Vallmon blommar i Torslandaviken.

Mors dag. Svårt att begripa att försommaren äntligen kom, den vackraste tiden på året, med tanke på den långa och kalla vintern och till på köpet solfattiga vårvintern.

Ganska punktligt såhär i slutet av maj, anlände bivråken till Hisingen. Om bivråken kan jag prata om länge. Detsamma gäller skräntärnan, den största och ståtligaste tärnan på vår planet. Under gårdagen upptäcktes två skräntärnor i Torslandaviken. Så idag, vid lunchtid, när jag var ute på en cykeltur chansade jag på att de eventuellt var kvar i viken, vilket de också var, ja åtminstone en av dem.

Under kvällen cyklade jag återigen till Torslandaviken och då befann sig 4 stycken årtor, två hannar och två honor, i området.

Skräntärna.

Årta, hane och hona, i nedre vänster bildhörn.

Syrenerna blommar och gungar lätt i majvinden. Hastigt övergående är deras blomningstid och lysande prakt. Den ståtliga makaonfjärilen glänser i motljuset och besöker med förkärlek den väldoftande växten.
Försommaren mognar nu mer än vad vi hinner med. Den högtidliga yran, ja så skulle man kunna beskriva den vackra och svindlande korta tiden mellan hägg och syren.

Makaonfjärilen besöker en av mina syrener i trädgården, Sandvik, Hisingen.

Hisingen övergår så sakteligen till sommarens sal. Löven hos träden är dock fortfarande ljusa och genomskinliga. Om en månad, kring midsommar har de mörknat och då faller också ljuset obevekligt ned mot höstmörkret igen.

Näktergalens virtuosa sångbroderier från strandsnåren i Torslandaviken är blott ett ögonblick i årshjulet.

Näktergal, Torslandaviken.

Högtrycket fortsätter med medelhavsblå himmel och ungefär 20-25 grader varmt. Mandelblom blommar och när det gäller dagfjärilar har jag nog aldrig sett så många aurorafjärilar under maj månad på Hisingen.

Idag såg jag årets första tornseglare och trädgårdssångare. Dessutom en jorduggla vid Karholmsudden i Torslandaviken.

Mandelblom, Torslandaviken.

Aurorafjäril, en hane, Torslandaviken.

Jorduggla, Karholmsudden, Torslandaviken.

Björkarna står som guldgröna facklor i landskapet och fruktträden blommar och slår upp som vita havsbränningar.

Maj har den senaste tiden varit fridfull och varm som vore det högsommar. Den fagraste av årets månader är allaredan halvvägs. Grönsångarna, en favorit bland sångarna, svirrar sina silvermynt i lövskogarnas dunkel.

Grönsångare.

Sol och närmast vindstilla. Promenerade som vanligt till Torslandaviken. Grå flugsnappare och törnskata hade anlänt. Men dagens stora överraskning väntade på mig vid Fågeltornskullen (det gamla fågeltornet). Nja, väntade är väl ett överdrivet påstående, men en förtjusande grann hanne ortolansparv lyfte bara några meter framför mig på kullen, landade hastigt i en buske på ungefär 10 meters avstånd, innan den skyndade vidare och förlorades ur sikte ovanför Västra renovadeponin. Ortolansparv är en sällsynt gäst i Torslandaviken.

En stund senare vid krutlagret trampade jag närapå, nja trampade är väl ett överdrivet påstående, men en förtjusande grann jorduggla lyfte från gräs- och jordvallen strax intill lagret.

Jorduggla, Karholmsdammen i bakgrunden.

Törnskata, en hanne.

Grå flugsnappare.

Vädret den 1 maj på Hisingen blev lite av varje, dock mestadels regn och grå himmel. Lövsprickningen pågår så smått och årets första näktergal sjöng litet trevande i Torslandaviken. Två småspovar vilade en stund i viken medan en jäktad svartsnäppa nätt och jämnt hann sätta fötterna på marken innan den lyfte och försvann mot fjärran häckplatser. Dessutom hittade jag årets första svartvita flugsnappare vid Skeppstadsholmen.

Framemot eftermiddagen och tidiga kvällen besökte jag Nötö och Långholmen. Och där i Långholmssundet låg dagens överraskning – en gråhakedopping i allra finaste elegans och klädsel!

Vad ska vi då speja och lyssna efter den närmaste veckan? Jo, nu är det blåhaken vi skall leta efter och förhoppningsvis stannar någon till en stund i våra trakter under sin resa mot den skandinaviska fjällvärlden.
Förresten, enligt Naturhistoriska riksmuseet är den högsta kända åldern hos en blåhake 8 år och 10 månader. Inte illa av en medborgare som har både indiskt och pakistanskt pass!

Småspov, Torslandaviken.

Gråhakedopping vid Långholmen och Nötö.

Valborg på Hisingen kom vädermässigt att vara en gråtrist, regnig och blåsig historia. Skall man våga sig på att sammanfatta vädret under hela månaden så blev det åtskilliga dagar med dis och dimma. När det gäller fåglar så har det varit en fantastisk period med en stor mängd observationer av framförallt ringtrastar i Göteborgsområdet. För egen del lyckades jag idag i Torslandaviken, bokföra ytterligare en individ på aprils sista dag.

Sammantaget för Göteborgsområdet (antalet kan naturligtvis ha sina statistiska skavanker, dubbelräkning et cetera) har det under perioden 7-30 april rapporterats ungefär 250-300 ringtrastar på Artportalen. Högsta antalet, 20 ex, sågs den 18 april på Brudarebacken och är enligt portalen ett historiskt rekord för Göteborgsområdet.

I går träffade jag på göktyta, sävsångare och buskskvätta i Torslandaviken, vanligtvis brukar de första anlända just i slutet av april.

Björkens löv är i närvarande stund stora som musöron, vilket betyder att tidpunkten är här då tjädertupparna börjar spela och uppvakta sina hönor i gammelskogens smaragdgröna dunkel.

Sävsångare den 29 april, Torslandaviken.

Växlande molnighet, frisk sydvästlig vind och ungefär 10 plusgrader. Framemot eftermiddagen och kvällen uppklarnande och sol.

I dag när jag promenerade i Torslandaviken hittade jag fem stycken grönsångare som nyss anlänt från den afrikanska kontinenten. Då och då hördes den typiska sången som vanligtvis brukar beskrivas som ljudet från en silverslant som accelererande snurrar på en bricka.

Törnsångare och gulärla hade också anlänt. På det hela taget var det mycket småfåglar som hade nått fram till Hisingen och hade fullt upp att inspektera öns alla skrymslen och vrån efter yrfän.

Grönsångare.

Möter ofta rådjur i byn där jag bor, i synnerhet i min trädgård, såhär års ditlockade av mina delikata tulpaner. Just svagheten för den tjusiga och välsmakande lökväxten är nog huvudorsaken till varför rådjur, då och då, väcker starka känslor hos de allra flesta trädgårdsägare. För egen del tar jag det med ro, tillräckligt många tulpaner klarar sig varje år.

I det stämningsfulla morgondiset träffade jag idag på fyra rådjur vid Torslanda golfbana. Förmodar att det var en get och hennes tre fjolårsungar. Efter ett sådant möte är det svårt att förstå att under 1700-talet var rådjuren på väg att utrotas i Sverige. Numera uppskattar man att det finns ungefär en halv miljon rådjur i vårt land.

Under eftermiddagen besökte jag Björkö som ligger i Göteborgs norra skärgård. På ön, närmare bestämt vid Bovik, växer det blåsippor, vars latinska artnamn nobilis betyder ädel, förnäm.

Rådjur, Torslanda golfbana.

Blåsippor vid Bovik, Björkö.

Soldis, dimma och framemot eftermiddagen aprilblek himmel över Hisingen och ungefär 10 plusgrader. Svaga sydvästliga vindar.

Igår anlände rödstjärten till vår trädgård. Under kvällen idag satt han mestadels i syrenen och småsjöng och burrade upp sina fjädrar i det disfuktiga vädret.

Rödstjärt, en hanne.