Dis och dimma under morgonen och förmiddagen. Framemot senare delen av eftermiddagen uppklarnande och sol. Vindstilla och 8 plusgrader.

Sälgen blommar nu och de intensivt gula ståndarknapparna utgör en oemotståndlig nektarfrestelse för yrfän av allehanda slag. På våren är sälgens nektar en betydelsefull föda för många fjärilar och bin.

En gång i tiden framställde man salicylsyra, som är en ingrediens i huvudvärkspreparat, från sälgbark. Att tugga på sälgbark är ett utmärkt sätt att bota huvudvärk. Annars är ju ett förträffligt botemedel, mot de allra flesta krämpor och skröpligheter, att sitta en stund under en blommande sälg och lyssna på sjungande gransångare.

Blommande sälg och sjungande gransångare.

Hjälper inte sång och blommande träd mot krämpor, kan man alltid förlora sig ett ögonblick i hällmarkens skönhet.

Sol och svaga ostliga vindar och ungefär 8 plusgrader. Just nu befinner vi oss i början av ringtrastens sträckperiod under våren. Den utomordentligt tjusiga trastens resa går från övervintringsområdena i sydvästra Europa och Nordafrika till de skandinaviska fjällen. I Sverige häckar ringtrasten från norra Dalarna upp till Torne lappmark.

Vårsträcket pågår en bit in i maj månad, därefter får vi ge oss till tåls framemot slutet av september och en bit in i oktober, ja till och med november, då färden åter går söderut och passerar Hisingen på vägen. Under höststräcket är däremot ringtrasten betydligt ovanligare att råka på än om våren, lite av ett mysterium varför det förhåller sig så.

Idag, under senare delen av eftermiddagen, hittade jag fyra stycken ringtrastar endast ett stenkast från mitt hus i Sandvik. Varje gång en ringtrast korsar min väg genomströmmas jag av en stark lyckokänsla, en alldeles särskild ”kick” för att uttrycka mig en smula modernt.

Ringtrast, västra Skeppstadsholmen, den 11 april.

En fågelhändelse man tvivelsutan inte vill missa under våren är sträcket av sångsvanar. Det är en storslagen och på samma gång rofylld poetisk upplevelse att se hundratals och åter hundratals böljande vita svanformationer dyka upp över västerhavet. Då och då kommer någon svangrupp alldeles nära så man kan höra deras ljuvligt vemodiga tutande från näbbluren.

När sträcket av sångsvan äger rum under vårvintern ses också varje år, under samma period, mindre sångsvan, dock i betydligt färre antal än den vanliga sångsvanen. Mindre sångsvanens färd går till arktiska häckningsområden på den ryskan tundran. Olyckligtvis har den mindre sångsvanen gått ned i antal de senaste 25-30 åren. Man vet inte riktigt orsaken, men det kan bland annat vara klimatförändringarna som påverkar arten negativt.

Igår eftermiddag cyklade jag till Torslandaviken eftersom tidigare under dagen hade det upptäckts 11 stycken mindre sångsvanar i Karholmsdammen. Och där låg de, närmare bestämt 9 äldre individer samt 2 stycken fjolårsungar i dammens gråbleka vattenspegel. Då och då putsade de sig, sträckte hals, vingade och sjöng högljutt vackert tillsammans.

Och alldeles intill, på det gamla flygfältet, var jordugglan alltjämt kvar och letade mat, säkerligen blev det en och annan sork till kvällsmål.

Jorduggla på det gamla flygfältet i Torslandaviken.

Mindre sångsvan (11 stycken), Karholmsdammen, Torslandaviken. I bakgrunden ser man bland annat backsvalekolonin.

Svanen högst upp och längst bort till höger i bild, stående på Rågskär, är en knölsvan. De övriga sex svanarna på bilden är mindre sångsvan.

Igår gav Karholmsdammens tjurskalliga istäcke till slut upp. Kvällen före gnydde och drog den litet förargat i vasspiporna. Stretade emot. Men det stod klart att det bara var en fråga om timmar innan den skulle fläkas upp och kapitulera. Så under påföljande natt, i början av vargtimmen, svepte en hård och byig nordvästlig vind in över Hisingen. Under morgonen låg då äntligen Karholmsdammens stora vattenspegel öppen och fri för den här gången. Aprilsolen blänkte och gnistrade på de kallt djupblåa böljorna.

Islossningen har sannerligen dröjt extra länge i hela Torslandaviken i år, ja det var som om våren glömde bort området en stund. Under morgonen igår ökade vinden rejält och en flock om 51 spetsbergsgäss flög över viken i en nordvästlig färdväg. En storlom i sommardräkt hastade förbi. Dessutom antecknade jag sammanlagt 249 sträckande sångsvanar samt årets första storspov och stenskvätta.

Som vanligt var jag idag uppe ur sängen flera timmar före tuppen. I gryningen, vid gamla flygfältet i Torslandaviken, jagade en jorduggla över det blekgula fjolårsgräset. Ugglan har hållit till i viken sen ungefär mitten av februari. Periodvis har den inte varit så lätt att träffa på, närmast spårlöst försvunnen för att helt plötsligt visa sig och förgylla tillvaron en stund. Förgyller tillvaron gör också ringtrasten, idag hittade jag årets första i Torslandaviken. Ringtrasten är en sjusärdeles tjusig fågel!

Gamla fågeltornet vid Karholmsdammen. Vi antecknar den 6 april då den stora vattenspegeln är öppen och isfri för den här gången.

Spetsbergsgäss den 6 april, Karholmsdammen i Torslandaviken.

Årets första ringtrast den 7 april i Torslandaviken! I bakgrunden ser man småbåtshamnen och Skeppstadsholmen.

Jorduggla vid det gamla flygfältet i Torslandaviken.

I gryningen svepte regnet in från havet. Vinden var frisk och sydlig – det var fågelvinden! Och den förde med sig gransångare, trastar, kungsfåglar, rödhakar, skratt- och fiskmåsar, ja Hisingen fylldes med ens av liv och euforiska fågelstämmor.

Surmulen och porös var emellertid fortfarande Karholmsdammens frusna vatten, den tjockskalliga isen vägrar alltså att ge sig, men timmarna äro räknade.

Under morgonen, vid Vadskärsudden i Torslandaviken, när regnet föll som intensivast från en kompaktgrå himmel, satt jag på huk och glodde en huggorm i ögonen. Förmodligen hade den nyss vaknat ur sin vinterdvala. Men det är inte alldeles säkert eftersom huggormen faktiskt kan komma fram redan i februari om vädret tillåter. Huggormen är förresten en kompetent simmare och kan även klättra i träd.

Huggorm, sannolikt en hane på grund av gråaktig grundfärg, Vadskärsudden i Torslandaviken.

Fågelvinden och regnet sveper in över Hisingens södra farvatten.

Himlen mulen, vinden till en början nordlig och järngrå. Därefter, vid lunchtid, litet snöblandat regn som dunstade bort i en frisk sydlig vind under eftermiddagen och kvällen. På en gång när blåsten kantrade och skiftade väderstreck doftade det vår. Molnen tornade dessutom upp sig över Hisingen och började jaga varandra i ett gråvitt ljusspel.

Trots den bistra väderleken under morgonen sjöng några taltrastar i Torslandaviken. Ejdrarna ropade trånsjukt i småbåtshamnen och de nyss anlända skrattmåsarna skränade livfullt från Hästholmskanalen.

Karholmsdammens istäcke ger snart också vika, måhända redan i morgon. Vid Torslanda golfbana skällde vitkindade gäss som bandhundar över det aprilbleka landskapet. Och tillsammans med de vitkindade gässen upptäckte jag en nilgås, en sällsynt gäst som är hemmahörande i Afrika.

Ja, sunnanvind är fågelvind, då kommer alldeles säkert årets första sädesärla till Hisingen i morgon. Kanhända också ringtrast och stenskvätta. Och gransångare, det vore sannerligen på tiden.

Nilgås och två vitkindade gäss, Torslanda golfbana. I bakgrunden kan man bland annat se Amhults köpcentrum.

Nilgåsen närmast till höger i bild. I bakgrunden det gamla flygledartornet.

Nilgåsen till vänster, de två andra fåglarna är vitkindade gäss.

Blyertsgrå morgonhimmel som så småningom gled över till ett soligt men kallt ljusblått valv över Hisingen. Skärtorsdagens, långfredagens och påskaftonens sol var däremot en passionerad glädjespridare.

Idag, på självaste påskdagen, såg jag för övrigt årets första skogssnäppa i Torslandaviken. Skogssnäppan är en vaksam och alert fågel och när den tar till vingarna meddelar den ofta sin närvaro med en skarp vissling. Mulljordssvart och snövit, ja en elegant ”hovmästare” som alltid är på språng.

April, gräsmånaden som den heter enligt bondepraktikan, är i alla fall här. Sent omsider med tanke på den segdragna vintern. Varken citron- eller nässelfjäril har jag antecknat ännu. I stället håller gröngölingen mig sällskap så fort jag står på farstubron och knackar vårvintern ur skorna.

Gröngöling, Sandvik, Hisingen.

Rådasjön som ligger ungefär 2 km väster om Mölnlycke centrum är en vacker sjö som är omgärdad av bland annat ek- och bokskogar. Eftersom min arbetsplats ligger alldeles i närheten tar jag ofta en promenad till området.

Sångsvanarnas ankomst under våren är en av fågelårets höjdpunkter och just idag strömmade de in över västkusten och Göteborgsområdet. Därför begav jag mig iväg till Rådasjön under lunchen och så snart jag nådde fram hördes ljuv musik från sjöns gråblåa istäcke.

Ja, nu är det vår på riktigt, sångsvanarna är äntligen här!

Sångsvanar på Rådasjön.

Spejar förgäves efter sångsvanesträcken men himlavalvet är nästintill tomt. Små grupper passerar visserligen men det där ”stora lyftet” där flock efter flock vindlar fram över Hisingen har ännu inte ägt rum. Men igår hörde jag lärkspel, ett starkt pinglande och klingande som ramlade ned från skyn och ett ögonblick drog jag efter andan.

Talgoxarna hamrade ivrigt på sina silverstäd och två gulsparvar, den senare är en sällsynt häckfågel härute vid havet, försökte såhär i början av säsongen räkna till åtminstone fyra, enstaka gånger efter några trevade försök nådde de fram till sju.

Satt en stund under eftermiddagen på sydsidan av huset och lät solen ösa sin glöd över mig. Tidigare, under morgonen, promenerade jag till Torslandaviken. Dimman var kompakt men man känner att landskapet inte längre är förlamad av tjälen. Sångsvanarna från lördagen var kvar på Karholmsdammens grånande istäcke. Tankfullt och långsamt vaknade de ur nattens sömn. Kontemplation rådde knappast mellan knölsvanarna i viken. Från enkla tjuvnyp till rejäla slagsmål med lömska rallarsvingar och kvicka uppercuts.

I skymningen besökte en kärrsnäppa i vinterdräkt mudderdammen som ligger i västra delen av Torslandaviken.

Marsmorgon i Torslandaviken.

Så kom våren, buren av en frisk sydvästlig vind. Dessutom har sånglärkan blivit översnöad tre gånger.

Visserligen är meteorologerna på radio och TV emellanåt bekymrade över den vintriga väderleken som förväntas dröja sig kvar ett tag till, ja åtminstone fram till stundande påskhelg. Men det spelar ingen roll eftersom våren, framburen av en frisk sydvästlig vind, anlände igår till Hisingen, närmare bestämt kvart över åtta på morgonen.

Under gårdagens eftermiddag blev det återigen en promenad till Torslandaviken. Fem gravänder hade kommit till viken och på Karholmsdammens is rastade ett 20-tal sångsvanar, då och då sträckte någon av dem på sin hals och tutade vemodigt i sin lur.

Alldeles intill gamla fågeltornet, som ligger vid norra delen av viken, dök plötsligt en hornuggla upp och jagade en stund mellan träden och vassruggarna intill Renovadeponin. Till på köpet flög en rördrom förbi och landade i norra kilen vid Vadskärsudden.

Gravänder i Karholmsdammen, Torslandaviken.

Hornuggla, Torslandaviken.

Rördrom, Karholmsdammen i Torslandaviken. I bakgrunden kan man i diset skymta Karholmen och Rågskär.

Dimma i gryningen sedan halvklart till mulet och uppehåll, åtminstone fram till skrivande eftermiddagsstund. Barmark, men kommande natt väntas snö, enligt prognosen blandat med regn. Några plusgrader och svag sydlig vind.

Tillbringade morgonen och förmiddagen i Torslandaviken och strax norr om vadarstranden, satt en dubbeltrast och sjöng vemodigt vackert i gryningen. Och vid Renovadeponin seglade plötsligt en välbekant skepnad fram ur grådiset – en röd glada! I Torslandaviken är röd glada nätt och jämnt en årlig gäst.

Vid sidan av backsvalekolonin flög en morkulla hastigt in i en liten samling träd och när jag närmade mig dungen flög oväntat en hornuggla upp endast några meter framför mig! Ugglor av alla de sorter är förtjusande varelser och vartenda möte, om det är tillåtet att uttrycka sig en smula högtidligt, är en välsignelse.

Antecknade dessutom årets första större strandpipare, strandskata, vitkindad gås och skäggdopping.

Sångsvanarna låter vänta på sig.

Vadarstranden, Torslandaviken.

Röd glada i morgondis vid Renovadeponin.

Hästholmskanalen, Torslandaviken, sedd från Arendalsuddens norra del.

Hornuggla, Torslandaviken.

Vårdagjämning. Ordet är förmodligen det mest förtröstansfulla och den mest efterlängtade tidpunkten på året för människor som valt att bo och leva i kyla och mörker på den skandinaviska halvön.

Våren dröjer och lärkan skall som bekant snöa över tre gånger innan det blir vår och nu har det skett i två omgångar. Dessutom behöver våren bäras av en stark sydvästlig vind.

Igår såg jag en röd glada vid min arbetsplats. Det askgråa och rävröda i fjäderdräkten hos den mytomspunna rovfågeln glimrade mot den sidengråa himlen. Medan idag, under lunchen i starkt solsken och knappt en vindpust, gick jag och tittade på strömstaren, då och då är de några stycken, som vanligtvis håller till i ån som rinner förbi min arbetsplats.

Strömstare.