En makalöst ljuvlig söndag – tack Hisingen!

Morgonpigg smådopping i Småbåtshamnen, Torslandaviken.

Marssol och berglärkor vid mudderdammen i Torslandaviken.

Karholmsdammen, Torslandaviken, i behagligt eftermiddagsljus.

Nyss var Hisingen som ett julkort med gnistrande snödrivor och porslinsblå himmel. I denna stund antecknar vi barmark och alltjämt minusgrader som inte riktigt vill släppa greppet om tillvaron. Dessutom sveper en frisk och tidvis byig nordostlig vind genom ön.

Landskapet är närmast frystorkad och marken hård som flinta. Våren har verkligen stannat tvärt och kört fast. Ena stunden ger förvisso plats åt bultande optimism för att i nästa ögonblick förbytas till hopplös melankoli och bråddjupt vintermörker. Nja, så illa är det inte, ljuset återvänder så sakteligen. För övrigt har snödroppar, krokus och vintergäck börjat lysa intill husväggarna.

Tillbringade större delen av morgonen och förmiddagen i Torslandaviken. Det blev några fina timmar med rördrom, varfågel, kungsfiskare, berglärkor, starar och dubbeltrastar. Och trots den bistra nordostliga vinden så förde den faktiskt med sig kacklande gäss och några upprymda tofsvipor och sånglärkor.

Varfågel.

Karholmsdammen.

Kungsfiskare.

Rördrom.

Kompakt dimma över Hisingen. Ungefär 6 plusgrader och närmast vindstilla. Därute i gråtjockan vinglade några skrattmåsar på förrädiska isflak.

Vårvintern, ja detta mirakel som upprepas år efter år.

Skrattmåsar.

Hisingen var insvept i dis idag. Under morgonen snöblandat regn som gradvis under eftermiddagen och kvällen övergick till ihållande regn.

Ser nu fram emot att årets första sångsvanar skall dyka upp över västerhavet. Dock måste vinden först kantra över på sydväst, först då sveper sångsvanarna fram som duniga moln på himlen.

Skeppstadsholmens västra udde.

Himlen över Hisingen var mestadels gråblå idag. Svag nordlig vind, nollgradigt och några centimeter snö. Dock framemot senare delen av eftermiddagen uppklarnande i väster och litet sol.

Cyklade till Öxnäs under morgonen trots glansiga och halkiga vägbanor. Hyste hopp om både fjällvråk och blå kärrhök. Det senare blev det ingenting av, däremot den förra samt en havsörn som svepte storvingat förbi.

Årets första råkor sträckte mot norr och sammanlagt ungefär 200 grågäss rastade på de öppna fälten.

Fjällvråk.

Havsörn.

Alldeles intill vårt hus ligger ett gråberg och vid dess fot har några snödroppar sin växtplats. Under eftermiddagen idag letade en morkulla mat på platsen. Den vackra brunvattrade dräkten ger morkullan ett utmärkt kamouflage och det stora ögat som sitter högt placerat på huvudet hjälper kullan att ha koll på omgivningen när den letar mask.

Gunnar Brusewitz skriver i Vårdagbok (1964) att morkulla är ett bra namn.

”Mor, som syftar på mörka granskogskärr och kulla som tar fasta på den rundbröstade och mildögda. Just så enkelt och beskrivande skall ett fågelnamn vara. Det doftar om det och det är samtidigt visuellt.”

Under den gångna natten föll ungefär en decimeter snö på Hisingen. Blidväder under dagen och tidvis kraftig dimma.

Morkulla.

Den mildögda och snödroppar.

Kungsörnen som jag upptäckte igår i Torslandaviken var kvar idag och sågs av många tillresta fågelskådare. Den ståtliga örnen förflyttade sig på flera platser i viken. Bland annat tillbringade den en längre period på en klippa på södra delen av Hjärtholmen.

Framemot eftermiddagen såg jag den bland annat på Hjärtholmen, vid Skeppstadsholmens SO-del och på berget vid krutlagret där jag upptäckte den igår. Framförallt kommer jag lägga på minnet när den satt på backsvalekolonins högsta punkt och blev utskälld av en jorduggla! Till på köpet flög en adult havsörn rakt över kungsörnen.
Två arter örnar på samma gång, eller örnfåglar, som min yngste son kallar dem, är man sannerligen inte bortskämd med i Torslandaviken.

För övrigt har jag räknat ihop åtminstone sex stycken olika morkullor under den gångna dagen, ja faktiskt besökte en kulla vår trädgård framemot skymningen. Den långvariga kylan är ansträngande och prövande för fågelarter som behöver öppna vattendrag och blöta skogsområden som inte fryser till.

Vädret på Hisingen idag var annars mestadels molnigt, svag ostlig vind och några minusgrader. Då och då tittade emellertid solen fram och gav ett litet löfte om att våren trots allt är på väg.

Kungen!

Sitter här på berget, strax norr om krutlagret, alldeles nära den plats där jag upptäckte den igår.

Mobbad av en jorduggla!

Arg jorduggla!

Adult havsörn.

Kungsörnen med kråkor i släptåg.

På backsvalekolonins högsta punkt – häftigt!

Var uppe med tuppen och promenerade iväg till Torslandaviken. Den bistra och hårda nordostvinden hade mojnat och jag kunde ana gryningsljuset i öster.

Framemot halv nio tiden såg jag på ganska långt avstånd en rovfågel sitta på berget strax norr om krutlagret. Fick fjärilar i magen eftersom jag misstänkte att det var en kungsörn. Närmade mig försiktigt och misstanken blev bekräftad – det var en kungsörn! Det är första gången jag ser en kungsörn i viken och historiskt är det enligt Artportalen blott 5e fyndet i Torslandaviken.

Efter en stund flög den bort till Ardalsberget som ligger strax norr om Södskärsdammen, och satte sig väl synligt på en klippa. Där satt den en längre stund och glodde innan den flög bort utom synhåll bakom berget.

Kungsörn (5k+). Uptäcktsplatsen på berget, strax norr om krutlagret. Därifrån flög den några hundra meter bort till Ardalsberget.

Här sitter den på Ardalsberget, strax norr om Södskärsdammen.

Satt och glodde på en vassrugge i Torslandaviken. På samma gång drack jag kaffe och åt smörgås när en rördrom, helt överraskande, stod framför mig på ungefär 10 meters avstånd. Jösses, han jag tänka, innan den fick syn på mig och ställde sig ögonblickligen med näbben riktad rakt upp i så kallad pålställning. När rördrommen befinner sig i den säregna kroppshållningen ser den ut som en bunt bladvass. Efter en kort stund tassade drommen kattmjukt iväg och försvann.

Litet senare på dagen, vid Skeppstadsholmen, födosökte en rödhake och några koltrastar tillsammans i en liten träddunge. Dessutom gjorde, också överraskande, en vattenrall dem sällskap och den sprätte omkring bland fjolårslöven som vore den en tam höna.

Vattenrallen är egentligen en skygg och tillbakadragen fågel, för det mesta får man bara en hastig glimt när den är ute i något ärende. Kölden som förlamat tillvaron just nu gör att den måste ta stora risker för att hitta mat varhelst det kan tänkas finnas.

Kallt blågrå och en emellanåt svagt rosig himmel över Hisingen idag. Snö i antågande men den dröjer.

Rördrom i så kallad pålställning, Torslandaviken.

Vattenrall vid Skeppstadsholmen.

Avståndet till rödhaken var cirka en halv meter. Den rörde sig långsamt och tyst samtidigt som en genomträngande isig vind förlamade och på samma gång brände i mitt ansikte och i mina händer. Rödhaken hade inte tid att ängslas över min närvaro, den behövde mat för att hålla liv i lågan som ännu brann därinunder fjäderdräkten.

En yngre havsörn svepte över huset under förmiddagen och vid lunchtid flög en morkulla hastigt upp från vattenkanalen som är belägen vid vägbommen in till Skeppstadsholmen.

Februaris sista dag var solig på Hisingen. Minus 11 grader och tidvis hård nordostlig vind.

Rödhake.

Morkulla vid Skeppstadsholmen.

Kallt, snöfattigt och blåsigt på Hisingen. Havsvikarna ligger och temperaturen väntas i natt krypa ned till minus 15 grader, dessutom skall det blåsa en hård och tidvis byig nordostlig vind.

Det blir en lång natt för berglärkorna i Torslandaviken.

Februari går alltså mot sitt slut som en djupfryst månad och enligt prognosen förväntas inledningen på mars vara lika infrusen och bister.

Ett litet hörn av Karholmsdammen.

Snön yr och förstärker klippornas färger och former. Skönheten visar förbarmande i bister väderlek. Är smått tokig i vinterklippor vid havet, de får mig att känna längtan att måla akvarell igen. Flera år sen sist. Kameran förmår inte räcka till, den når aldrig riktigt fram. Tingen, djuren, växterna, träden, landskapen, ja allt förblir litet på avstånd, nästan obekant, som främlingar genom linsen.

Att måla däremot, det är som att komma hem.

Is och klippor, Sandvik.