Regn väntas framemot förmiddagen. Fotograferar smådopping som häckar sporadiskt sen några år tillbaka på Torslanda golfbana. Åtminstone två årsungar letar mat i en av dammarna.

En svartsnäppa och fyra myrspovar brådskar mot söder.

Vid Vadskärsudden i Torslandaviken träffar jag överraskande på den sällsynta skräntärnan. Plötsligt var den där, alldeles nära, tyst och ljudlös som en uggla av något slag. Sen kom skränet. Eftersom småfågelsången har klingat av vid den här tidpunkten på året så närmast dånade det gälla skriket genom det tysta landskapet.

Skräntärnan är en sällsynt gäst i Göteborgsområdet. I själva verket är skräntärnan ganska ovanlig varhelst man befinner sig i världen. Man bedömer att det finns ungefär 50 000 par skräntärnor i världen. De största kolonierna finns på den nordamerikanska västkusten. I Sverige häckar ungefär 500-600 par. Enligt ArtDatabanken häckade år 2005 nästan halva svenska populationen på ett enda litet skär i norra Uppland.

Smådopping, 1k (årsunge), Torslanda golfbana den 21 juli 2019.

Skräntärna, Torslandaviken den 21 juli 2019.

Skräntärna, Amhult och Gamla flygledartornet i bakgrunden, den 21 juli 2019.

Cyklade till Skogen. Vadå skogen? Skogen heter Skogen och man finner Skogen cirka 1.5 kilometer norr om Torslandaviken.

Finns det en väg till Skogen? Jo, det finns det. Man kör in på en väg som heter Bua-skogen som ligger strax NO om busshållplats Bur.

På Bua-skogen tar man sig till Skogen. När Bua-skogen tar slut har man nått vägs ände. Då är man framme i Skogen. Naturen i Skogen är omväxlande. Ta med fika.

Idag summerade jag ihop 24 arter dagfjärilar i Skogen. Roligast var tre stycken skogspärlemorfjärilar. En sällsynt dagfjärilsart i Göteborgs kommun. Åtminstone enligt Artportalen. Men inte enligt Skogen.

Glöm inte fika. Dra åt Skogen.

Skogen. Och min cykel. Den 16 juli 2019.

Påfågelöga, Skogen den 16 juli 2019.

Ängspärlemorfjäril, Skogen den 16 juli 2019.

Skogspärlemorfjäril, Skogen den 16 juli 2019.

Skogspärlemorfjäril, Skogen den 16 juli 2019.

Europa hade en bror som heter Kadmos. Han hade en dotter som heter Semele. Hon brann olyckligtvis upp och från hennes aska räddades hennes ofödda son Dionysius.

Semele heter sandgräsfjärilen.

Kongenialt.

Zeus är naturligtvis skyldig till allt.

Sandgräsfjäril, Sandvik den 14 juli 2019.

Vi är många som har förundrats över våren och sommarens invasion av tistelfjärilar. Men den senaste tiden har det varit litet glesare förekomst av fullbildade fjärilar. Så var är de? Ett 20-tal larver har i varje fall fattat särskilt tycke för våra pampiga blå bolltistlar.

Larven är en skicklig byggmästare. Med spinntrådar bygger den ett regnskyddat hem med hopförda blad. Emellanåt gör den utflykter för att äta. Just det ja, till våra (och vår grannes) stackars blå bolltistlar.

I dag fick jag ekologisk hjälp mot larverna. För egen del har jag inte hjärta att ta bort dem. Hjälpen var en äggspindel och en geting av något slag. Trots att det finns mat i överflöd tjuvade getingen från spindeln.

Ja, litet semesterdrama på Hisingen. Om någon vecka eller två torde det gå att finna någon puppa i trädgården. Ekologisk hjälp till trots, förhoppningsvis är den inte alltför effektiv.

Tistelfjärilens utveckling från ägg, larv, puppa och slutligen till färdigbildad fjäril (imago) tar cirka 6-8 veckor.

Juli. Sommarhalvårets tystlåtnaste månad. Tyst är till och med näktergalen eftersom det finns inga särskilda skäl för extatiska sångnummer när hungriga ungar står på rad.

Tänk att i förflutenhetens landskap infångades näktergalar och såldes i en sådan omfattning att man kan tala om en storindustri under 1700- och 1800-talet i Europa. Inte lätt att förstå ett sådant mörker i näktergalens historia när blåklockorna ljuder så vackert över ljushavets äng.

Näktergal, Torslandaviken den 3 juli 2019.

Blåklocka, Torslandaviken den 2 juli 2019.

Morgonen är varm. Vinden svag, ljuset grått. Vit som snö är ägretthägern. Svartsnäpporna mörka som kol, tjära. Fem hastiga hjärtslag så är de borta.

I trädgården virvlar ett 30-tal tistelfjärilar mellan kantnepeta, prästkrage och en och annan blyg viol. Vinbärsglasvingen vill också vara med. Och se där en hagtornsfjäril på tillfälligt och skyndsamt besök.

Sommaren lyser väldans färggrant i år. Och nu börjar min semester. Stänger bloggen några veckor med gröna fönsterluckor.

Ha en fin sommar.

Ägretthäger, Karholmsdammen. Torslandaviken den 16 juni 2019.

Svartsnäppor, 5 ex, Karholmsdammen, Torslandaviken den 16 juni 2019.

Vinbärsglasvinge, min trädgård i Sandvik, den 15 juni 2019.

Dagny Carlsson. Född 1912 i Kristianstad. Författare till bland annat Livet enligt Dagny – i huvudet på en 104-åring. Kan ni föreställa er att när Dagny var ung var vitryggig hackspett en vanlig häckfågel i vårt land.

Så småningom. Ungefär när Dagny fyllde 40 år började det gå alldeles åt skogen med den vitryggiga hackspetten. Dagny blomstrade. Då som nu. Den vitryggiga hackspetten vissnade och var vid millennieskiftet närapå utdöd i Sverige.

Dagny lever, hon fyllde 107 år den 8 maj 2019. Dagny ger oss perspektiv.

I går ringde Gunilla Midbratt. Hon berättade att hon träffat på en häckning av mindre hackspett i det område som jag har ansvar för i det rikstäckande projektet för mindre hackspett som drivs av Lunds universitet. Projektet skall pågå fram till 2021.

Sommaren blommar nu. Det är en vacker tid på året. Det var det också den 8 maj 1912.

Lummig lövträdsbiotop med flera bohål i området. Den aktuella häckningen äger inte rum i någon av träden på bilden.

Mindre hackspett, hane under födosök.

Mindre hackspett, hanen vid bohålet.

Mindre hackspett, hona. Ungarna i boet ljudliga, hördes på åtminstone 50 meters håll. Hästevik, Hisingen den 8 juni 2019.

Sommaren anlände den 5 juni. Och genast blev det högsommarvarmt.

Besökte Sillviks skalgrusbank i dag. Som en akterseglad snusnäsduk svängde fyra hagtornsfjärilar fram och tillbaka i lufthavet innan de kapsejsade i en björk. Då, till min stora glädje, såg jag att de parvis var sammanfogade i en kärleksakt.

Just nu i min trädgård är kantnepetans blåvioletta blomning alldeles överväldigande för den ståtliga makaonfjärilen.

Och alldeles överväldigad blev jag i går när en ängsnätfjäril var på besök i Sandvik. Ängsnätfjäril är utomordentligt sällsynt i Göteborgs kommun.

Hagtornsfjäril, Sillviks skalgrusbank den 6 juni 2019.

Makaonfjäril, Sandvik, min trädgård, den 6 juni 2019.

Ängsnätfjäril, Stenaområdet, västra Sandvik, den 5 juni 2019.

Ängsnätfjäril, Stenaområdet, västra Sandvik, den 5 juni 2019.

Under eftermiddagen den 22 maj 2019 anlände två personer till Virudden på sydöstra Gotland. Ögonblickligen såg de att det vällde in tistelfjärilar från havet och inom loppet av 5 minuter hade de räknat ihop 500 ex. En timme senare när sträcket ebbade ut hade 6000 tistelfjärilar passerat udden. Svårt att förstå att denna unika fjärilshändelse har ägt rum i Sverige.

Det pågår alltså en invasion av tistelfjärilar. Höga antal har under maj månads andra hälft noterats lite varstans men ingalunda kan det jämföras med händelsen på Gotland. Även här i Göteborgsområdet har det setts ovanligt många tistelfjärilar. Bland annat sågs åtminstone 100 ex den 23 maj på Vadskärsudden i Torslandaviken. Medan ett 60-tal individer observerades på Rörö den 25 maj.

I dag är det busväder med hårda sydvästliga vindar och tidvis monsunliknande skyfall. Och starens ungar har hoppat ur sina bon. Trots vädret står nog sommarens sal lite på glänt.

Tistelfjäril. Vadskärsudden, Torslandaviken den 25 maj 2019.

Stare (1k/årsunge). Torslandaviken den 30 maj 2019.

I vår trädgård växer rabarbern så det knakar. Kanske borde vi ringa till Nationella genbanken i Alnarp och höra efter om det är en värdefull rabarberklon vi äger. Bladen är närapå stora som motorhuven på en bil. Nåja en liten bil. En Fiat eller så.

För makaonfjärilen ter sig i alla fall bladen som en etagevåning i Haga. Nåja åtminstone som en lägenhet i Majorna. Två rum och kök. Eller så.

Makaonfjäril på rabarberblad.

Han är från Senegal. Tror jag. Jag är från Skåne. Det vet jag. Han är ingen badkruka. Det är jag.

Att få umgås med en senegales under 37 minuter en fridfull majmorgon i Torslandaviken är en fin påminnelse till varför man sysslar med fågelskådning.

Fiskgjuse, Torslandaviken den 25 maj 2019.

Besökte Öxnäs tillsammans med Uno Unger och Tina Widén. Vi hade beslutat oss för att göra ett försök att återfinna svävflugedagsvärmarna som Erik Edvardsson så oväntat och sensationellt träffat på den 16 maj.

Himlen var flaggblå och vinden tidvis frisk. Två stiliga gråhårsmän och en lika stilig kvinna bördig från Gamla Masthugget svängde runt under glada tillrop i dansanta piruetter när de fann den sällsynta svärmaren. Jadå. Sånt får man bjussa på.

Ett annat glatt tillrop var över själva platsen som svärmaren uppehöll sig på. Området var vackert som en tavla av Bror Hjorth och på samma gång en spännande tillflyktsort för yrfän och blomster av allehanda slag. Ängsviol och granspira. Långhornsbin och karminspinnare. Tjärblomster och svinrot. Smultronvisslare och makaonfjäril. Och så vidare.

Jadå. Sånt får man tacka för. Tack Erik.

Svävflugedagsvärmare på tjärblomster. Öxnäs den 23 maj 2019. Svärmaren är rödlistad som NT, nära hotad.

Området i Öxnäs där svärmarna företrädesvis höll till.

Två stiliga gråhårsmän förevigade av en stilig kvinna bördig från Gamla Masthugget.