Häromdagen var jag och en arbetskollega ute på en lunchpromenad och då hade vi framförallt en speciell upplevelse och det var när en mindre hackspett flög och på samma gång lockade ljudligt ovanför oss!

Under promenaden frågade arbetskollegan mig om jag hade någon speciell favoritfågel. Eftersom jag har bott i Umeå i Västerbotten under närapå 10 år, är jag väldigt förtjust i norrländska häckfåglar såsom fjällpipare, ringtrast, blåhake och lavskrika. Mesfåglar är också favoriter där stjärtmesen är en ögonsten!

När allt kommer kring, så ligger nog hackspettarna allra varmast om hjärtat, är visserligen svårt förtjust i dem alla, men jag är nog mest bedårad i den mindre hackspetten.

Mindre hackspett är rödlistad som NT, nära hotad. Enligt artdatabanken så halverades populationen i Sverige under perioden 1975-1990. Under 2000-talet har dock en viss stabilisering skett. Prognosen för den charmiga spetten är emellertid mycket dyster på grund av en eländig och katastrofal skogspolitik. Bland annat torrläggning och dikning av sump- och kärrområden, samt avverkning av äldre lövträd såsom lind och asp, missgynnar arten, ja hackspettar generellt.

Artdatabanken uppskattar att det finns cirka 6700 par i Sverige. Mindre hackspett minskar också i vårt grannland Norge.

När det gäller antalet säkerställda häckningar i Göteborgsområdet under perioden 2004 till och med 2017 ser det ut som följer:

2004 – 5 st.
2005 – 3 st.
2006 – 6 st.
2007 – 10-12 st.
2008 – 4 st.
2009 – 4 st.
2010 – 5 st.
2011 – 3 st.
2012 – 8 st.
2013 – Inga rapporterade häckningar alls i Göteborgsområdet.
2014 – 1 häckning.
2015 – 1 häckning.
2016 – 5 st.
2017 – 5 st.

Häckning av mindre hackspett, Hisingen, juni 2017.

Angående mitt inlägg den 24 september om bruket av mobiltelefon samt ”Emellertid undrar jag då och då varför svenska fågelskådare älskar att ta ställning när det inte kostar dem någonting alls.”

Första gången jag stötte på fenomenet med användningen av fågelläten via mobiltelefonen var när en lundsångare upptäcktes vid Chalmers i början av juni 2011. Vid ett tillfälle, närmare bestämt den 12 juni, var jag på plats med 4-5 andra skådare och lyssnade. Dessutom fick vi då och då en hastig skymt av den lilla sångaren som uppehöll sig högt uppe i trädkronorna. Efter en stund tystnade fågeln och trots att vi letade i ungefär en timme kunde vi inte återfinna den. Då inträffade något som fick mig att bokstavligen tappa hakan.

Sen många år tillbaka besöker jag närapå aldrig Ottenby, Falsterbo, Getterön eller andra kända fågelplatser, när det är så att säga intensivt med fågelskådare. Det som inträffade vid Chalmers, har jag förstått, äger rum frekvent på nyss nämnda platser, särskilt när ett mycket stort antal fågelskådare tittar, men framförallt letar efter rariteter.

Tillbaka till Chalmers den 12 juni 2011. Följande inträffade; en för mig mycket trevlig och välbekant skådare och därtill skicklig fotograf anlände och frågade genast om vi sett eller hört fågeln, jo svarade vi, ungefär för en timme sen. Okej, svarade hen och frågade om det var okej med oss om hen spelade upp lundsångarsång med hjälp av sin mobiltelefon. Ja, det är väl okej svarade vi. Nu tappade jag som sagt hakan. Bokstavligen. Den mycket välbekante, trevlige och skicklige fotografen hann nätt och jämnt spela upp några strofer förrän lundsångaren satt på ett trappräcke cirka 2 meter från oss! Shit, utbrast fotografen som spelat upp sången, den sitter ju för nära för min kamera!

Efter händelsen vid Chalmers stöter jag numera på fenomenet där mobiltelefoner används i samband med att locka fram fåglar. Då och då vill jag understryka, inte så ofta.

Vad tycker jag då om användningen av mobiltelefon för att locka fram fåglar? Så länge man följer något slags sunt regelverk har jag inga alls problem med användandet. Ett alldeles självklart och sunt nyttjande är att aldrig spela under häckningstid eller vid andra känsliga tillfällen då risken för störning kan få olyckliga konsekvenser för fåglarna.

När använde jag själv mobiltelefonen första gången för att locka fram en fågel, samt hur ofta och på vilket sätt använder jag den? Jo, första gången var (se bifogad bild: https://www.artportalen.se/Image/1689845 ) när jag stötte på en grupp stjärtmesar i Torslandaviken under senhösten 2016. Det som hände var att gruppen var på väg bort från mig, men tvärvände genast då jag spelade upp locklätet. Raskt och livligt omringade gruppen mig på bara några meters håll, då tog jag den bifogade bilden. Några timmar senare drabbades jag av dåligt samvete och en kort tid efteråt bestämde jag mig för att formulera mina egna premisser och dessa försöker jag följa.

Mina premisser lyder följande:

-Bruket av mobiltelefon kan ske och endast ske under hösten. Bruket får inte användas för att locka fram fåglar utan endast för att bekräfta en misstanke om en aktuell art under den aktuella årstiden. Bruket bör på det hela taget vara restriktiv, undantagsvis skall vara mottot.-

När det gäller ”Emellertid undrar jag då och då varför svenska fågelskådare älskar att ta ställning när det inte kostar dem någonting alls.” Det vill säga med tanke på diskussionen om bruket av mobiltelefoner som pågår just nu i gruppen Vår Skådarvärld, så önskar jag att fler skådare inte var så tysta när andra och kanske mer angelägna miljöfrågor kommer upp på agendan, det vill säga att ge en bättre miljöetisk livsstil största möjliga chans genom att i grunden förändra en tidigare dålig och resursslösande livsstil.

För mig är till exempel resebyrån AviFauna, som ägs av SOF-BirdLife, tillika också en miljöorganisation, ett mycket graverande exempel som går i helt motsatt riktning mot vad FNs klimatpanel samt vad Sveriges och Naturvårdsverkets förpliktigande miljömål arbetar mot. Att öppet kritisera AviFauna får tyvärr negativa konsekvenser, framförallt individuellt.

Varför är då fågelskådare i Sverige så oerhört tysta när det verkligen gäller, när verkliga och allvarliga miljöfrågor tas upp för diskussion?

Den stora tystnaden har och kommer få ett allvarligt pris, det finns det många olyckliga händelser som vi kan vittna om i historien.

Varje morgon klockan 04:00 står en lustmördare och stampar på mitt bröst. Arbetsdag som helg, är det ett ofrånkomligt krav att jag måste kliva ur sängen och följa honom ned till köket.
På köksgolvet slänger han sig raklång och ogenerat och då infinner sig ett annat ofrånkomligt krav som innebär ömhetsbetygelser, det vill säga klapp och kel på magen.

Lustmördaren som väcker mig varje morgon och som dessutom vill gosa och småprata om ditten och datten heter Castor och är, som man säger, en vanlig bonnakatt. Förmodligen är Castor omedveten om att Jonas Wahlström, chef för Skansen-akvariet i Stockholm, anser honom vara en lustmördare, det vill säga en maliciös sadist som sexuellt njuter att tillfoga sina offer smärta och i förlängningen ond bråd död.

Nåja. Vet inte riktigt vad jag skall svara Jonas, kanske borde jag vara orolig att ha en lustmördare boende i mitt hus, lustmördare leker man inte med. Möjligtvis går litet klapp och kel an. Kanhända att ironi inte fungerar mot herr Wahlström, eftersom ironi leder sällan till något konstruktivt och älskvärt. Katter tar ju, när allt kommer kring, en och annan pippifågel och sork, ja till och med ekorrar och några skogs- och fältharar slinker förmodligen ner under grymma och fasansfulla situationer.

September har under den gångna helgen bjussat på sagolikt väder. Bjussat har också ringmärkarna vid Sudda på Hönö när de idag plockade en tajgasångare ur näten – stiligt!

Har förresten följt en tråd på Vår Skådarvärld som handlar om att många fågelskådare stup i kvarten spelar upp fågelläten via sina mobiler. Att locka fram fåglar på det här artificiella tillvägagångssättet väcker starka känslor och engagemang och det bör det göra eftersom det är viktig och angeläget, framförallt för fåglarna själva. Emellertid undrar jag då och då varför svenska fågelskådare älskar att ta ställning när det inte kostar dem någonting alls.

Ingenting alls.

Trevlig vecka alla Ekoskådare!

Ps! Hade en tajgasångare i trädgården idag! Andra fyndet, det första var vid den här tidpunkten i fjol – härligt!

Dagens händelse står Magnus Persson från Torslanda för när han hittade en kungsörn vid Kvillen på Hisingen! Förutom att kungsörn alltid är en märkvärdig sällsynthet i Göteborgsområdet så är den speciellt ovanlig såhär tidigt på hösten. Om man har lyckträffen och se en kungsörn inom vårt område så brukar det oftast äga rum litet senare, från och med oktobers andra hälft.

Hur många fynd finns det historiskt under september månad? Jo, medräknat dagens fågel så är det endast 3e fyndet. Kungsörn är inte en häckfågel i Göteborgsområdet, den hör framförallt hemma i norra Sverige och på Gotland.
Kungsörn är fredad sen 1924. Trots det pågår en omfattande illegal jakt. Andra orsaker som hotar den rödlistade kungsörnen är förstörelse av gammelskog, miljögifter och vindkraftverk.

Vi är några stycken som är bosatta i Göteborg och som bloggar om djur och natur. För egen del bloggar jag (närapå) enbart om Göteborgsområdet. Min blogg fyller 7 år nu i början av oktober.

En bloggare som hållit igång ytterligare några år, ja närapå ett decennium, är Olof Armini. Besök gärna hans blogg. Det finns flera goda skäl, ett skäl är att han ofta skriver om Gotland, denna magiska och vackra ö som ligger många människor varmt om hjärtat.

http://olofarmini.com/

Vädret de närmaste dagarna ser, om man är intresserad av sällsynta fågelarter, och för att uttrycka mig modernt supergiftigt! Översätter och leker man en smula med uttrycket så skulle man också kunna skriva ”jättekultoxiskt!”

Som sagt är det jättekultoxiskt läge för sällsynta arter de närmaste dagarna. Blir oerhört förvånad om inte tajgasångare, större piplärka, härfågel eller en turturduva upptäcks i Göteborgsområdet under kommande helg.
Vädret då? Jo, svaga till måttliga vindar från öster samt växlande molnighet och tidvis sol – jösses vad spännande!

Förlåt, jättekultoxiskt!

Trevlig helg alla Ekoskådare!

Då står man snart åter inför det stora beslutet om man ska fortsätta vara medlem i Sveriges ornitologiska förening (BirdLife Sverige) under 2018.

Varför tvivla Christer? Jo, Sveriges ornitologiska förening, tillika en av de största ideella miljöorganisationerna i vårt land, fortsätter med hjälp av ett separat utskick (form, omfång och innehåll som närmast liknar en tidskrift) att uppmuntra sina medlemmar att först och främst använda flyget för att uppleva djur och natur.

I utskicket erbjuder man sammanlagt 42 resmål under 2018. Av dessa resmål kan man åka till 5 platser och (sannolikt) bruka andra transportmedel än flyg. Emellertid är fler än hälften av de 42 resmålen, närmare bestämt 24 stycken, så kallade långväga resor utanför Europa, bland annat till Australien, Peru, Argentina och Sydafrika.

Ja, då står man här igen och får det inte riktigt att gå ihop varför en miljöorganisation uppmuntrar att vi ska ta flyget för att uppleva djur och natur. Men, som det heter nuförtiden, man behöver ju inte tycka lika, vi kan ju faktiskt tycka olika om hur vi tolkar ordet ”miljöorganisation” och vad det tänkas innebära.

Hur tolkar då Naturskyddsföreningen, som är Sveriges största miljöorganisation, ordet ”miljöorganisation”? Erbjuder Naturskyddsföreningen också resmål via utskick, där man huvudsakligen använder flyget och huvudsakligen går till platser som ligger utanför Sverige och Europa?

Hur ska man tänka kring ordet ”miljöorganisation”?

Ett stilla regn föll i gryningen och sen vart det växlande väderlek hela söndagen. Promenerade till Torslandaviken och hittade bland annat en sävsångare och en gök (årsunge), tillsammans med Ola Wennberg.
Gök under septembers 2a hälft tillhör inte vanligheterna i Göteborgsområdet. Endast vid åtta tidigare tillfällen har gök noterats senare än 17 september. Medräknat en gök den 2 oktober 2010 vid Heden, samt en individ den 1 oktober 2011 i Ersdalsviken på Hönö.

För övrigt observerades en adult stäpphökshane vid Öxnäs idag av en annan skådare!

Trevlig vecka alla Ekoskådare!

Praktfulla moln har seglat över Göteborg de senaste dagarna. För det mesta har de kryssat och glidit lojt med vita och pösiga storsegel. Men då och då har de bytt skepnad till illersnabba och svartilskna sjörövarsegel som har burit med sig både hagel och vresigt monsunregn. Ungefär likadant väder var det igår. Översvämning vart det bland annat i Gamlestaden.

Som ni säkert lagt märke till så är det ännu så länge magert med tajgasångare på lite mer sydliga breddgrader i vårt rike. Öland, som är ett välkänt landskap för höstgästande tajgasångare, väntar fortfarande på den första. Med tanke på det så är tajgasångaren idag i Halland, närmare bestämt vid Furulund i Ölmevalla, en sensation, tänk att hinna före Öland, herre min skapare!

Var håller då tajgasångarna hus i skrivande stund? Jo, de allra flesta tajgasångarna (närapå alla) har hittills i höst bokförts i Uppland och Västerbotten. Men kommande natt kommer vara spännande med klart väder och svaga ostliga vindar, med andra ord förstklassigt väder för nattsträckande småfåglar.

Vågar man hoppas på tajgablåstjärt i Göteborg (västkusten allra första någonsin) imorgon 🙂

Underbart fredagsväder! Närapå vindstilla, flaggblå himmel och sol. Promenerade till Torslandaviken och hittade två kungsfiskare som stojade högljutt och jagade varandra i Södskärsdammen.
Sen vart det dags för mete och en av dem hade fiskelycka och fångade en sprattlande och glänsande firre!

Trevlig helg alla Ekoskådare!

Svarttärna i elfte timmen! Nära ögat att vi missade den på skärgårdsjakten, men tack vare Lennart Bogren som stod på Kråkudden på Hönö igår, så blev den eleganta tärnan nr 193 i tävlingen.

Svarttärna är rödlistad i kategorin VU, sårbar. Alltsedan 1975 har man följt svarttärnans utveckling och under 2002 uppskattade man att cirka 262 par häckade i Sverige. Därefter har antalet par varierat men man bedömer populationen som stabil. Allra flest svarttärnor, cirka 80 par, häckar i Uppland och cirka 60 par i Västergötland.

I Göteborgsområdet är svarttärna blott en tillfällig och sällsynt gäst, något eller några fynd brukar det bli varje år. Fyndet igår på Kråkudden var 6e fyndet (sammanlagt 8 individer) under 2017.

Som sagt det var i elfte timmen eftersom svarttärna i oktober, november eller under december månad, vore en mycket uppseendeväckande händelse.

De senaste dagarna har det varit stora rörelser på änder, framförallt bläsand men även stjärtand och kricka. När det gäller bläsand sågs några skådare åtminstone 1200 ex i Torslandaviken idag – det är rekord för Göteborgsområdet.

En anka som är närmast hopplös att råka på under hösten inom Göteborgsområdet är årta. Sammantaget finns det 2 godkända höstfynd, Nordreälvstranden den 12 september 2013 samt i Torslandaviken den 23 september 2016.
På andra platser i Sverige, bland annat på Gotland, Uppland, Skåne och Öland, är det inte alls ovanligt med höstfynd, ja det finns till och med fynd så långt fram i kalendern som december månad.