Sorgmantel. Alltid ovanlig på Hisingen. Somliga år ses den inte alls. Andra vinterpraktfjärilar som tistelfjäril och amiral sover just nu under barkbädd och rotvältssäng i Casablanca. Kanhända även i Damaskus och Teheran. Alldeles säkert i Rom och Sevilla.

Hur kan en dagfjäril med en pytteliten hjärna hitta vägen från Nordafrika, Sydeuropa och Västasien fram till Hisingen? Fråga Eric Warrant. Han önskar svaret på frågan. I alla fall när det gäller bogonfjärilen som lever i Australien.

Sorgmantel, en vinterpraktfjäril.

Sångsvanen hostade. Bestämt hade den kikhosta. Det dog man i förr. Det gör man inte i dag. Åtminstone inte svanar.

Kylan är borta. Möjligen är det vår. Grönt och vackert är det i Torslandaviken.

Vad har al och björk gemensamt? Mindre hackspett gillar att bo hos dem. Boet är knappast Hästens Excel med tagel, ull och bomull. Nej då. En liten torr bädd av spån räcker.

Vad har hona och hane mindre hackspett gemensamt? De ropar och trummar lika glatt. Hanen trummar oftare. Honan ropar oftare.

Vad har mindre hackspett gemensamt med Hisingen? Båda förefaller trivas. Men hur mycket trivs de med varandra? Lunds universitet kommer de två närmaste åren arbeta med en rikstäckande inventering av mindre hackspett. Universitetet önskar frivilliga som vill kartlägga ett område. Förslagsvis på Hisingen.

https://www.biologi.lu.se/projekt-mindre-hackspett/inventera-mindre-hackspettar?fbclid=IwAR0iMGsdqQC70Odgw-SkWGcYpCrD7awjso01bk9O7Q5g_w9x9-avR8bf1aI

Häckning av mindre hackspett. Hisingen, juni 2017.

Någonstans på Hisingen finns en tornuggla. Fick vi veta häromdagen. Vi vet också att någon egentlig tjäle i marken inte är att tala om på ön. Det är bra. Tornugglan är mager om benen.

I går letade jag i någonstans. Var någonstans ligger kräver ingen speciell geografisk skicklighet med utgångspunkt från den information vi fått. Nu till saken. Vid två tillfällen blev jag i går tagen med överraskning av en uggla. Flyktigt möte som det heter. Mer än så blev det inte. Likafullt mycket spännande.

Någonstans på Hisingen finns alltså en tornuggla. Historiskt har tornuggla setts 5 gånger inom Göteborgs rapportområde. Senast det begav sig var i Säve den 1 december 1996. Och häromdagen förstås.

Någonstans på Hisingen.

Det blåser på månen. Höll jag på att skriva. Den brittiske författaren Eric Linklater har nog överseende. Krig och mörker råder annanstans. Hisingen är en ö för vänliga och ljusa sagor.

En rostfärgad och en smula brunsvart sagofigur är skogsuven. Hornugglan kallar vi den. Så heter den egentligen. Har man bestämt. I gryningen och skymningen jagar den nära marken efter sorkar och möss. I dag hade jag turen att råka på en skogsuv vid västra delen av Torslanda golfbana.

Våren är på väg. Höll jag på att skriva. Menade naturligtvis februari. Och den är inte på väg. Årets kallaste månad är här och det är gott nog.

Skogsuv alias hornuggla, Torslanda golfbana.

Har läst någonstans att en nutidsmänniska träffar fler människor på en vecka än vad en person som levde på 1600-talet träffade under hela sin livstid. Dessutom har nutidsmänniskans hjärna inte förändrats alls de senaste 400 åren. Ingalunda de senaste 4000 åren. Måhända lite grann de föregående 40 000 åren.

Valet av färdvägar vållade förmodligen huvudbry även för dåtidsmänniskan. I synnerhet färdvägar på Hisingen. Men fattar man ett beslut en solig vinterdag och bestämmer sig för att färdas norrut på Lilletummens väg så når man fram till en liten skog. Och precis nordost om skogen ligger en inbäddad havsvik. Det är en vacker plats. Inga bryderier om det.

Inbäddad havsvik strax nordost om Lilletummens väg. Eller cirka 500 meter sydväst om Tumleheds småbåtshamn.

Tittar man västerut från den inbäddade havsviken ser man Björkö.

Snön ylar som en värmländsk varg. Man kan tro man är i Hagfors. Man kan tro mycket men nätt och jämnt sina ögon att det redan antecknats 94 fågelarter i Torslandaviken.

Vill man titta på en lokal raritet i Torslandaviken så kan man för tillfället besöka en fågelmatning på Skeppstadsholmen. Adressen är Skeppstads måsväg 6 (kolonilott nr 3) och rariteten är en talltita.

Glöm inte stickat plagg för händerna. Det skall blåsa från nordost i morgon. Och mer snö är att vänta.

Talltita och talgoxe.

Blek vintersol över Skeppstadsholmen. Även kallad Torslanda havsbadskoloni. Ja, du läste rätt. Kliver du dessutom av vid hållplats Skeppstad så har du också läst rätt. Om du däremot kliver av vid hållplats Gamla hangaren har du inte läst fel men du har kommit rätt. Så att säga.

Skeppstadsholmen är ett trevligt område att besöka närhelst på året. Det finns 123 stugor och de allra första byggdes i mitten av 1920-talet.

Du promenerar runt holmen på ungefär en halvtimme. Men det lyckas man sällan med eftersom det finns många fina kolonistugor och vackra trädgårdar att titta på. Och havet är tätt intill vart man än befinner sig på holmen. Från mitten av maj och under hela sommaren kan du vara alldeles säker på att få syn på makaonfjärilen. Den stortrivs på Skeppstadsholmen. Ja, du läste rätt. Makaonfjärilsgaranti utlovas.

Skeppstadsholmen, nordvästra delen.

I söndags grävde jag en grop och tände en brasa. Mot himlen slog lågorna. Sot från vedeldning påskyndar issmältningen i Arktis. Dessutom, enligt Naturvårdsverket, är vissa sotpartiklar cancerframkallande. Mot himlen slog alltså lågorna. Det föreföll orimligt att en obetydlig eld skulle kunna orsaka konkreta och mätbara skador.

Att klandras är inte kul. Att klandra andra är inte heller kul. Den amerikanske filosofen Leonard Boonin säger att den som inte lyckas leva upp till ett gällande och bindande ideal ådrar sig skam. Att väcka skam, fortsätter Boonin, hos en eller flera individer är en effektiv strategi om man har som ambition att reglera vilka värden och ideal som bör råda i en grupp eller gemenskap.

Att väcka skam. Ordet väcktes och kombinerades med flyg och ett nyord flygskam såg dagens ljus och användes regelbundet under förra året. Att väcka skam är det en bra strategi när det gäller klimatet? Personligen finner jag det olyckligt. Skam bygger inga bra och hållbara relationer mellan människor. Skam förstör. Och ödelägger tilliten till det egna moraliska jaget.

Att väcka skuld är bättre. Skuld handlar om ansvar och att man kan hållas ansvarig när man gjort fel. Att hållas ansvarig är viktigt. Det får det egna och andras moraliska jag att blomstra.

Låt oss börja prata om skuld. Låt oss väcka den skuld som sover.

Hönö, söndagen den 20 januari 2019.

Blixtrande solskenskallt med tidvis friska nordliga vindar. Mot aftonen mojnande med en molnfri stjärnhimmel i sikte.

Cyklade, strax efter lunch, till Skeppstadsholmen. En smådopping fångade småfisk medan en gråhäger solbadade i en vassrugge. Till min stora glädje befann sig en talltita på en fågelmatning vid Skeppstads måsväg. Förmodligen någon av talltitorna som upptäcktes under hösten förra året och som blivit kvar på holmen. Det är en egendomlig upplevelse att se en barrskogsfågel hamstra solrosfrö i en syrenhäck och inuti äppelträdens barkgömmor. Nej, ett koloniområde alldeles vid havet är inte talltitans hemmamiljö. Å andra sidan är inte Skeppstadsholmen ett dåligt alternativ för ett långtidsboende.

Talltita, Skeppstads måsväg.

Smådopping som fångat en fisk av något slag.

Vid bryggans slut, på vänster hand, alldeles i vattenlinjen intill en grov träpollare kan man skymta doppingen.

Det har varit glest med sidensvansar i vinter. Trots att jag cyklat och promenerat åtskilliga mil här hemma på Hisingen sen årsskiftet har jag inte lyckats hitta mer än en liten grupp på sju individer. Å andra sidan är de trogna Lyse där jag upptäckte dem häromdagen och som ligger strax nordväst om Torslanda golfbana.

Idag skall vi plundra och slänga ut granen, denna mestadels gråa och småblåsiga Tjugondag Knut. Som bekant har dagen sitt namn efter den danske prinsen och hertigen Knut Lavard som mördades 1131 och senare blev helgonförklarad.

Sidensvans vid Lyse.

Sol, vindstilla och några plusgrader. I det behagliga vintervädret hittade några skådare en praktejderhanne i Torslandaviken. Närmare bestämt vid Knippleholmarna som ligger sydost om Risholmsudden. Historiskt är det 1a fyndet i viken.

Cyklade framemot eftermiddagen till Risholmsudden, därifrån hade man bäst chans att se den sällsynta arktiska gästen. Till en början såg jag den mycket hastigt innan den försvann bakom ett skär. Men ungefär en timme senare visade den upp sig elegant innan skymningen föll vackert över holmarna.

I dag har jag sammanlagt fått ihop 50 årsarter på Eko-Torslandaviken 2019 och art nummer 50 blev praktejdern. Som alltid rapporterar jag på Artportalen eftersom portalen är ett värdefullt folkbildningsprojekt eller som de själva uttrycker det – ”Citizen Science när den är som bäst!”

På bilden, strax till höger ovanför min cykel, ser man ett rött fyrtorn i bakgrunden. Fyrtornet står på Knippleholmarna och det var alldeles i närheten av tornet som praktejdern uppehöll sig.

En kraftigt beskuren mobilkamerabild fotograferad genom tubkikare. Praktejdern ligger längst till höger, böjer huvudet nedåt och putsar sig.

Också en kraftig beskuren mobilkamerabild fotograferad genom tubkikare. Praktejdern ligger direkt till vänster om ejderhannen som ligger längst till höger i bild. De övriga är ejderhonor.