står under ett träd. Det regnar och trafiken brusar. En kråka singlar förbi. Några förfallna lador, krokiga tallar och raka björkar syns inte till. Krokiga tallar och raka björkar finns inte i Torslandaviken. Knappast lador som förfallit. Vingliga byggnader för hö tillhör förflutenhetens landskap.

Jag och cykeln står under ett träd. Trafiken brusar och det regnar. Har läst någonstans att glädje kan bero på att något har tagit sig in i kroppen. Man lider så att säga överskott på nåt ämne. Det är inte bevisat. Men kanske är det en god idé att stå under ett träd tillsammans med en cykel och upptäcka att man är lycklig. Att vintermörkret inte tär på en.

Vid lunchtid ringde telefonen. En vän berättade att han träffat på en brunsångare i Torslandaviken. Det är inte bevisat. Men kanske är det en god idé att dela en upplevelse tillsammans och tillsammans är det ämne som tar sig in i kroppen och man upptäcker att då är man som allra lyckligast. Det kan inget jävla vintermörker på Hisingen rå på.

Brunsångare, Gamla flygfältet, Torslandaviken den 18 december 2020. När vi lämnade den ovanliga fågeln befann den sig i det stora mörka buskaget på bilden.

Femtonde december. Torslandaviken tillstökad som vore det en mardrömsetapp i Gotland Grand National. Geggamoja och sylvassa regnskurar tycktes vara drömväder för en pigg forsärla som hade funnit sig tillrätta vid den nyanlagda dammen vid Lyse på Torslanda golfbana. Forsärla är en sällsynt vintergäst i viken.

Har man sett på maken. Vid Gamla flygfältet, på de stora jordhögarna vid modellflygets start- och landningsbana, födosökte tre svarthakade buskskvättor i busvädret, närmare bestämt två hannar och en hona.

Halkade omkring i leran och drattade så småningom på ändalykten som fick en enkelbeckasin lyfta ur blek tuva, framtrollad som en spräckligt bevingad kanin ur en trollkarlshatt.

Övergiven husvagn vid modellflygets start- och landningsbana, Torslandaviken den 15 december 2020.

Jordhögarna vid modellflygets start- och landningsbana, Torslandaviken den 15 december 2020.

Svarthakad buskskvätta, en hona, jordhögarna vid modellflygets start- och landningsbana, Torslandaviken den 15 december 2020.

Svarthakad buskskvätta, en hane, individ 1, jordhögarna vid modellflygets start- och landningsbana, Torslandaviken den 15 december 2020.

Svarthakad buskskvätta, en hane, individ 2, jordhögarna vid modellflygets start- och landningsbana, Torslandaviken den 15 december 2020.

Mörk gråvädersvecka på västkusten. Då behöver man en ljusguide som hjälper till när man orienterar sig lite bortkommet i ett dunkelt landskap. En utmärkt ljusguide är dvärgbeckasinen med sina guldgula ryggstrimmor.

Besökte som vanligt Torslandaviken som är min hemmalokal på Hisingen. Några sångsvanar på en stilla vattenspegel. Svanarnas vemodiga mistlur var själsbesläktade med vädret. Dvärgbeckasinen med tobaksbrunt gräs och mullfärgad jord.

Begav mig hemåt efter några timmars promenad. Hörde då plötsligt genomträngande ”hundskall” som färdades på himlen. Det var vitkindade gäss som var på väg västerut. Femtiofyra stycken. Historiskt har aldrig så många vitkindade gäss setts under december månad i Göteborgsområdet.

Dvärgbeckasin, Torslandaviken den 11 december 2020.

Sångsvan, Karholmsdammen, Torslandaviken den 11 december 2020.

Vitkindad gås, Skeppstadsholmen, Torslandaviken den 11 december 2020.

 

Denna fridfulla och milda gråvädersdag lyckades jag träffa på fem stycken dvärgbeckasiner i Torslandaviken. Upplever alltid en svindlande oroskänsla men på samma gång en lycklig förundran över att en fågel kan vara så cool och behärskad. Oroskänslan beror på ängslan att man en vacker dag skall råka trampa på den coola vadaren som ligger där dold och kamouflerad och trycker mot marken. Gudskelov händer det aldrig.

Det historiskt högsta antalet dvärgbeckasiner som setts vid samma tillfälle i Torslandaviken är sju stycken och det ägde rum på mudderdammen den 1 december 2009. I Göteborgsområdet är rekordet 27 ex som bokfördes den 29 november 2012 vid Hökälla. När det gäller hela riket är bästa resultatet 64 ex den 6 oktober 1973 vid Landsjön i Småland.

Sex timmar kvar. I morgon anländer hopp om stundande brunkål och sill på hundra vis. Om trehundrasextio minuter gör alltså november bokslut. Alltså svaret på om jeansjackor med fastsydda tygmärken och fastnålade badges av legendariska band som Bob Hund, Talking Heads och Depeche Mode duger som fritidsjackor i ett kallt och rått Hisingen fick vi aldrig.

Alltså. Eller däremot fick vi svaret på att segern i november-eko-rallyt 2020 hamnade i Skåne. Nä, nu får det räcka. Nu är det f-n revolution på gång.

Slutställning, topp-5 i november-eko-rallyt 2020

1. Johan Lorentzon, Skåne, 126 arter

2. Juho Könönen, Gotland, 123 arter

3. Annika Rastén, Uppland, 108 arter och Christer Fält, Bohuslän, 108 arter

4. Mikael Bauer, Skåne, 105 arter och Bengt Andersson, Skåne, 105 arter

5. Carl Tholin, Gotland, 93 arter

Vi var ett 50-tal som deltog och vi lyckades se 181 arter tillsammans. Dubbla utropstecken på det.