Då och då har man inget att sätta emot. Som när en vacker Chevrolet Caprice korsar ens väg en regnig och blåsig novemberlördag. Raka och okonstlade linjer i silver och blått faller så att säga i smaken. Som Torslanda golfbana faller en mindre sångsvan i smaken.

Nio dagar kvar av november-eko-rallyt 2020. Två nya arter idag, mindre sångsvan och tretåig mås, innebär att jag just nu har 103 arter. Vi är ett 50-tal skådare som deltar och i skrivande stund har vi bokfört 173 arter tillsammans.

Allt är vädrets fel. Som att inte hitta en bergand i Torslandaviken. Allt är inte vädrets fel. Som att stå vid en mudderdamm på Hisingen och glo på havet när någon vänligt ropar svärta. November har alltså svärta. På intet vis någon bergand.

Allt är inte vädrets fel. Som att kursen Höstens fåglar i Torslandaviken återigen träffades denna blåsiga och gråkulna söndag. Det var nästsista gången. I december skiljs våra vägar. Vi tog oss runt viken och vi nedkallade vädrets lycksaliga makter över all världens bergänder. Men november hade ju ingen bergand. Bara svärta. Tre stycken. Hur mycket svärta tål en människa? För att inte tala om en himla massa snatteränder, bläsänder och sothöns samt några berglärkor, en duvhök och en och annan gråsiska. Och två tofsvipor förstås.

När kursdagen var slut cyklade jag ensam till Torslanda golfbana. Spanade efter bläsgåsen som upptäcktes under gårdagen. Den var kvar, vid utslagsplats 10. Och just när jag klev på cykeln för färden hem fick jag syn på en mås. Jomen visst var det en svarthuvad mås i första vinterdräkt. Allt är inte vädrets fel. Om all världens bergänder också hade vett att förstå det.

Senhöstens gråaste månad har varit solig.  I fredags var det 15 grader varmt. 

November-eko-rallyt rullar på och i skrivande stund leder Juho Könönen, bosatt på Gotland, med 110 arter. Vi är ett 40-tal skådare som deltar på olika platser i vårt avlånga land och rallyt är öppen för alla som vill delta. Mottot är inte att vinna utan att vara med och uppmuntra sig själv och andra att vara ute i naturen under en tid på året som man kanske upplever som lite gråtrist och händelsefattig på fåglar.

Hur går det då för mig? Ligger just nu på 2a plats med 89 arter. Idag har jag antecknat bland annat sädesärla, havsörn, morkulla och råka i Torslandaviken.

Sen en längre tid tillbaka har man forslat enorma mängder jord till det Gamla flygfältet och till Lyse vid Torslanda golfbana. Orsaken är att man genomför omfattande förändringar av västra delen av golfbanan och det har varit lyckosamt eftersom de högresta jordhögarna har lockat lite fler gulsparvar än vanligt. Gulsparven uppskattar jordhögarna eftersom det blir enklare att hitta diverse fröer och växtdelar som har kommit i dagen.

Gulsparv är annars en sparsamt förekommande fågelart i Torslandaviken. Något eller några par brukar emellertid häcka i området. Sen i början av 1980-talet har antalet gulsparvar halverats i Sverige och under samma tidsperiod har den vackra sparven även minskat dramatiskt och påtagligt i Danmark, Norge och Finland.

 

Idag startade ett november-eko-rally som håller på hela månaden. Det är Annika Rastén, hemmahörande i Uppland, som står bakom initiativet. Gå gärna med i Facebook-gruppen EKO-skådare som Annika driver och delta.

Rallyt handlar om att försöka se så många fågelarter det är möjligt under den aktuella månaden. Det skall vara miljövänlig skådning, man får inte använda bil eller kollektivtrafik när man är ute och letar efter fåglar.

Första november var mestadels mörk, blåsig och genomvåt på Hisingen. Uppklarnande och sol under eftermiddagen. Mot kvällen återigen regn och blåst.

Det blev 60 arter under några morgontimmar i Torslandaviken. Femtioåtta vanliga arter. Två ovanliga, berglärka och svarthakad buskskvätta.

Tjugonio dagar kvar på november-eko-rallyt.

Gryningen regnig och blåsig. Morgonen grå och blåsig. Förmiddagen solig och blåsig. Eftermiddagen solig och blåsig. Kvällen mörk och blåsig.

Blåsig dag. Cyklade som vanligt en runda i Torslandaviken och hoppades på alkekung. Och strömstare. Båda är sällsynta besökare i viken. Den förra ungefär ett 10-tal gånger, den senare blott en gång, närmare bestämt den 21 december 2008. Cyklade och hoppades på alkekung och strömstare. Det blev snösparv och smålom.

I morgon skall det bli soligt och vindstilla. Hela dan.

Tog med mig kaffetermos. Ingen stor. En som rymmer två koppar. Gryningen var vacker och cykeln var vacker som tog mig omtänksamt och mjukt till Arendalsudden.

Omtänksam och mjuk, ja till och med en smula vacker är Arendalsudden. Dessutom lätt att cykla dit. Lätt att promenera runt, ja det är lätt att förstå varför man en vacker oktobergryning bestämmer sig för att bege sig dit. Dessutom hade en ringtrast och en svart rödstjärt också bestämt sig för att ta sig dit.

Till sommaren är nog vadehavet färdigställt, tänkte jag när cykeln tog mig till mudderdammen. Hörde i mitt inre strandpiparen och vipans glädjetjut över varje grävskopa som fylls med lera och jord.

Glädjetjut, ja det är lätt att förstå.

Vi åt inte frysta köttbullar. Ja, det är inget fel på fryst mat men det är liksom inte samma sak. Vi diskuterade om man kunde lära sig något om identitetspolitik när man kikade ned i varandras matlådor. Men det tog på krafterna. Som kulturell appropriering. Sånt tar också på krafterna.

Däremot tittade vi på en grupp berglärkor på Torslanda golfbana. Två kungsfiskare, en i Karholmsdammen och en i Södskärsdammen. Vi glodde ned i vår egen och varandras matlådor samtidigt som en svarthakedopping mestadels glodde under vattenytan i Risholmsviken.

Skönt med en dopping som vet sin identitet och inte lånar fjädrar från två svarthakade buskskvättor på muddret.

Tack alla kursdeltagare för en fin dag i Torslandaviken!

Duvblå och apelsinfärgad morgonhimmel. Vi står på modellflygets start och landningsbana i Torslandaviken. Vi pratar om tornugglan på Nidingen. Vi pratar om lagen om anställningsskydd. Vi pratar om Covid-19 och vi pratar om den vackra morgonen och jag hälsar de 20 kursdeltagarna välkomna.

Taltrastar, bergfinkar och järnsparvar zickar, bräker och elektroströmmar våra öron. Dags att röra på oss. Sex timmar senare har vi druckit kaffe och blivit socialdemokrater allesammans. Nån fick tinnitus av allt bräckande om löntagarfonder och ATP och gick hem.

En och annan duva och dvärgbeckasin korsade våra spår. Annorlunda uttryckt vart det 3500 ringduvor och en skogsduva och två dvärgbeckasiner. Till råga på allt några forsärlor, en dubbeltrast, en mindre hackspett och ett gäng vinterhämplingar. Dessutom fylldes våra vidöppna fågelskådarhjärtan till bredden med kungsfåglar. Och några gransångare och en svarthätta förstås.

På mudderdammen hittade Ola Wennberg en svarthakad buskskvätta. Efter kaffet vid Skeppstadsholmen och efter vi enats om att vi saknade Tage Erlander och Ingvar Carlsson promenerade vi till mudderdammen. Efter en stund lyckades vi hitta skvättan och någon mumlade något om Jonas Sjöstedt och en röd flagga som svarade mot den lilla fågelns bröstfärger.

Vi stämplade ut. Kursdagen var slut och vi skiljdes åt.

När jag ensam färdades hem på min cykel svängde jag förbi de stora och höga maskingrävda jordhögarna som ligger utspridda på norra delen av Torslanda golfbana. Nästan genast såg jag på litet avstånd en honfärgad stenskvätta sitta på marken. Sen gick den upp i rök. Kunde inte släppa tanken på att det inte var en vanlig stenskvätta så jag slog en ring runt platsen där den försvann.

Likt en hamiltonstövare som just förlorat vittringen på en hare blev ringen större och större och ännu större, ja jättestor och efter cirka 45 minuter hade jag promenadringat hela norra delen av golfbanan och ingen skvätta syntes till. Då började jag om med ringen och då fick jag plötsligt syn på en lärka som rörde sig lugnt och rofyllt på marken. Ojdå tänkte jag högt. Det ser ju ut som en tofslärka. Men det är ju en tofslärka. Kors i taket.

Tofslärka har aldrig tidigare setts i Torslandaviken. Senast en tofslärka besökte Göteborgsområdet var den 17 juni 2010 vid Redbergsplatsen som ligger vid Olskroken i östra delen av Göteborg. Före det fyndet får vi leta oss långt tillbaka i historierullarna då en tofslärka sågs den 16 juni 1991 vid Lilla Varholmen på västra Hisingen.

Därefter är det något fynd under 1980-talet och något fynd i stort sett under varje årtionde fram till det första rapporterade fyndet som ägde rum vid Klippan i Göteborgs hamn den 3 februari 1902.

Idag är en speciell dag. Bloggen Omvägen fyller 10 år – Ha den äran!

Vädret på Hisingen denna högtidsdag var omväxlande. Den gångna natten och de första morgontimmarna var regnig och småblåsig. Sen mojnade vinden och det klarnande så småningom upp framemot eftermiddagen för att återigen mulna mot kvällen samtidigt som lätta regnskurar drog förbi.

Återigen hittade jag en tajgasångare på Skeppstadsholmen, den 2a den här hösten på holmen, den första upptäckte jag den 25 september och det var närapå i samma område som idag.

När det gäller fåglar så antecknade jag idag bland annat på Skeppstadsholmen och Torslandaviken, förutom tajgasångaren även 15 berglärkor, 30 bläsgäss, en kungsfiskare, en svarthakedopping, en ärtsångare, tre varfåglar och ett 30-tal gransångare.

 

Vitfluffiga cumulusmoln har seglat över Hisingen de senaste dagarna. För det mesta har de kryssat lojt omkring likt pösiga storsegel på ett skepp. Då och då har de hastigt bytt skepnad till svarta sjörövarsegel som har burit med sig intensiva och kortvariga monsunregn.

Igår var det i alla fall vitfluffiga cumulusmoln när jag cyklade till Stenaområdet här hemma i Sandvik på Hisingen. Tidvis frisk västlig vind och sol. Orsaken till min cykelfärd var att leta efter makonfjärilslarver. Det har varit tunnsått med både imago och larver under sommaren. Därför var det överraskande att jag fann sammanlagt 109 stycken larver som befann sig i olika stadier och storlekar som åt på strandkvanne som växer lite varstans i området. En fin överraskning i september.

Stenaområdet, Sandvik, den 6 september 2020.

Makaonfjärilslarv på överblommad strandkvanne, Sandvik, Hisingen den 6 september 2020.

Makaonfjärilslarv på överblommad strandkvanne, Sandvik, Hisingen den 6 september 2020.

Makaonfjärilslarver på strandkvanne, Stenaområdet, Sandvik, Hisingen den 6 september 2020.

I söndags ledde jag en naturvandring i Torslandaviken. Det var föreningen Torslanda havsbadskoloni som ville att jag skulle guida runt och berätta om djur- och naturlivet i viken. Väderprognosen hade tidigare under veckan förutspått både regn och hårda vindar men lyckligtvis hade SMHI förutspått prognosen alldeles fel eftersom det blev en solig och vindstilla söndag.

Förutom trevligt sällskap fick jag och alla andra som deltog under vandringen också ta del av härliga berättelser och minnen från de som haft sin kolonistuga sen 1950-talet. Ja, till och med berättelser och levande minnen från de som ärvt en lott efter sina föräldrar eller någon släkting som byggde de allra första lotterna år 1924, året efter invigningen av Torslanda flygplats som då låg ett stenkast från koloniområdet.

Idag är flygplatsen borta sen mitten av 1970-talet och har blivit ersatt av en vidsträckt golfbana och ett nytt bostads- och köpcentrum i Amhult.

Under vandringen i viken hittade vi bland annat en larv av en poppelsvärmare, som är en nattfjäril, samt ett 15-tal amiraler på blommande strandaster vid mudderdammen. När vi fikade vid Runes fågeltorn kunde vi bland annat njuta av två fiskgjusar som fångade fisk i Karholmsdammen.

http://torslandahavsbadskoloni.se/nyhet/naturvandring-torslandaviken/

Tack till Gunnel Adler som hade ordnat vandringen. Och tack till alla som deltog och delade med sig av sina minnesbilder och händelser från förr.

Här en alldeles underbar film om kolonin som ligger på Skeppstadsholmen, som bekant är holmen ett delområde i superlokalen Torslandaviken.

Torslanda havsbadskoloni är en unik plats som ligger mig oerhört varmt om hjärtat.

Mycket nöje!

En lott för livet

Deltagarna, Torslandaviken den 30 augusti 2020.

Amiral, den 30 augusti 2020.

En larv av nattfjärilen poppelsvärmare, Torslandaviken den 30 augusti 2020.

Några regnstänk. Inte mer. Kanske det åskade. Vad jag minns. Åtta månader har snart gått i detta seklets 20e år. Det är augusti och grannen klipper gräset. Ett jäkla oväsen. Själv låter jag bli, gräset får växa som det behagar och önskar. Snart är det höst och pandemin spelar alltjämt ett sorligt orgelpreludium.

Augusti är mörkgrön. Några stackars björkar har vattenbrist och har gulnat. Annars grönt. Mörkgrönt. Bålgeting och eldsnabbvinge i trädgården. Ja, man kan inte begära mera.

Nog åskade det alltid. Regnet föll nog också. Ett välkommet och glatt orgelpreludium över Hisingen.

Eldsnabbvinge, en hona, Sandvik den 22 augusti 2020.

Bålgeting på twistplåtlåda, Sandvik den 22 augusti 2020.